Vägen tillbaka……igen!

Hittade Sinnesrobönen igen. Den är så bra och så sann! Läs och begrunda!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan 

och förstånd att inse skillnaden!

Snart är jag på banan igen vad gäller träning . Förra veckan var det superjobbigt på crosstrainern. Jag blev trött och tungandad direkt men idag var det nästan som vanligt. Jag kunde köra på bra. Verkligen jätteskönt! Tänk att det tar sådan tid att återhämta sig efter en influensa. Nu vill jag bara träna mera .

Idag var det riktigt körigt på jobbet : Men faktum är att jag tycker att det är nästan lika stressande att inte ha så mycket att göra. Det är definitivt roligare att ha mycket att göra. Men när jag satte ner rumpan på sätet i bussen så kände jag att jag att huvudet gick runt av jobbtankar. Tänkte att jag behövde bryta de här tankarna och inte bara sitta och vila. Då hade säkert tankarna fortsatt. Men nu tog jag upp glasögonen och telefonen och började surfa runt lite, läsa aftonbladet och facebook. Det funkade faktiskt bra. Jag släppte  tankarna på jobbet när jag bytte inriktning på mina tankar. Det gäller att  hitta de olika knepen för att få livet och hälsan att funka.

Lätt att glömma bort:

Uppe med tuppen idag och varit lite mera mamma än vanligt .
Min gravida dotter har haft influensa. Dumt nog var hon och jobbade i fredags då hon tyckte att hon var bättre och det är kort om folk på hennes jobb. Men hon blev sämre och i morse mådde hon väldigt dåligt. Hon hostade blod, var tungandad och hade ingen röst. Så jag skjutsade upp henne till sjukan i morse. Hon fick träffa en bra och klok doktor som sjukskrev henne hela kommande vecka.
Hon är väl lik mig och känner ansvar för sitt jobb. Som hon sa när hon gick och jobbade i fredags: Det finns ju inget folk på jobbet. Flera är sjukskrivna och en har semester. Men vis av min egen erfarenhet så sa jag att det inte är hennes ansvar att se till att det finns folk. Hon måste tänka på sig själv och sin bebis. Är hon sjuk så måste hon vara hemma men hon lyssnade inte på det örat .  Gissar att jag hade gjort samma sak om jag varit 25 och i hennes situation. Någon måste ju ställa upp och jobba, så hade jag tänkt . Men att det tar längre tid att bli frisk och att man smittar ner andra om man jobbar. Det tänker man inte på .

Tänk att man alltid måste skapa sina egna erfarenheter! Tur att man blir lite klokare med åren

Jag gillar verkligen att man som människa utvecklas hela tiden. Det är naturligt och man lär sig mycket om sig själv. Men ibland känns det som om det skulle vara skönt om det stod still ett tag och man bara kunde få vara i den nya fasen en stund.

Jag är verkligen på väg in i en ny fas i mitt liv just nu, på många plan. Under många, många år när barnen var växte upp var jag i stort sett bara mamma vilket jag absolut älskade och trivdes med. Och mamma är jag så klart fortfarande. Men på ett annat sätt, lite mera vid sidan av. Det är inte min huvudroll just nu. Nu är det 1,5 år sedan sista barnet flyttade hem och jag har mer och mer anpassat mig till den nya fasen där mammarollen flyttats åt sidan och jag mer och mer blivit en egen person med mera tid för mig själv. Och jag gillar det!
Jag har också alltid varit hängiven mitt jobb och lätt blivit uppfylld av mitt jobb. Och verkligen tyckt att det varit roligt att jobba. Jag är ju sådan som person att jag lätt blir uppfylld av saker och går in för det till 110 % och det har jag också gjort med mitt jobb. Att bli uppfylld av saker och alltid ge 110% är väl också en av orsakerna till mina utbrändheter . I och med alla förändringar på mitt jobb och tråkigheter med att så många trevliga kollegor har slutat och ska sluta så känner jag att jag är på väg in i en ny fas vad gäller jobbet också. Jag kommer alltid att göra mitt bästa på jobbet för det tycker jag är viktigt och dessutom gör jobbet mycket roligare. Jag kommer självklart också fortsätt att vara ansvarsfull gentemot jobbet. Men jag känner att jag inte på samma sätt kommer att vara ”uppfylld” av jobbet. Det kommer inte att ta upp hela min energi. Jag kommer att vara jag” på jobbet också inte bara vara mitt ”jobbjag”. Kanske lite svårt att förklara men det är så det känns och det är en ny fas för mig som jag tror kommer att vara jättebra och sund för mig både med tanke på att mina utbrändheter och överhuvud taget för mitt välmående. Är också övertygad att det kommer att vara positivt för mitt arbete på jobbet också.

