Vägen tillbaka……igen!

Suck!, suck! Det räckte inte! Det blev inget England för mig. Det känns riktigt, riktigt surt och ledsamt. Jag hade verkligen längtat efter denna resa. Jag hade verkligen behövt komma iväg bort en sväng och framför allt åka till mitt favoritland som jag älskar så mycket. Timingen med ryggskottet var verkligen riktigt illa. Jag skulle tro att om vi åkt en vecka senare så hade det säkert funkat.

Men hälsan måste gå före så nu får jag göra det bästa av dagarna här hemma.

Som tur är har jag min underbara barn som hjälper mig med hund och matlagning. Frukosten som bestod av två ägg kunde jag fixa själv i morse. Ryggen är bättre idag än igår och jag kunde sitta upp helt med en kudde bakom ryggen Så det går framåt! Men inte tillräckligt snabbt. Det räckte inte!!

Ryggskottet är något bättre idag. Jag kunde ta mig upp på övervåningen till sängen igår kväll. Slapp sova på soffan i natt. Jag lyckades också ta en snabbdusch på förmiddagen. Jag spolade riktigt varmt vatten på ryggen. Superskönt! Annars har det varit soffan som gällt idag också. Tillsammans med mina droger Voltaren och panodil så har det funkat hyfsat. Har faktiskt lyckats gå på toa själv också. Fantastiskt . Jag försöker att gå runt lite grand härinne och på altanen när jag ändå är uppe. Det fungerar hyfsat en kort stund. Först är det jättejobbigt att gå, sedan blir det lite mindre jobbigt och när jag gått en stund blir det jättejobbigt igen. Jag har också suttit upp ordentligt och ätit idag och det går en kort stund men att sitta är faktiskt mycket värre än att gå.

Alla de här begränsningarna jag har just nu, att inte kunna gå upp på övervåningen utan planering, att inte kunna gå ut och gå, att inte kunna gå och handla mm. Allt detta plockar fram mina minnen från mina utbrändheter. Flera av begränsningarna är ju samma fast orsaken är en annan. Även om det bland gör så ont i ryggen så man tror att man ska svimma så känner jag inte samma hopplöshet som jag gjorde när jag gick in i väggen senast. Då förstod jag att det skulle ta lång tid att återhämta sig medan jag tror att ryggbesvären kommer att ge med sig lite snabbare än utbrändheten gjort. Peppar, peppar!

Det går åt rätt håll alltså men frågan är om det går tillräckligt snabbt!

Tänk inte England idag heller!

Skit, skit, skit ryggvärken från helvete flyttade in i min kropp igår. Det small till i omklädningsrummet på Medley igår förmiddag. Jag hade precis duschat och böjde mig fram och skulle ta på mig trosorna. Det gjorde så fruktansvärt ont så att jag trodde att jag skulle svimma. Jag var själv i omklädningsrummet men sedan kom det in en vänlig kvinna som fick hjälpa mig att ta på mig jeansen och skorna. Riktigt pinsamt! Fy sjutton för att vara så hjälplös att man inte kan ta på sig byxorna själv. Tur att det finns hjälpsamma människor! Jag lyckades i alla fall köra hem. Väl hemma ringde jag runt till en massa ställen för att få hjälp men det var naturligtvis fullbokat. Till slut fick jag tid hos en kiropraktor som bände och tryckte och det kändes något bättre. Men när jag sedan kom hem blev det mycket,mycket värre. Gårdagen var inte kul. Jättetörstig men vågade inte dricka något eftersom jag inte kunde gå på toa. Tror att det var första gången som jag önskat att jag var en kille .

Idag har det varit något bättre. Fullproppad med värktabletter har jag kunnat resa mig upp och sätta mig ner utan hjälp. Ikväll har jag faktiskt suttit upp i soffan med en massa kuddar bakom ryggen och ätit.

Och idag tänker vi inte England . Det får vänta till söndag. Som jag brukar säga: Det blir aldrig som man tänkt sig!

Ryggen blir faktiskt bättre och bättre med hjälp av övningen jag fick hos sjukgymnasten. Jag ser verkligen fram emot att få tips av henne vilka övningar jag ska göra på gymmet för att stärka upp ryggen. Det var verkligen värt varenda krona att gå till sjukgymnasten.

Nu har jag precis varit och fikat hos min mamma och igår var en kompis här och käkade. Jag som skulle vila mitt huvud (det gör man inte hos min mamma , herregud vad hon pratade idag) och inte umgås så mycket med folk så jag är fräsch till Englandssemestern nästa vecka. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och jag tycker nog att jag under dagen både igår och idag varit ganska duktig på att vila skallen. Och i morgon blir det gymmet. Där rensar jag ju huvudet.

