Vägen tillbaka……igen!

Jag är verkligen galet trött efter denna influensa. För bara två veckor sedan var jag i Stockholm och orkade gå på stan hur länge som helst. Och idag gick jag på stan i två timmar och var så slut när jag kom hem att jag somnade i soffan. Och det hör verkligen inte till vanligheterna. Skitinfluensa !! Men det är väl bara att gilla läget och vila när tröttheten kommer men samtidigt ändå försöka göra lite saker. Gissar att det blir dubbelt så jobbigt att komma igång sedan om jag ligger och vilar hela dagarna.
Och jag vill verkligen komma igång nu. Men jag gissar att det inte får gå för fort utan sakta men säkert ta mig tillbaka. I morse gick vi i alla fall en kort promenad i sakta mak i skogen med vovven. Det var verkligen skönt att komma ut i naturen och få lite frisk luft. Kanske att det kan påskynda tillfrisknandet.

För övrigt är det många tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Det känns som om jag skulle behöva en förändring just nu. Vad vill jag göra? Vad vill jag jobba med?  Oj, det låter visst som en begynnande 50 års kris. Jag som inte skull ha någon 50 års kris .
Hur som helst så finns det mycket som  jag skulle kunna tänka mig att jobba med, som hälsofrågor t ex. Men det mesta kräver någon form av utbildning eller erfarenhet. Det jag vet är att det blir en förändring av min roll på jobbet som säkert kan bli både rolig och bra. Men om jag ska göra något annat så är det dags nu. Jag blir ju inte yngre, snart är det mycket svårare.
Meningen är kanske att jag ska ta det lugnt nu och vila och fundera mycket just nu i stället för att fara runt . Helt klart är att jag behöver ta mig en riktigt funderare.

Hur många gånger tänker man inte efteråt att varför sa jag inte det och det? Varför fann jag mig inte och gav svar på tal? Istället så blir man lite paff och hittar inget bra svar. Utan i stället blir man jätteupprörd efteråt och kommer man på en massa bra svar efteråt. Så irriterande och så mycket energi det tar. Det har hänt mig flera gånger och det hände mig senast idag och tyvärr var det säkert inte sista gången det hände heller. Tyvärr är det ju bara man själv som lider och får brist på energi. Den man är arg på har förmodligen ingen aning om att man går och tänker på och irriterar sig på en viss händelse. Så egentligen är det ju ingen mening med att gå och vara förbannad. Så det bästa är att bara släppa händelsen. Tyvärr är det lättare sagt än gjort

Det är tufft just nu och det gäller att försöka hitta ljuspunkterna och glädjeämnena i livet. Som att umgås med lilla barnbarnet. Hon är underbar och rolig att umgås med. Och man kan inte annat än må bra när man är med henne. I morgon eftermiddag har jag förmånen att få hämta henne på dagis och ta hand om henne på eftermiddagen.

Jag behöver träna, nu!!! Få lyfta riktigt tungt i maskinerna! Köra stenhårda magövningar! Köra hård kondition på crosstrainern! Släppa allting som är jobbigt!!!!
Men det går inte. Jag får ge mig till tåls, kanske ända tills nästa vecka. Förkylningen och hostan ger inte med sig. Och jag är supertrött efter influensan. Igår, efter att ha jobbat första dagen efter influensan, var jag jättetrött. Och då hade jag ändå jobbat hemma. Idag var jag i Norrköping och jobbade men det kändes som om jag jobbade i ultra rapid . Så seg var jag.
Men efter att ha googlat lite på influensa (vad gjorde man utan google) så står det att det kan ta både en och två veckor innan man får tillbaka orken efter en influensa. Så det är säkert normalt att känna så här. Jag funderar lite på om det tar längre tid för mig som varit utbränd så nyligen, att återhämta mig än för en person som inte varit utbränd. Tja, det får väl tiden utvisa antar jag. Men jag håller tummarna för att jag kan träna lite lätt redan nästa vecka.

Nu är jag tillbaka här på bloggen efter två händelserika veckor som gjort att jag av olika anledningar inte bloggat. Man kanske inte ska kalla senaste veckan för händelserik egentligen .  Det enda som hänt är att jag tagit mig mellan sängen och soffan och tillbaka till sängen. I måndags eftermiddag precis innan jag skulle åka hem från jobbet slog influensan till. När jag lyckades landa hemma i soffan kom febern i rasande tempo och jag frös och skakade som jag aldrig tidigare gjort. Och jag blev lättad och glad när jag tog senare på kvällen fick tag i en febertermometer och kollade tempen och såg att jag hade nästan 40 i  feber. Det låter säkert jätteknäppt. Men eftersom jag inte är van att må så där dåligt och få en massa feber och dessutom hade jag haft två hektiska helger och en helvetes vecka innan det så blev jag lite nojjig och tänkte att jag kanske hade kört slut på mig och ramlat in i väggen i ett rasande tempo. Så det var faktiskt en lättnad att konstatera att det bara var en vanlig influensa som intagit min kropp.

