Vägen tillbaka……igen!

Sitter i soffan med dator och en kopp te skönt avslappnad efter ett pass på gymmet.

Funderade på gymmet idag varför man (tror det är främst tjejer) inte kan säga ”tack,  jag tränar ganska mycket och är i ganska bra form just nu” när någon berömmer en för att man ser vältränad ut. Ja, jag har inte dom problemen själv . Skulle bli väldigt förvånad om någon skulle säga det . Men jag har hört detta (ja, jag tjuvlyssnade lite under tiden jag kämpade med mina sit-ups) vid ett flertal tillfällen, senast idag. Någon tjej sa till en annan tjej att hon såg vältränad ut, vilket hon verkligen gör. Då slår den vältränade tjejen bort det och säger att jag har inte tränat så mycket på sista tiden. Varför kan man inte bara tacka för berömmet? Det var likadant i måndags. Då var det en annan tjej som fick beröm att hon såg vältränad ut. Hon slår också bort det direkt och säger att hon inte tränat på länge. Båda dom tjejerna har jag sett på gymmet de senaste veckorna.Varför kan man inte erkänna att man tränar mycket? Det är ju bra för hälsan att träna. Jag har aldrig förstått det där. Vill man inte erkänna att man väljer att göra något för sig själv?Är det fult att göra något för sig själv? Eller vad beror det på? En kompis till mig är likadan. Hon tränar väldigt mycket men pratar ofta om att hon inte tränat så mycket på grund av det ena eller det andra. Sedan kryper det  fram att hon visst tränat.

Stå upp för er tjejer och erkänn att ni är bra och att  ni gillar att göra något som ni mår bra av!

Ja, då är det bara en dag kvar att arbeta halvtid. På fredag är det 1 februari och dags för mig att gå upp i tid till 75%. Jag ser fram emot att  jobba 75%, den dag det fungerar .Inte de första veckorna. Det kommer att vara en uppförsbacke ett tag nu. Det vet jag av erfarenhet. Hur lång den tiden kommer att vara det vet jag däremot  inte. Hoppas att det går över fort.  Det är så jobbigt när hjärnan stänger av den enda som gäller är att läggas sig ner och blunda. Jag kommer ihåg hur det var de första helgerna när jag började jobba 50%. Det var inte kul. Jag var riktigt trött, speciellt de första lördagarna. Det blev mycket vila. Jag har försökt känna efter om jag går upp i tid bara för att jag tycker att det är roligt att jobba eller om jag faktiskt är redo. Men jag är redo, det är dags nu. Jag var lite tveksam efter julledigheten. Då kändes det som om jag kanske inte skulle klara målet på 75% 1 februari. Men nu tror jag att det kommer att gå bra! MEN jag måste vara extra noga med att meditera, att yoga och framför allt vila när jag behöver. Dags att läsa igenom mina ”Att tänka på”- punkter nu igen. Jag måste erkänna att jag glömmer bort dom ganska ofta. Måste försöka hitta något bra sätt att komma ihåg dom.

Det som känns lite tråkigt med att gå uppi tid är att jag inte kommer kunna hämta min lilla Jol på dagis. Det är faktiskt det enda positiva med den här utbrändheten, att jag kunnat tillbringa extra mycket tid med mitt lilla barnbarn. Det kommer jag att sakna.

Ja, då har man varit hos tandläkaren och besiktat hålet efter den utdragna tanden. Tandbenet var inte helt läkt ännu men jag har fått tid och kostnadsförslag för ersättning av tanden, som blir en bro. Tänk vad mycket roligt man kunde ha för de pengarna. Men jag vill ha en ersättningstand, inte för att hålet syns så mycket utan mest för att det fastnar mat där när man äter.

Idag lyckades jag somna till en stund på bussen till jobbet. Det var riktigt skönt! Men det hjälpte visst inte så mycket för jag var riktigt trött när jag åkte hem idag. Vet inte varför, för det hände inget speciellt på jobbet idag utan det var ganska lugnt. När min kollega bakom mig pratade en stund  med en annan kollega hade jag jättesvårt att koncentrera mig på det jag höll på med. Det är första gången som det kändes riktigt besvärligt att koncentrera sig. Jag tänkte faktiskt inte på att jag kunde sätta på lite musik. Det gjorde jag ju förra veckan när det var lite stökigt omkring mig. Så imorgon blir det musik i lurarna. Måste också komma ihåg matlådan den glömde jag imorse! Och ta med rätt glasögon!