Jag tycker att jag har släppt jobbet väldigt fort denna semester. I vanliga fall brukar det ta nästan en vecka innan det slutar surra i huvudet om jobbsaker. Däremot märker jag att när jag lägger mig för att vila mitt på dagen så bultar det ganska mycket i pannan så jag är nog fortfarande lite uppe i varv. Jag känner mig också lite rastlös. Har svårt att bara sitta och slappa. Måste bli bättre på att bara sitta och göra ingenting.

Eftersom jag fortfarande är lite rastlös gör jag övningen, som sjukgymnasten visade mig lite oftare än vad hon sa. Typiskt mig. Jag har svårt att göra någonting ”lagom”.

År åter igen ledsen och besviken på läkaren och företagshälsovården. Min läkare ringde idag och talade om att jag inte skulle få någon rehabträning, vilket jag redan visste för det hade min nya kontaktperson på Försäkringskassan sagt. Har man väl börjat arbeta så får man ingen rehabträning. Det borde min rehabkontakt ha vetat. Läkaren sa också att hon tyckte att jag skulle börja arbeta heltid efter min semester. Hon tyckte att jag skulle prova att arbeta heltid och om det inte fungerade kunde hon sjukskriva mig igen. Men jag är inte redo att gå upp på heltid ännu. Idag, fast jag har semester, slocknade jag vid halv tre och sov som en stock i en timme. Jag blir fortfarande yr i huvudet när jag blir för trött frampå eftermiddagen. Jag har fortfarande dåligt minne och gör konstiga saker ibland. Jag är helt enkelt inte redo. Jag känner att jag inte heller orkar att börja jobba heltid och sedan bli sämre igen. Det sa jag till henne också men då sa hon att hon, min rehabkontakt och psykologen tycker att jag ska börja jobba heltid. Det är ju inte sant, för psykologen har hela tiden pratat om att jag kanske aldrig kommer kunna jobba heltid. Dessutom träffade jag honom sista gången i början på mars.

Det jag är mest besviken på är inte att hon inte sjukskriver mig mera utan sättet hon behandlade mig på. Jag frågade henne om skälet till varför hon inte sjukskriver mig mera när jag fortfarande har så många symptom kvar. Det kunde hon inte svara på. Jag frågade också om det handlade om att jag varit sjukskriven så länge nu. Men det sa hon att det inte var orsaken. Sedan säger hon till mig: Vad jag förstått tänker du aldrig mera jobba heltid. Hur fan, rent ut sagt, kan hon säga så! Jag har aldrig sagt det! Mitt mål har hela tiden varit att gå upp på heltid när jag är redo. Hon kan verkligen trycka ner en i skorna.

Ledsen och förbannad åkte jag upp till Medley och körde hårt på crosstrainern och så mycket som ryggen tillät på maskinerna. Det kändes riktigt skönt. När jag åkte dit tänkte jag att: Hoppas någon är där som jag känner som jag kan beklaga mig för. Men den enda som var där som jag kände var den enda som jag verkligen inte kunde beklaga mig för. Helt plötsligt blev mina bekymmer ganska små.

Men nu till något positivt. Träffade en jättetrevlig och duktig sjukgymnast i morse som kommer att hjälpa mig med rätt träning för ryggen. Fick direkt tips om en övning som jag skulle göra för att lindra värken. Den ska jag göra flera gånger om dagen när jag har ont. Dessutom visade hon  mig hur jag ska stå och hur jag ska sitta bäst för att inte få ont. Tänker verkligen försöka tänka på hennes råd.

Idag blev jag helt säker. Min hund är tankeläsare. Jag kom ner i morse och tänkte fråga min sambo om v i ska åka till Lunddalen men jag hinner inte säga något förrän jag får den där frågande blicken från min vovve som bara han kan ge. Han börjar sedan gnälla och vifta på svansen. Det gör han aldrig annars när man kommer upp på morgonen.

Så det blev en morgonpromenad i Lunddalen. Tänkte att jag provar att gå utan stavar idag för att se om det blir bättre i ryggen. Det gick jättebra. Jag hade bara lite ont i ryggen. Men när vi kom tillbaka till bilen kom en gammal kompis till oss och vi blev stående och pratade en bra stund. Stående stilla! Rena döden för min rygg. Jag kunde ju inte satt mig ner på backen. Det skulle känts fånigt. Ville ju inte heller säga att : Tyvärr kan vi inte prata längre , jag får så ont i ryggen. Man känner mig som om man vore lastgammal . Så sedan har jag haft ont i ryggen hela dagen. Jag blir galen på min rygg.  Är så trött på att den är så känslig. Men imorgon ska jag till sjukgymnasten. Hoppas verkligen att hon kan ge mig några bra övningar för att stärka upp ryggen. Jag tänker inte acceptera att ha ont i ryggen. Jag tänker göra allt vad jag kan för att få bukt med skiten.