Jag som brukar göra lite studier på mig själv gjorde naturligtvis det även nu .
Denna gången handlade studien om ”matthet”
Resultat: Det handlar om olika typer av matthet. Man blir matt av influensa och man blir matt av att vara utbränd MEN den stora skillnaden är att när man är matt av influensa så känner man en stor trötthet men att det ändå faktiskt finns muskler kvar där inne någonstans. När man är utmattad vid utbrändhet känner man verkligen att det knappt finns några muskler kvar. Orsaken är ju att stressen har brutit ner musklerna.
Det här är så det känns för mig i alla fall .

För övrigt hade vi en jättetrevlig Stockholmsvistelse förra helgen med shopping och show av Orup på Börsen. Det känns ganska befriande att snart fylla 50 på ett sätt. Man bryr sig ju inte lika mycket om vad andra tycker och tänker.  Så jag dansade och sjöng för full hals till Stockholm, Regn hos mig och alla de andra hitsen som Orup levererade. Verkligen superkul! Och vad bra hans sjöng! Har aldrig tänkt på det tidigare.

Eftersom jag fortfarande inte kan sova ordentligt utan vaknar flera gånger badande i svett (inget mysigt, alls) så ska jag vara hemma från jobbet i morgon också. Jag har i morgon på mig att vara hemma också sedan måste jag ha läkarintyg. Och jag räknar med att jag kommer att kunna jobba på tisdag. Ytterligare en fördel med att ha influensa mot att vara utbränd är ju att man frisknar till så pass snabbt.

Ett av mina mål med att träna är ju att ha en så stark kropp som möjligt som står emot sjukdomar och lindrar de sjukdomar som jag ändå får. Kanske att jag är en bra bit på vägen där eftersom jag inte blev jättesjuk av influensan. Jag vet flera personer som blivit mycket sjukare än jag varit och till och med fått lunginflammation till följd av influensan!

Vill önska alla en trevlig vecka!

Jaha, ytterligare ett tecken på att den där första siffran i åldern snart blir en femma . Dålig syn kom ju redan strax efter att trean förvandlats till en fyra så den börjar jag bli van vid. Men alldeles nyss insåg jag att jag börjar bli lik min mamma. En del tycker kanske att jag varit det ett tag . men det har väl inte jag tyckt. Min mamma har alltid varit extremt orolig för att det ska hända hemska saker. Ibland har jag inte ens berättat saker för henne om jag ska göra bara för att hon inte ska bli orolig. Så vill jag inte ha det. Självklart har jag alltid varit orolig för att något ska hända när barnen åker iväg lite längre bort. Men samtidigt har jag alltid tyckt att det var viktigt att verkligen göra saker som man vill göra. Annars försvinner friheten och man blir begränsad. Och så tycker jag väl innerst inne nu också. Men nu ska yngsta dottern åka till Ullared i morgon och sonen ska åka till Stockholm på konsert i morgon kväll. Och nu har jag blivit som min mamma. Jag är skitorolig att något ska hända. Hade det varit en annan årstid kanske jag inte varit lika orolig men nu när det är halt så känns det inte bra. Dessutom, unga killar och bilkörning.

Själv ska jag ut med jobbarkompisarna. Tanken är att vi ska spela badminton först och sedan äta en bit mat. Där kommer ytterligare en oro. Badminton! Innan mitt ryggskott var jag inte så orolig för fysiska aktiviteter som jag är nu. Inte för de vanliga träningarna på gymmet förstås. Där är jag trygg. Men badminton där man springer och kanske böjer ryggen konstigt + att vi ska spela i två timmar. Jag är livrädd att få ryggskott igen eller få jätteont i ryggen. Jag ska ju till Stockholm i helgen och jag måste vara hyfsat fräsch då. Mest för min egen skull, så klart, men också för våra vänners skull som ska följa med. Senast när vi skulle ut och resa tillsammans kunde jag ju inte följa med pga ryggskottet.

Tror nog att jag ska ge efter för oron gällande badmintonen och helt enkelt strunta i att spela. Då slipper jag den oron i alla fall och jag riskerar inte min rygg.   Barnens resor kan jag nog inte påverka.

