Vägen tillbaka……igen!

Idag har jag trotsat ryggvärken och gått till gymmet. Men jag var väldigt försiktig, tränade varken rygg eller mage utan höll mig till träning av axlar, armar och bröst. Testade att cykla också. Jag brukar inte göra det för att det är så tråkigt men nu fick jag sällskap av en tjej jag lärt känna däruppe så det var riktigt trevligt. Och det viktigaste av allt. Det kändes bra i ryggen. Förhoppningsvis känns det bra imorgon också . Det kanske är dumt att gå och gymma men jag behöver verkligen det för humöret . Jag blir glad och mår bra av att träna. Dessutom blir jag så mycket piggare. Har jag inte varit där på ett tag så blir jag lite frustrerad .

Idag har jag haft en dryg timmes möte med min utländska chef. På engelska! Det gick bra och jag hittade orden bra men efteråt var jag riktigt seg i huvudet. Det krävs extra mycket koncentration när mötena är på engelska. Men det var tur att mötet var på förmiddagen då jag fortfarande är hyfsat pigg i skallen. Efter lunch hade det nog varit svårare att hitta ord och koncentrera sig. Jag var ute en kort sväng på lunchen för att rensa huvudet . Det behövdes verkligen. Sedan funkade det ganska bra att jobba igen.

Nu är jag riktigt trött på att ha ont i ryggen. I morse var det värre igen trots att jag inte gjort de något jobbigt för ryggen igår. Det kan ju vara badmintonspelande på midsommarafton som gjorde sig påmint idag. Hursomhelst så trotsade jag ryggontet och gick en promenad med stavarna i skogen i morse. Det var jätteskönt satt komma ut i den lugna tysta skogen men tyvärr blev ryggen ännu värre. Så idag har jag känt mig som en ”gnällkärring”:). Jag är mycket irriterad, milt sagt, på att jag inte kan träna som jag vill. Det tar på humöret. Jag längtar upp till gymmet men jag vet inte riktigt vad jag kan och inte kan göra. Jag vill ju inte att det ska bli värre. England och London närmar sig med stormsteg. Vill absolut inte ha ont i ryggen då.  Frågan är vad som är bäst. Träna lite eller bara vila. Jag har tid hos en sjukgymnast 1:a juli som förhoppningsvis kan tala om hur jag ska göra. Tyvärr är det ju en hel vecka dit.

En annan sak som upptagit mina tankar de senaste dagarna är hur frustrerande det är att man inte kan påverka sina vuxna barn längre. Jag har försökt få min son att inte ta bilen upp till sin kompis idag som bor 56 mil härifrån. Han har ju inte jättestor körvana precis. Som längst har han väl kört nio mil. Dessutom en dag som denna när jättemånga människor åker hem från midsommarfirande. Dessutom så hade han inte riktigt koll på hur han skulle åka heller. Det ordnar sig tyckte han. Han var inte heller orolig själv för att köra så långt. Det är bara mamma som är orolig . Tidigare gånger som han besökt kompisen har han åkt tåg. Det hade en orolig mamma tyckt varit betydligt tryggare . Nu väntar jag på att han snart ska höra av sig . Han borde vara framme snart!

Idag måste vara den största ”dagen efter-dagen” tillsammans med nyårsdagen på hela året. Det är tyst och lugnt ute och de flesta ligger och drar sig länge i sängen. Precis som jag. Jag gick inte upp förrän kl 11. De sista gästerna gick hem vid halv ett så det blev inte så sent. Ganska lagom faktiskt. Men jag vaknade av telefonen vid fyra-tiden i morse av min ena dotter som hade kramper och jätteont i magen. Hon är ensam och blev självklart orolig när hon hade så ont. Jag rådde henne att ringa 1177 för att höra vad de sa. De tyckte att hon kunde avvakta en timme och se om det blev bättre. Det gjorde hon och sedan ringde hon mig. Det var lite bättre då så vi bestämde att hon skulle försöka sova en stund. Så klockan var nog närmare halv sex när jag somnade om och sov sedan som en stock till halv elva.

Det blev en trevlig midsommarafton med rundbadminton och musikquiz och en massa mat och fika förstås. Det utlovade ovädret med regn och åska höll sig borta och vi kunde sitta ute hela kvällen. T o m myggen höll sig på sin kant igår kväll.

Trots att jag trotsade ryggont igår och spelade badminton så är värken inte värre än igår i morse. Det är positivt.Men det kan ju bero på att jag börjat smörja med Voltaren Gel igen. Önskar verkligen att ryggen skulle bli bra snart. Nu när jag äntligen känner att jag har energi till att träna så kan jag inte för ryggen. Lite surt, faktiskt!