När jag började detta inlägg skrev jag att det vore skönt om de olika faserna får sätta sig ett tag. Och det är klart det vore bra. Men nu när jag skrivit detta och mina tankar fått sorteras och komma ut så känns det som om jag verkligen ser fram emot denna fas och förändring att verkligen vara JAG i alla lägen.

Äntligen! Som jag har längtat! Jag har för första gången sedan influensan varit och tränat på gymmet. Det var lite segt och jag hade tappat både i muskler och kondition. Men det var ju väntat. Det är bara att hoppas att jag får fortsätta att bli friskare och friskare så komer jag nog tillbaka hyfsat snabbt. Jag hade heller inte träffat kompisen på ett tag så det blev ett långt besök i bastun . Härligt! En massa prat om allt möjligt! Precis vad jag behövde efter de senaste veckornas strul på jobbet. Överhuvudtaget så känns det bättre nu på jobbet.

Det tar en stund att landa när det sker förändringar hastigt. Det är en process man måste igenom, tror jag, oavsett vad det än är för förändring. Först är man nästan i chock. Sedan efter ett tag så börjar man landa. Inte förrän då kan man börja acceptera den nya situationen. Det kan också vara en process som tar tid. Att acceptera förändringen! Först därefter kan man börja känna in den nya situationen och de nya förutsättningarna. Tror att jag är där nu,  i min situation på jobbet. Och sedan kan man bara göra det bästa man kan med de nya förutsättningarna. Ingen idé att streta emot en förändring man inte kan påverka. Det suger bara energi och man mår dåligt. Att acceptera och göra sitt bästa gör ju faktiskt till och med att allting blir roligare.

En skön och trevlig helg är snart slut. Det har blivit ett par korta promenader i skogen. I morse sken solen och det var riktigt skönt! Hade varit ännu skönare om det inte blåst. Men det är underbart att våren är på väg. Jag känner att hela kroppen bara suger i sig solen när helst den visar sig.

Idag har vi varit barnvakt några timmar till barnbarnet och det blev både ett besök i lekparken och chokladbollsbak. Det var visst ett tag sedan jag bakade chokladbollar . Fick kolla upp receptet på nätet. Det var härligt att tillbringa dagen med min lilla prinsessa. Det skingrar verkligen tankarna. Man glömmer totalt bort det som är jobbigt.
Men sviterna från influensan är fortfarande kvar. Igår eftermiddag tog jag ett gubbvil. Idag trodde jag att jag skulle klara mig men inte då, Vid 17:30 var det som att dra ner rullgardinen och jag slocknade i soffan. Men det är väl bara att acceptera att det tar sin tid att komma tillbaka från influensan. Hörde igår någon som sa att det brukar ta upp mot tre veckor innan man är på banan igen. I morgon är det två veckor sedan jag var hemma min sista dag så snart så…….. Men jag kan i alla fall åter igen, med lättnad, konstatera att denna trötthet inte alls är densamma som utbrändhets-tröttheten.