Idag var det mycket pusslande för att kunna vara med på ett möte mellan 16.00 och 16.30 och kunna gå ut med vovven i tid så att han inte skulle behöva gå med benen i kors . Jag åkte med 15.00 bussen hem. Kopplade snabbt upp mig mot jobbet när jag kom hem och deltog i mötet. Efter det tog jag vovven på en promenad. Sedan hann jag upp till Medley till 17:30. Hektisk dag men funkade bra med lite planering.

Jag kommer också att behöva planera en hel del till onsdagen då vi ska ha en avslutningsaktivitet för några kollegor som ska sluta. Vi ska spela badminton vilket kräver ombyteskläder. Jag kommer också att jobba hemifrån i morgon vilket innebär att jag måste ha med ryggsäcken + träningsväskan till jobbet på onsdag morgon. Eftersom jag lovat bort bilen till dottern på onsdag så måste jag släpa på allt på bussen. Vet inte hur det ska gå till men med en hel del planering ska det väl lösa sig på något sätt .

Det här med planering är jättebra på jobbet och är ett ovärderligt stöd där. Och inte alls jobbigt. MEN när det kommer till att pussla ihop saker och tider, hur man ska ta sig till olika ställen osv. Det är något som jag tycker är skitjobbigt. Jag har gjort det enda sedan min första utbrändhet. Fattar inte varför, egentligen, men jag känner bara ett stort motstånd till pusslande och farande hit och dit. Kanske att det kommer från allt mitt skjutsande av barn till diverse aktiviteter samtidigt som jag försökte hinna gå på träningspass själv också. Jag for hit och dit hela tiden. Åtminstone känns det så, så här i efterhand

Jag försöker attackera dessa känslor genom att ta en sak i taget, en dag i taget. Om jag vet att jag har flera sådana dagar under en vecka försöker jag att planera en dag i taget och INTE tänka på hela veckan på en gång. Då blir det övermäktigt. Det är inte så lätt alla gånger att bara ta en dag i taget. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att fundera på resten av veckan och hur jag ska planera den. Då blir jag direkt stressad och kan inte tänka klart .

Så planering är jättebra ibland och mindre bra ibland!

If you can´t beat them, join them. Det är min devis just nu vad gäller snön och vintern. Jag längtar verkligen efter solen och sommaren men nu är det vinter och det är snö ute. Det kommer inte att bli sommar just nu. I stället föra att bara längta efter värme och tycka att det är skitjobbigt med vintern så har jag bestämt mig för att utnyttja snön till att göra roliga saker. Och det finns ju faktiskt roliga saker att göra. Åka pulka med barnbarnet är verkligen superkul. Fort går det och snön yr i ansiktet. Sedan är det ju vackert när solen glittrar i snön.

Jag har ju köpt skidor också. Längdskidor! Här ska vintern och snön attackeras ordentligt . Jag var ute en kort tur i går eftermiddag. Första gången på 20 år. Det var vad jag sa på jobbet men sedan insåg jag ju att det faktiskt var första gången på 30 år. Oj, vad tiden går! Men det gick över förväntan. När jag åkte senast var ju skidorna bredare och bindningen helt annorlunda. Så det var lite vingligt i början. Får nog öva några gånger till. Och jag åkte ju inte direkt i några större nerförsbackar. Det vågade jag inte riktigt. Men det kommer!. Men det gick så pass bra att jag faktiskt tog en tur i morse också. Men nu har jag rejäl träningsvärk i både armarna och låren. Det känns verkligen att det är träning för hela kroppen till skillnad mot på gymmet när man tränar valda muskelgrupper.

Det var riktigt kul att åka skidor och det tyckte jag ju redan som barn när jag var med familjen uppe i fjällen och åkte skidor.Då åkte vi långa turer på fjället och jag minns hur mäktigt och vackert det var där uppe. Och vad fort det gick när man vände hemåt och fick nerförsbackar. Men jag hade ju betydligt mera ork på den tiden. Jag var ingen person som tränade som barn men ändå orkade jag åka skidor flera dagar i rad. Som barn kändes det ju som om energin var oändlig. Men så var det ju inte. Det har jag ju bittert fått erfara .  Skidåkningen suger mycket energi så  jag åkte bara korta sträckor så att jag inte skulle ta slut och inte orka tillbaka till bilen. Tror att jag åkte lite drygt två km per gång. Och det gick bra. Var inte alls så slut som jag befarade att jag skulle bli. Superskönt!!!

Så snön! Here I come! Längtar faktiskt till nästa gång jag ska åka skidor:)

Tänk vad bra det är med den nya tekniken!

