Vägen tillbaka……igen!

Har försökt att fixa en statistikräknare över antal besökare på bloggen men jag får ingen ordning på det. Räknaren fungerar men inte statistiken. Jag får sätta mig och googla lite på hur det funkar.

Ryggen är mycket bättre. Jag kan i alla fall röra mig hyfsat nu med hjälp av Voltaren Gel. Skönt! Så min plan är att gå och jobba imorgon.

Idag har jag inte jobbat utan istället varit på läkarbesök och rehabmöte. Den nya läkaren som bara var tillfälligt där, han jobbar i vanliga fall i Stockholm (för min del får han gärna fortsätta att jobba i Stockholm ), var väl trevlig fast lite virrig. Frågade om samma sak flera gånger. Jag undrar om han jobbat som läkare åt Försäkringskassan för han pratade hela tiden om deras regler och påpekade hela tiden att vi måste rätta oss efter dom. Han sa bl a till mig att nu när du har varit sjukskriven i över sex månader så måste du prövas mot hela arbetsmarknaden. Jag vet att det är så reglerna är men min kontakt på FK, som är väl insatt i mitt ärende, är helt med på min rehabplan så det är inga problem där vilket både jag och rehabtjejen fick påpeka flera gånger för läkaren. Som sagt, så får läkaren gärna fortsätta att arbeta på Stockholmskontoret .

Vi bestämde på mötet, som jag föreslog, att jag ska jobba 25% under denna och nästa vecka och fr o m 15 oktober ska jag jobba 50%. Jag kommer också första tiden att sitta på min tillfälliga arbetsplats där jag sitter idag. Fr o m 1 november ska jag några gånger i veckan åka in till min ordinarie arbetsplats på Norrköpingskontoret. Jag hoppas och tror att detta kommer att fungera. Jag är så glad och tacksam för att jag kommit så långt i min rehabilitering att jag kan känna att det nog håller att jobbar halvtid om ett par veckor. Det kändes väldigt långt borta i början på sommaren.  Det känns också verkligen bra att Företagshälsovården lyssnar på vad jag tycker och tänker om min rehabilitering. Det är ju trots allt jag som känner bäst hur jag mår och vad jag klarar av.

Jag börjar äntligen bli människa igen. Det tar bar 5 minuter att ta sig från soffan till badrummet nu till skillnad mot igår då det tog en kvart varav 5 minuter att resa sig från soffan. Har precis tagit en varm skön dusch och stått en lång stund i massagestrålarna i duschen. Jätteskönt! Det mjukade faktiskt upp ryggen  lite grand.

Imorgon är det dags att först gå på läkarbesök och direkt efter gå på rehabmöte. Imorgon kommer vi utvärdera hur det gått att jobba 25 % och sedan diskutera hur vi ska gå vidare. Jag har funderingar på att prova med att jobba halvtid ganska snart men inte direkt. Skulle nog behöva jobba 25% ett par veckor till så att det sätter sig. Jag har ju trots allt inte jobbat 25% så många hela veckor i och med att vi var på semester och var borta från tisdag till tisdag. Känner också efter den här helgen att ryggen behöver stärkas upp lite mer innan jag sitter vid skrivbordet och jobbar i 4 timmar. Stolen jag har är visserligen bra och jag har inte fått ont hittills men nu känner jag mig osäker om ryggen håller. Men så fort jag blir bättre i ryggen ska jag ta mig iväg till gymmet och göra några försiktiga ryggövningar.

Jag kommer att träffa en ny läkare igen. Den gulliga kvinnliga läkaren som kom tillbaka från sin barnledighet i juni och som jag träffat två gånger har blivit sjukskriven. Vet inte varför, men det innebär i alla fall att det blir en ny läkare igen. Hoppas han är vettig och förstående. Jag träffade, framför allt under min första utbrändhet, en hel del olika läkare. En del riktigt bra och förstående som man märkte att de visste vad de pratade om. Andra som verkligen inte förstod någonting och behandlade en som om det bara var att rycka upp sig. Fast allra värst var psykologen som jag träffade i vintras som sa att en kropp återhämtar sig på två veckor. Eftersom min inte gjort det så trodde hon att jag hade MS eller som det sista hon sa till mig: Håller du på med några droger som du inte berättar för mig? Då vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Mina nya vänner Voltaren Gel och Panodil är inga äkta bff:er (best friends forever). De lyckades inte hjälpa mig tillräckligt mycket med min ryggvärk så att jag kunde åka iväg på spelkväll. Jättetråkigt . Hade verkligen sett fram emot det. Idag har jag verkligen varit förbannad på mig själv som lät det ske, att jag hamnade här igen, med en ny utbrändhet. Jag som var hyfsat vältränad och hade aldrig ont någonstans. Ganska smidig t o m efter allt yogande. Nu har jag verkligen insett att jag måste bygga upp musklerna igen. Lite har jag väl byggt upp med allt promenerande under sommaren men det är en lång väg kvar som man inte kan påskynda. Tyvärr! Tänk att det går så snabbt att tappa muskler och tar så lång tid att bygga upp dom igen. För att mitt onda beror på svaga muskler i ryggen är jag ganska säker på.

