Nothing is waste. Det är Louise Hoffstens motto. Hon var gäst i Nyhetsmorgon på tv4 i morse. Hon har precis kommit ut med en ny bok där hon bl a berättar om sin MS som hon lider av sedan 20 år. Hon berättade i morse vad mottot Nothing is waste kom ifrån. Hon hade träffat en gammal man när hon var i Kenya som visade henne en komposthög och berättade att allt de kastade på komposten fick nytt liv igen, ”Nothing is waste” . Det tog hon till sig och kände att det gällde faktiskt livet i stort också. All skit man går igenom kommer med tiden och med lite näring i form av värme och kärlek formas till något nytt och fint som är bra.
Jag har burit med mig detta uttryck hela dagen. Är lite kluven! Jag känner att jag borde hålla med om uttrycket. Min sjukdom har ju format mig och givit mig en massa erfarenhet som gör att jag mår ganska bra nu. Det är ett bra och klokt uttryck som i det stora hela är väldigt sant. Att tänka så hjälper till att acceptera sin situation. Men jag har ändå, trots detta, svårt att se min sjukdom som annat än waste. Visst kan jag hitta guldkorn som kommit ur min sjukdom. Jag har lärt mig att uppskatta livet mycket mera än jag kanske skulle gjort utan sjukdomen. Jag springer inte runt som en iditot längre utan är mycket bättre på att stanna upp och njuta. Det kanske jag inte h.ade gjort utan sjukdomen. Så visst har det kommit goda saker ur denna sjukdomen. Absolut!
Men ”Nothing is waste”. Det måste jag nog bearbeta lite till.