Med dator eller surfplatta tillsammans med internet kan man få så mycket tröst och hjälp om man mår dåligt fysiskt eller psykiskt. Genom all information om olika sjukdomar som finns på nätet kan man lära sig mer om sin egen sjukdom. Genom de otaliga bloggar som skrivs av vanliga människor som är drabbade av fysisk eller psykisk sjukdom kan man få ta del av deras erfarenheter och få tips och idéer om hur man ska hantera sina egna problem. Genom att läsa deras bloggar känner man också att man faktiskt inte är ensam om att må dåligt och det kan faktiskt också kännas som en tröst. Själv tyckte jag framför allt att det var skönt att läsa om andra utbrända som hade precis lika konstiga symptom som jag hade, speciellt då expertisen: läkare och psykolog, trodde jag drabbats av någon neurologisk sjukdom fast jag själv var övertygad om att jag var utbränd.

Det finns också massor med olika typer av träningsvideor på nätet som är gratis. Själv brukar jag söka på ”yoga” på youtube och får då upp en rad olika yogavideos av olika svårighetsgrad och med olika fokus på vad man vill träna. Jag brukar välja de som känns bra för stunden.

På youtube hittar jag också de flesta av mina guidade meditationer. De flesta är på engelska men de brukar inte vara så svåra att följa. Det bara att välja hur lång tid man vill avsätta. Där finns korta meditationer  på ca 10 minuter och det finns långa meditationer på över en timme.

Man kan numera delta i olika kurser kring hälsa på nätet, t ex vet jag att det finns ”sömnskola” på nätet. Hörde också alldeles nyss på nyheterna att man startat chatforum för personer med ätstörningar. Det är verkligen jättepositivt! I chatforum kommer man förmodligen nå många fler personer i och med att man är mer anonym bakom en dator. Det är inte heller lika krångligt som att t ex behöva ringa och boka tid till någon klinik.

Detta är förmodligen bara början av utvecklingen av olika typer av hälsotjänster på internet. Vi kommer säkert att ganska snart både få se ytterligare chatforum inom hälsa och andra nya tjänster.

Jag ser med spänning fram mot nya tjänster inom hälsoområdet på internet. Det kommer alldeles säkert hjälpa många människor att må bättre.

Det har varit några fullspäckade dagar på jobbet den här veckan. Mycket saker och möten som har inneburit att jag varit tvungen att vara alert och på tå. Och jag gillar det egentligen. Det är roligt och jag trivs när det är fart och fläkt. Men det är klart att jag känner mig lite tröttare efter flera sådana dagar. Det vore ju konstigt annars. Men jag kan också konstatera att det faktiskt fungerar, hjärnan funkar faktiskt att jobba i högt tempo. i några dagar vilket är så otroligt skönt. Men jag måste också se till att efter sådana här hektiska dagar rensa och vila hjärnan när jag kommer hem. Det är superviktigt att jag återhämtar mig. Ikväll bestod återhämtningen av några timmars träning på gymmet. Ja, jag tränade ju inte hela tiden utan det blev en lång stretch efter styrketräningen som sedan avslutades med en skön stund i bastun. Måste vara bästa sättet att rensa huvudet .

Nu ska jag gå och sova. Av erfarenhet vet jag att det efter sådana här dagar är det ännu viktigare att inte slarva med sömnen. Så natti, natti!

Nothing is waste. Det är Louise Hoffstens motto. Hon var gäst i Nyhetsmorgon på tv4 i morse. Hon har precis kommit ut med en ny bok där hon bl a berättar om sin MS som hon lider av sedan 20 år. Hon berättade i morse vad mottot Nothing is waste kom ifrån. Hon hade  träffat en gammal man när hon var i Kenya som visade henne en komposthög och berättade att allt de kastade på komposten fick nytt liv igen, ”Nothing is waste” . Det tog hon till sig och kände att det gällde faktiskt livet i stort också. All skit man går igenom kommer med tiden och med lite näring i form av värme och kärlek formas till något nytt och fint som är bra.

Jag har burit med mig detta uttryck hela dagen. Är lite kluven! Jag känner att jag borde hålla med om uttrycket. Min sjukdom har ju format mig och givit mig en massa erfarenhet som gör att jag mår ganska bra nu. Det är ett bra och klokt uttryck som i det stora hela är väldigt sant. Att tänka så hjälper till att acceptera sin situation. Men jag har ändå, trots detta, svårt att se min sjukdom som annat än waste. Visst kan jag hitta guldkorn som kommit ur min sjukdom. Jag har lärt mig att uppskatta livet mycket mera än jag kanske skulle gjort utan sjukdomen. Jag springer inte runt som en iditot längre utan är mycket bättre på att stanna upp och njuta. Det kanske jag inte h.ade gjort utan sjukdomen. Så visst har det kommit goda saker ur denna sjukdomen. Absolut!

Men ”Nothing is waste”. Det måste jag nog bearbeta lite till.