Det blev ett rehabmöte utan min rehabkontakt på företaget. Han var sjuk. Killen på arbetsförmedlingen kom inte heller. Men läkaren som det är lite go i tyckte att vi skulle prova att ringa upp killen på arbetsförmedlingen. Han svarade faktiskt och var med på telefonen en stund. Man undrar ju då lite varför han tackade nej men han kanske skulle iväg på något senare. Det var  i alla fall bra att  han fick veta hur rehabplanen ser ut och hur läkaren tänker. Hon sa direkt att hon tänker sjukskriva mig på 25% fram till sista juni. Arbetsförmedlingskillen var inte jättetydlig med att godkänna detta men det lät positivt så jag hoppas att det inte blir något problem. Jag hade stämt av med min chef och min rehabkontakt på jobbet innan gällande arbetsuppgifterna så nu är det klart att jag ska jobba med det jag gör idag även när jag jobbar 75%. Det finns gott och väl jobb för minst en heltid så det kommer inte bli problem med att fylla upp tiden. I stället blir det fokus på, precis som nu, att hålla sig inom ramarna och inte ta på sig för mycket. Att hela tiden stämma av med chefen vad jag ska göra och framför allt inte göra. Jag kommer också att ha regelbundna möten med psykologen och där hoppas jag att få lite hjälp och kanske lite verktyg att hantera arbetsdagarna så jag inte blir speedad eller stressad.

Det kändes väldigt bra efter mötet och jag ser fram emot att börja jobba 75%. Håller verkligen alla tummar jag har att det ska fungera!

Jag somnade riktigt gott igår kväll efter att ha gjort en avslappnande andningsövning. Före vilan idag testade jag ytterligare ett par andningsövningar från skivan. De var mer mindfulness-relaterade övningar som jag kände igen från mindfulnesskursen: Här och Nu som jag gjorde under försommaren förra året.  Den innehåller också någon andningsövning som skulle ge mer energi också men den har jag inte hunnit testa ännu. Det var en bra skiva som jag med all säkerhet kommer att använda mig av för att varva ner och få mer energi.

I morgon är det dags för nytt rehabmöte. Det blir en hel delegation från Manpower med läkare, psykolog och rehabkontakt och jag och min kontakt från jobbet. Förmodligen dyker väl killen från Försäkringskassan upp också. Jag känner mig faktiskt ganska lugn inför mötet trots att jag tycker att psykologen håsat upp det. Jag känner att vi har en rehabplan klar och jag kan bara vara ärlig och säga hur jag känner. Försäkringskassan kommer säkert att vilja veta när jag kan gå upp på heltid men jag kommer vara ärlig och säga att jag först måste klara att jobba 75% innan jag vet när jag kan gå upp på heltid.

Jag har precis avslutat dagen med ett kort yogapass. Det var nog en vecka sedan jag yogade och det kändes. Jag var lite obalanserad i kroppen. Men efter några ”hundar” så kändes kroppen mer balanserad mellan höger och vänster sida. Ska nu göra några andningsövningar innan jag somnar. Köpte tidningen Hälsa idag och med den så följde en cd-skiva med andningsövningar. De verkar bra när man läser på baksidan av cd-fodralet. Meddelar i morgon om de var bra. Godnatt!

Jag sov tio timmar i natt och när jag vaknade kände jag mig riktigt utvilad. Det var så skönt! Så jag tog en morgonpromenad före frukost. Efter det åkte vi och handlade och då helt plötsligt blev jag trött i ögonen och lite yr. Så jag fick gå ut och sätta mig i bilen och vänta. Förmodligen gick energinivån ner. Jag hade väl gjort lite för mycket på morgonen. När det blir så (ja, det är ju inte första gången) blir jag så besviken och lite orolig att jag ramlat ner ett pinnhål. Jag som kände mig så pigg och så helt plötsligt har jag gått lite över gränsen. Då får jag ta mig i kragen och tänka igenom vad jag faktiskt gjort den här veckan. När jag gjorde det så insåg jag att det kanske inte är så konstigt trots allt. Jag har jobbat i Norrköping tre dagar denna vecka, första gången jag jobbar i Norrköping tre dagar på en vecka. Jag var och shoppade direkt efter jobbet igår vilket bl a gjorde att jag vilade mycket senare än vanligt. Jag har varit och hämtat min lilla Jol på dagis två gånger denna vecka. Varit på gymmet två gånger. Det kanske inte alls är så konstigt att jag blev lite trött idag. Det bästa av allt är att jag återhämtade mig hyfsat efter en stunds vilande i soffan. Det kanske inte hade varit läge att gå en långpromenad. Det hade jag nog inte orkat men att vara hemma och titta på Lotta på Bråkmakargatan med lilla Jol funkade bra! Hon ger mig ju en massa energi också.