Nu är det ny vecka och nya tag. Här kommer några ord inför veckan som jag lånat från Tomas Gunnarsson:

Det finns en intressant artikel på expressen.se idag http://www.expressen.se/nyheter/angesten-skoljde-genom-kroppen/om en kvinna mitt i livet, 37 år, som blivit drabbad av utmattningssyndrom.
Hon är den typiska sorten som jobbar mycket, tar hand om familj och dessutom pluggar. OCH trivs med detta och tycker att livet är roligt!
Många tror att de som blir utbrända tycker att många saker i deras liv är jobbigt och man vantrivs. Men ofta är det tvärtom, att man är mitt i livet och allting är roligt så man jobbar mer och gör mera saker hela tiden. Och vem har lust att vila när livet leker? Det har man ju varken tid eller lust att göra. Men att hålla på så under en lång tid, oftast under flera år håller inte, tyvärr. Det är då det brakar helt utan förvarning. Ja, för en själv , alltså! Ens omgivning kanske redan har sett åt vilket håll det lutar. Men själv har man ju inte haft tid att känna efter överhuvudtaget utan bara kör på och är ständigt uppe i varv.

Det är bra att dessa artiklar kommer upp då och då. Det kanske kan få någon att känna efter och förhoppningsvis stoppa i tid innan det brakar och man dånar in i väggen. Så läs den!

Jag blir fysiskt starkare och starkare för varje dag som går trots att jag fortfarande är förkyld. Det bådar gott inför nästa vecka. Då kanske jag äntligen kan köra lite träning på gymmet. Jag längtar verkligen! Idag blev det en extra lång dag på jobbet då jag hade ett möte fram till 16:30. Eftersom jag åkte bil så var jag ändå hemma vid 17:30  vilket är ca 40 – 45 minuter senare än vanligt. Jag var hyfsat pigg i kroppen när jag åkte hem men ögonen var riktigt trötta. Så jag fick anstränga mig rejält för att hålla mig vaken. Eftersom det fortfarande var ljust ute när jag kom hem bestämde jag mig för att ta en promenad. Utan vovven denna gång. Jag ville försöka få igång konditionen igen och samtidigt få lite ljus i kroppen och knoppen. Nattens och dagens snöande hade i stort sett smält bort alltihop så det var mest blött ute och ingen halka. Superskönt! Jag kände att orken är på väg tillbaka så nu gäller det bara att inte ha för bråttom.

Nu ska jag bara slappa i soffan och drömma mig bort till varmare trakter i TV8s program En plats i solen: Vintersol!

Jaha! På eftermiddagen slog den till igen. Tröttheten och förkylningen efter influensan. Det börjar bli lite tjatigt nu. Nu väntar en hel lång arbetsvecka som inte kommer innehålla så mycket vila. Men jag har bestämt mig för att attackera den genom att bara ta en dag i taget. Inte tänka på nästa utan jobba på, sova på bussen och äta panodil om jag måste och lägga mig tidigt. Så hoppas jag att när helgen kommer så mår jag lite bättre.

Jag har varit dålig på att ”ta en dag i taget” den senaste tiden. Det är så mycket som snurrar i huvudet. Men jag har insett att det är när det snurrar som mest så är det extra viktigt att bara ta en dag i taget och inte hela tiden tänka på framtiden. Självklart måste man tänka på framtiden och försöka få fram någon grundplanering över vad man vill med sitt liv. Men man kan då bestämma att man tar en kort stund varje dag när man funderar på framtiden i stället för hela tiden. Det är så lätt att det blir rörigt i huvudet och att allting känns övermäktigt.

Jag känner också att det är viktigt att stanna upp och bara sitta ner och djupandas när det blir för mycket tankar i huvudet. Speciellt viktigt är det just nu när jag inte kan rensa huvudet genom träning och yoga. Min förhoppning är att jag kanske kan göra några försiktiga yogarörelser denna vecka. Däremot får jag nog skippa gymmet denna vecka också.

Så mitt motto inför veckan blir ”Ta en dag i taget och tänk inte för mycket”