Nu blir det soffan och mumsa på underbar choklad som jag fick av dottern som tack för hjälpen för att vi varit kattvakt när hon varit i Turkiet.

Skit också! Någon måste ha stuckit knivar i ryggen på mig under natten. Jag har aldrig haft så ont i ryggen som nu. Så fram med Voltaren Gel och Panodil så ska jag väl bli människa igen. Jag som alltid analyserar allting som händer med min kropp för att ta reda på varför det blivit som det blir och för att förhindra att det händer igen. Jag kan inte riktigt se varför jag skulle ha så ont idag. Kanske kan det bero på att jag satt på divan-delen av soffan utan ryggstöd igår hemma hos vänninan. Jag kände inget då så jag trodde att det skulle funka men det är det enda jag kan tänka mig.

I vilket fall som helst så hade vi jättetrevligt och pratade och skrattade och tiden bara rusade iväg som alltid när vi ses. Lägenheten var ljus och luftig även om den inte var så stor. Hon och dottern stormtrivdes i sin nya stad och med sin nya lägenhet.

Idag hade jag tänkt plocka undan lite sommarblommor som fortfarande finns kvar i trädgården men börjar se lite skräpiga ut. Tänkte också gått på långpromenad i Lunddalen men med den här ryggen så får det bli ändrade planer. Skulle tro att det  nog blir det soffan hela dagen. Förhoppningsvis känns det lite bättre ikväll när vi ska på spelkväll hos sonen och hans flickvän. Får väl annars  ladda med mina nya bästa vänner. Voltaren Gel och Panodil.

Nu ska jag strax åka och hälsa på vänninan i hennes nya lägenhet i Norrköping. Ska bli så trevligt. Det brukar alltid bli en massa prat och skratt när vi träffas. Det blir också första gången jag kör bil lite längre sträcka sedan jag blev sjukskriven i februari. Det kommer säkert gå bra dit när jag är utvilad och klar i huvudet. När jag ska åka hem kommer jag ju, efter massor med prat och skratt, vara tröttare i huvudet. Det hände ett par gånger efter min förra utbrändhet att jag gjorde tokiga saker när jag körde bil och var trött  i huvudet. Men idag känner jag mig rätt så pigg så det ska säkert gå bra.

Åh vad det suger i Zumbatarmen. Det var ett zumbapasss med bästa Anna samtidigt som jag var på gymmet. Det såg så roligt ut. Jag längtar verkligen till den dagen jag känner mig redo att köra ett zumbapass. Och det ska ske innan jul. Det har jag bestämt mig för. Jag älskar verkligen musiken och dansen. Det ser säkert inte klokt ut men det gör inget. Huvudsaken är att det är roligt.

Det blev faktiskt riktigt jobbigt när jag såg att passet slutade samtidigt som jag var klar och skulle gå och duscha. Vet inte vad som hände men jag kände att jag inte orkade träffa mina gamla ”Zumbakompisar”, så fort som sjutton rafsade jag ner mina kläder i väskan och åkte hem och duschade istället. Så det blev ingen bastu heller. Jag brukar inte fega ur så det där utan försöka se det som en utmaning men jag orkade inte det idag. Men  det gick i alla fall bra att gymma och ryggen känns än så länge helt ok.  Nu får det bli nya tag nästa vecka istället!

Yes!!!! Nu känns ryggen mycket bättre. Jag sträckte försiktigt ut den i morse med hjälp av några djupandningar och då släppte det värsta. Så nu vågar jag mig nog upp på gymmet en sväng. Är så sugen på att gå dit. Jag ska ta det väldigt lugnt med ryggen. Köra lite axlar och ben bara. Det räcker nog. Egentligen tycker jag inte att det är kul att köra benmaskinerna. Vet inte varför men jag har aldrig gillat det. Men nu ska jag börja med det. Behöver verkligen stärka upp benen. Ja, inte bara benen förstås utan hela kroppen. Förstår inte hur fort musklerna försvinner. De tar en evighet att bygga upp men sedan försvinner de på ett kick om man inte tränar.