Nu är det soffan framför brasan som gäller resten av kvällen.

Jag börjar få lite bättre fysik nu. Fick ett kvitto på det i morse. Jag gick från bussen till mitt jobb med min tunga ryggsäck som vanligt. I vanliga fall  brukar jag ta hissen upp till tredje våningen där vi huserar. Att gå alla 66 trappstegen har inte funnits i min värld förut. Det har känts för jobbigt, men i morse när jag kom fram till jobbet så kände jag att jag inte alls var så trött som jag brukar. Det fanns en del krafter kvar så då tänkte jag att: Självklart behöver jag lite extra vardagsmotion så då tog jag trapporna. Nöjd men ganska flåsig steg jag in på kontoret idag. Herregud! det är klart att jag ska vidare uppåt. Kan ju inte stå och trampa på samma ställe .

Idag var det många kollegor inne på kontoret och det var lite stökigt och rörigt och jag kände att det var svårt att koncentrera sig men då stoppade jag in lurarna i öronen och lyssnade på lite musik. Då gick det mycket bättre att koncentrera sig. Det känns väldigt skönt att det funkade att lyssna på musik för det är någonting som funnits med i min plan för att underlätta för mig om det blir rörigt runt omkring mig.

Här kommer en fredagslåt som man blir glad av. Har hört den hur många gånger som helst men tycker fortfarande att den är bra! Den fastnar verkligen!

Trevlig helg!

Idag, efter att ha varit hos psykologen mellan 10:00 och 10:30, bestämde jag mig för att inte åka tillbaka till jobbet utan koppla upp datorn hemma och arbeta hemifrån. Det gick jättebra. Hade också bättre lugn och ro att läsa lite dokument här hemma än om jag varit på jobbet. Sedan vet jag att farandet fram och tillbaka tar på min energi. Men hade det varit för ett och halvt år sedan så hade jag garanterat åkt tillbaka till jobbet och jobbat en timme och sedan åkt hem igen. Bara för att man ska vara på jobbet och jobba. Lite dumt att tänka så. Det handlade ju bara om en timme. Dessutom jobbar ju nästan alla mina kollegor hemifrån då och då!

I morgon bär det av till Norrköping igen. Jag håller tummarna för att det inte är lika kallt imorgon bitti än i morse. För min del räcker det gott och väl med -5.

Jag har länge tänkt skriva om ”Andra vågen”! Det är mitt uttryck för att vi är flera som gått in i väggen för andra gången ganska nyligen. Och alla gick in i väggen första gången ungefär samtidigt. Det handlar om kollegor och andra. Någon fick en stroke i stället för utbrändhet men orsakerna är samma.Vad det beror på är jag osäker på men det kanske är så att flera med mig varit friska så länge att man släpper lite på kontrollen hur man mår och lever på som alla andra. Man glömmer bort hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Lite skönt var det också att hela tiden slippa tänka på att man måste vila och inte göra för mycket utan bara i stället leva som alla andra.Vara frisk!  Men det kommer antagligen aldrig vi som varit utbrända kunna göra. För oss är det ju ännu viktigare att ta hand om oss. Vi kommer förmodligen alltid behöva vara på vår vakt så vi inte gör för mycket under för lång tid. Vi kommer förmodligen alltid vara känsligare för stress och för att gå på högvarv för länge. Annars hamnar vi kanske i ”Tredje vågen”! Och det vill nog ingen av oss!

Att jag bestämde mig för att skriva om ”Andra vågen” idag är faktiskt för att jag träffade en kollega idag som varit hemma några veckor under hösten för utbrändhet.  Och det var inte första gången, inte heller andra gången utan tredje gången för honom som han var sjukskriven för utbrändhet. Som tur var hade han inte gått ner sig så långt denna gång utan det räckte med 5 veckors heltidsjukskrivning och sedan halvtidsjobb. Jag hoppas verkligen inte att det blir någon tredje våg. Förhoppningsvis är han ett undantag.

Vi hade ett givande samtal och det känns verkligen jättebra att ha några kollegor som jag kan prata med och som verkligen förstår vad det handlar om att vara utbränd.