Det blir faktiskt inte bara ”Dagen efter-vila” idag för mig. Idag är det nämligen exakt 25 år sedan som jag födde min första älskade dotter. Tänk vad fort tiden gått. Hela 25 år! Hon ska självklart firas idag med tårta och paket!

Härliga midsommar är här! Solen skiner och det är alldeles lagom varmt ute. Visserligen säger alla väderleksrapporter att det ska bli regn och åska framåt eftermiddagen/kvällen. Men just nu är det underbart ute och då tänker jag njuta av det. Det är väl det livet handlar om. Att försöka njuta av just det här ögonblicket, njuta här och nu. Man vet ju ändå inte vad som händer om en stund.

Den här veckan har jag haft några stunder när jag faktiskt njutit av att bara vara här och nu. Inte tänkt på vad som skulle komma sedan. När jag är med mitt lilla barnbarn t ex då kan man inte göra något annat än att vara i nuet och njuta av alla hennes funderingar och upptåg. Det är verkligen lycka!

Önskar alla en trevlig midsommar!

Idag ägnade jag hela förmiddagen åt diverse möten varav jag höll i det ena själv.  Tänk att det tar så mycket energi att vara på möten! Det är stor skillnad mot om jag bara sitter själv och arbetar framför datorn. Jag är inte hälften så trött i huvudet då som jag var idag när det närmade sig lunch. Jag var riktigt seg och kände mig ganska disträ. Efter lite mat i magen och lite frisk luft så kändes det betydligt bättre. Men jag hade fortfarande svårt att koncentrera mig ordentligt när jag satte mig vid datorn efter lunchen. Men nu är det bara en dag kvar att arbeta sedan blir det lite sovmorgon på midsommarafton. Ska bli väldigt skönt. Har känt mig helt död på morgnarna de sista dagarna när väckarklockan ringer . Det hjälper inte att jag går och lägger mig tidigare och tidigare för varje dag. Snart får jag väl lägga mig klockan åtta:). Men det beror väl på att det varit lite mycket senaste tiden.

Igår kväll var jag medbjuden på Sommarfest på barnbarnets dagis. Jättemysigt, och vädret var alldeles strålande, på gränsen till att vara för varmt. Det blev ”Små grodorna” och Räven raskar över ängen” med barnbarnet i famnen runt midsommarstången. Efter dansen slog sig en genomsvett och trött mormor sig ner och tog fram fikakorgen . Sedan mumsades det för fullt på citronmuffins och hallonkakor.

Nu är jag riktigt trött på de där små vidriga blodsugarna som surrar runt hela huvudet så fort man visar sig i skogen. Ikväll har jag gått med stavarna i Lunddalen. Om det inte varit för myggen hade det varit helt ljuvligt därute ikväll med kvällssol och helt vindstilla. Men istället för att njuta så fick jag gå fort som sjutton med stavarna för att inte bli uppäten.

Nu börjar jag känna att jag behöver semester. Släppa jobbet ett tag och bara ta det lugnt. Ägna mig åt min favoritsysselsättning: att sitta i solen med en kopp kaffe och en bra bok i knät.  Ska bli riktigt skönt. Men det är inte riktigt dags ännu. Ska jobba denna och nästa vecka också. I alla tidningar står det att det är bra att dra ner på takten ett par veckor innan man går på semester så man snabbt kommer in i semesterlunken. Det är säkert jättebra och klokt men hur fasiken ska det gå till. Det är ju istället tusen saker som man vill ha gjorda innan man går på semester. Hmmm, får väl fundera på om det är något som faktiskt kan vänta till efter semestern.

Även om inte jag får semester riktigt ännu så får gärna myggen ta semester och resa iväg någon annanstans

Nu har jag äntligen fått ordning på min dator så att jag kan uppdatera bloggen igen. Batteriladdaren var trasig och jag köpte en ny igår. Men den ville inte fungera men efter en sväng till Mediamarkt idag så är problemet löst. Det var fel strömstyrka inställd.

Idag har jag varit på världens mysigaste ställe och fikat, Gubbens trädgård. Man satt ute i en lummig trädgård med massor av blommor i fina krukor stående på bänkar och små bord. Jättemysigt! Så skulle jag vilja ha i min trädgård. Jag blev så inspirerad så nu har jag varit och plockat lite fina ängsblommor och satt i mina små ”mjölkkannor”.  Vi hade en trevlig pratstund också, jag och min kompis. Icke att förglömma. När jag körde hem var jag jättetrött i huvudet, ja, egentligen mest i ögonen. Jag fick veva ner rutan en stund för att inte somna. Förstår inte att jag blir så trött ibland. Det är det som är jobbigast, att jag blir så trött fast jag haft jättetrevligt. Jag antar att det beror på att jag måste koncentrera mig en längre stund. Tur att jag är helt själv ikväll och bara kan ta det lugnt. Får försöka komma tidigt i säng. Det är ju måndag imorgon och dags för en ny arbetsvecka. Lite kortare en vanligt men desto mer jobbig för mig. Det är ju midsommarafton på fredag och vi ska ses det vanliga gänget som brukar träffas på midsommarafton hemma hos oss. Som sagt, åter igen så är det med blandade känslor jag ser fram emot midsommarafton. Trevligt att träffa vännerna förstås men jag vet ju att jag blir trött i huvudet många dagar efteråt. Men man kan ju inte bara umgås med datorn hela dagarna, man måste ju vara lite social också .