Nu är den här och jag har avnjutit den första koppen, som blev en Cappuccino. Supergott och det gick ganska snabbt och smidigt att göra en kopp. Jag var lite rädd att de skulle ta mycket plats på bänken i köket men det gjorde den inte. Så nu står den där vit och fin.

Provsmakade också en Chailatte. Den luktade och smakade jul. Det kommer nog att bli en favorit när novembermörkret sänker sig tidigt om kvällarna och till de nybakade pepparkakorna framme i december.

Undrar vad jag ska ta efter kvällsmaten? Kanske en vanlig kaffe?

Idag är jag en gnällkärring. Jag har så förbaskat ont i ryggen. Det började lite i måndags. Förmodligen berodde det på den ganska tuffa yogan i söndags. Men då tyckte jag inte att det var så farligt så jag gick 40 min med stavarna i skogen. Igår gjorde det lite mera ont men inatt sov jag ändå hyfsat bra. Men när jag vaknade i morse hade jag mer ont igen. Före jobbet idag var jag och matade dotterns katter som vi ser efter när hon är i det varma sköna Turkiet. När jag böjde mig ner och skulle tömma kattlådan var det nästan så det låste sig i ryggen. Det hade ju varit snyggt att bli stående böjd med näsan in i kattlådan och mobilen kvar ute i bilen i väskan.

Hursomhelst, livet är lite drägligare nu när jag smörjt in ryggen med Voltaren gel. Mycket bra uppfinning med gel, att slippa ta tabletter utan bara smörja in där det gör ont.

Livet kommer att bli ännu lite bättre lite senare på eftermiddagen. Då kommer äldsta dottern med min Tassimo som jag beställt. Det var något superbra erbjudande som dotterns sambo hittat. Om man köper tio st kartonger med kapslar så får man en Tassimo. Och Christian som ändå skulle köpa nya till deras Tassimo erbjöd sig att köpa fem kartonger (mycket snäll måg jag har) och så köpte vi fem och så fick vi en Tassimo. OCH den är vit. Har verkligen längtat efter och saknat den senaste dagarna. Konstigt, eftersom jag absolut inte tänkt köpa någon egentligen.

Jag känner allt oftare att det här är en  andra del av min resa att bli frisk från min första utbrändhet. Det är inte så att jag gått tillbaka till ruta ett igen utan det här är den andra delen. Den del när man ska lära sig att få det hålla i framtiden och inte gå in i väggen igen. Jag hade under ca 9 år tagit ett steg i taget mot att bli frisk. Mot slutet var det små steg som anske inte märktes så mycket för andra utom för mig. Jag började jobba heltid i januari 2008. Jag jobbade då heltid och inte mer, jobbade aldrig  övertid under 2008. Under 2009 började jobba övertid någon gång då och då om det var något jag inte hunnit med. Jag körde aldrig själv bil upp till Upplands Väsby när jag skulle hälsa på mina kollegor där utan jag åkte alltid med någon. En del personer trodde nog att det handlade om att jag inte ville köra bil i Stockholm men så var det ju inte. Efter en heldag med möten och jobb i Väsby var jag så trött att jag inte vågade köra hem själv. Men som tur var kunde jag oftast planera in mina Väsbybesök så att det passade in med min kollega Christers jobb i Väsby. Men hösten 2010 kände jag att det skulle nog gå att klara av att köra hem efter en arbetsdag i Väsby så jag bestämde att testa. Jag hade bokat in några möten på en måndag då jag var utvilad efter helgen. Jag var laddad för att åka men vaknade upp genomförkyld men envis som jag är, jag hade ju bestämt mig och ville inte ändra på det, så åkte jag. Tror inte att det var så populärt att komma upp dit genomförkyld. Jag såg att en del knappt ville sitta bredvid mig (vilket var helt förståligt) men jag kunde ju inte förklara att jag var tvungen att åka just den dagen. Men det var ytterligare en seger jag hade klarat av. Under 2009 slutade jag även med mina antideppressiva tabletter. Det gick jättebra, inga problem alls. Sedan blev det 2011 och jag började jobba över en del när jag hade mycket att göra. Jag hade då uppnått mina mål mot att bli frisk. Jag tränade mycket och mådde bra. Jag var verkligen frisk så jag släppte på mina kontroller jag hade på mig själv och började leva som alla andra med medgångar och motgångar. Det går tydligen inte. Jag är väl nykter utbränd som jag brukar säga. Det är här den andra resan börjar!