Jag börjar äntligen bli människa igen. Det tar bar 5 minuter att ta sig från soffan till badrummet nu till skillnad mot igår då det tog en kvart varav 5 minuter att resa sig från soffan. Har precis tagit en varm skön dusch och stått en lång stund i massagestrålarna i duschen. Jätteskönt! Det mjukade faktiskt upp ryggen lite grand.
Imorgon är det dags att först gå på läkarbesök och direkt efter gå på rehabmöte. Imorgon kommer vi utvärdera hur det gått att jobba 25 % och sedan diskutera hur vi ska gå vidare. Jag har funderingar på att prova med att jobba halvtid ganska snart men inte direkt. Skulle nog behöva jobba 25% ett par veckor till så att det sätter sig. Jag har ju trots allt inte jobbat 25% så många hela veckor i och med att vi var på semester och var borta från tisdag till tisdag. Känner också efter den här helgen att ryggen behöver stärkas upp lite mer innan jag sitter vid skrivbordet och jobbar i 4 timmar. Stolen jag har är visserligen bra och jag har inte fått ont hittills men nu känner jag mig osäker om ryggen håller. Men så fort jag blir bättre i ryggen ska jag ta mig iväg till gymmet och göra några försiktiga ryggövningar.
Jag kommer att träffa en ny läkare igen. Den gulliga kvinnliga läkaren som kom tillbaka från sin barnledighet i juni och som jag träffat två gånger har blivit sjukskriven. Vet inte varför, men det innebär i alla fall att det blir en ny läkare igen. Hoppas han är vettig och förstående. Jag träffade, framför allt under min första utbrändhet, en hel del olika läkare. En del riktigt bra och förstående som man märkte att de visste vad de pratade om. Andra som verkligen inte förstod någonting och behandlade en som om det bara var att rycka upp sig. Fast allra värst var psykologen som jag träffade i vintras som sa att en kropp återhämtar sig på två veckor. Eftersom min inte gjort det så trodde hon att jag hade MS eller som det sista hon sa till mig: Håller du på med några droger som du inte berättar för mig? Då vet man inte om man ska skratta eller gråta.