Idag har jag funderat på det här med att ha städhjälp hemma. Jag fick höra att flera kollegor har det. Jag blev nästan lite chockad Jag vet, det är inte klokt att bli förvånad över det. Det är ju många som har det idag . Det kanske är jag som är gammal men för mig har det känts väldigt avlägset att någon främmande person ska komma hem till mig och städa  i mina vinklar och vrår. Vet egentligen inte varför. Visst det kostar pengar men det handlar inte om det. När vi egentligen hade behövt det, 2001, när jag blev sjuk och ungarna inte var så stora så hade vi ju inte råd. Man blir ju inte rik på att vara sjukskriven direkt . Fast jag hade verkligen inte velat haft någon främmande person i huset då heller när jag mådde så dåligt.

Förresten så är det ju bra för vikten att städa. Det bränner ju lite fett att fara runt med golvmoppen och dammtrasan.

Men det skulle kanske vara skönt att slippa städa när man kommer hem på  fredagen efter en hel veckas jobb. Det är ju nya tider nu! Hmm, fast det sitter riktigt långt inne att skaffa städhjälp!

Nej, nu får jag skärpa mig. Jag vet inte vad som hände igår. Glömde totalt bort att uppdatera bloggen .

Jag blir så trött på mig själv. Att jag aldrig kan vara tyst. Jag kanske inte alltid behöver säga precis vad jag tycker och tänker Idag har jag varit på rehabmöte med min rehabkontakt och min nya chef med anledning av att min sjukskrivning på 75% går ut 30/6. Jag borde verkligen vara tacksam att jag får hjälp från företagshälsovården och det är jag självklart också. Jag säger absolut ingenting om att jag är missnöjd med dom men jag kanske inte alltid behöver visa så tydligt vad jag tycker och tänker om vissa saker. Men ibland så antar min rehabkontakt saker som hon tror stämmer på mig och när jag tycker att det inte stämmer så säger jag naturligtvis det. Jag har märkt det tidigare också. Jag har ju inte träffat henne så många gånger så hon känner faktiskt inte mig så väl som hon tycks tro .Vissa saker måste jag ju säga ifrån om som t ex när hon idag började prata om att jobba 75% är en ganska bekväm nivå som många gärna vill jobba. Detta sa hon efter att jag sagt att jag inte är redo att gå upp och jobba 100% ännu. Hon fick det verkligen att låta som om jag tyckte att det var bekvämt och skönt att slippa gå upp på heltid. Så är det ju verkligen inte. Självklart vill jag jobba heltid och det har varit mitt mål hela tiden men jag känner att mitt huvud och min kropp inte är tillräckligt återhämtad för att jobba heltid. Jag vill absolut inte riskera att ramla ner igen. Jag blev faktiskt riktigt irriterad. Sedan började hon prata om psykologen jag gått hos och att han jobbat med KBT med mig och jag vet inte. Lite kanske! Jag fick ju inte ut så mycket av samtalen med honom. Men det sa jag inte. Däremot är jag rädd för att hon nog förstod det ändå. Efter mötet kände jag att jag nog varit lite för irriterad. Rehabkontakten vill säkert bara väl. MEN det handlar ju faktiskt om min hälsa och att jag ska bli frisk och att det håller i längden. Jag tänker inte låta någon annan förstöra det. Det är jag som får stå ut med skiten om jag ramlar ner igen och det vill jag inte.

Två bra saker och en mindre bra sak idag.  Den första är att jag äntligen är klar hos tandläkaren. Jag fick en återbudstid och fick komma redan idag. Det andra är att det faktiskt blev lite billigare än de sagt först. Bara 5800 kr fick jag betala idag. Visserligen har jag betalat en hel del tusenlappar tidigare för den här skitans tanden sedan mitt första besök i september förra året. Skönt att det äntligen är klart!

Mindre bra idag har varit min rygg. Jag borde nog inte ha tränat igår. Har haft fruktansvärt ont i ryggen idag. Har fått tagit flera  pauser på jobbet idag och bara gått runt. När jag ska resa mig känns det som knivar i ryggen. Hoppas att det känns bättre i morgon efter en natts vila annars måste jag nog gå på panodil. Jag har väl överansträngt min stackars rygg alldeles för mycket.