Så kära rygg, tro inte att du kan bråka med mig resten av livet! Här ska fajtas och jag ska vinna

Ja, det är faktiskt semester! Hela fyra veckor! Underbart! Har inte riktigt fattat det än. Men det kommer kanske på måndag när jag slipper att gå upp tidigt! Ska bli så skönt. Jag behöver verkligen semester. Det känns som om det var länge sedan jag var riktigt ledig. Förra sommaren var jag ju visserligen hemma men jag var ju sjuk även om jag mådde lite bättre i somras.  Dessutom sprang det en massa hantverkare ut och in hela sommaren och fixade med vårt badrum Det var verkligen svårt att få lugn och ro då. Man visste aldrig när dom kom. 

Idag har jag varit och inhandlat mig två nya semesterböcker . Längtar efter att börja läsa. Plocka fram solstolen och fixa en kopp kaffe och sätta sig i solen. Det är semester för mig! Nästan alla bitarna är på plats nu: Semester, böcker, kaffe och solstol, men var är solen? När jag tittar ut nu är det väldigt mörka moln och det ser ut att kunna börja regna när som helst. Jag får väl byta ut solstolen mot soffan idag.

Men först ska jag sova en timme. Vi var borta hos goda vänner igår kväll på grillfest. Verkligen jättetrevligt. Det var en ny blandning av vänner som alla kände varandra mer eller mindre sedan tidigare men vi har aldrig träffats  på samma fest tidigare. Kul med lite nya konstilationer!

Ja, det är jag det. Även om jag har blivit betydligt mycket bättre sedan jag gick in i väggen första gången. Jag kommer faktiskt numera nästan alltid i tid. Inte för tidigt utan ganska precis i rätt tid. Men, ett stort MEN, om något oförutsett dyker upp, det räcker att något extra dyker upp som tar 5 minuter, så hinner jag inte tid. I min lilla tidsberäkning ingår inte oförutsedda saker utan allt måste gå planenligt. Då hinner jag i tid.

Råkade ut för det lilla oförutsedda idag på gymmet. Jag skulle bli hämtad utanför gymmet 18.50. Jag gick ner och skulle duscha precis i tid så att jag skulle bli klar till tio i sju. Men precis när jag skulle kliva in i duschen så ropar de i högtalarna att manlig personal var på väg in i damernas omklädningsrum och skulle städa. Det kändes inte helt kul att gå in i duschen då . Det var nog tur att jag inte gjorde för in kom en ung sommarjobbare som knappt vågade titta på oss i omklädningsrummet. Han hade nog tyckt det var minst lika pinsamt som jag om jag gått in i duschen . Hursomhelst, han var noggrann och det tog nog fem minuter att städa vilket gjorde att jag kom fem minuter senare än jag räknat med.

Jag måste bli bättre på att lägga in lite luft i min tidsberäkning så att jag kommer i tid även när det händer oförutsedda saker

Har varit i Norrköping och arbetat idag som vanligt på onsdagar. Jobbet gick bra men jag var riktigt trött när jag satte mig på bussen och skulle åka hem. Jag var faktiskt lite yr i huvudet. Det brukar jag inte vara men när jag klev av så kändes det lite bättre men det blev en timmes vila i sängen. Eftersom jag är ensam hemma ska jag passa på att hyra mig en riktig feelgoodfilm. Ibland är det skönt att bara ligga i soffan och drömma sig bort.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och kolla in utbudet av filmer och hoppas att jag hittar något bra!

Jag är så besviken och ledsen på Företagshälsovården. I morse var jag hos läkaren eftersom mitt läkarintyg går ut den sista juni. Läkaren sa direkt att hon trodde att jag var redo att börja arbeta heltid. Hon tyckte att jag såg ut att må mycket bättre. Klockan 8 i morse efter en natts sömn och 20 minuters vila i väntrummet väntande på henne. Tacka sjutton för att jag såg pigg ut då! Men  jag mår mycket bättre än när jag träffade henne senast, i februari. Det funkar ju ganska bra att jobba 75% men jag känner mig definitivt inte redo att gå upp och jobba 100%. Jag behöver läka lite till. Och det tror jag att jag kommer att göra. Det har jag faktiskt trott och tagit för givet. Men läkaren sa åt mig: ”Tänk om det är ditt bästa du mår nu!” Tack för det! Ta bort hoppet för mig att bli friskare! Hon frågade också om jag varit friskare än jag är nu någon gång efter min utbrändhet. Och det har jag ju verkligen. Jag har kunnat vara social och umgås med släkt och vänner utan att bli jättetrött i huvudet. Jag har kunnat kört bil själv upp till Stockholm, arbetat där en hel dag och sedan kört bil hem igen. Det finns ju inte på kartan att jag skulle göra något sådant nu.  Jag har kunnat arbeta heltid utan att vila när jag kommer hem. Jag har kunnat städa hela huset utan att få ont i ryggen. Listan är lång över vad jag kunde göra för ett par år sedan.

Det känns faktiskt förnedrande att sitta där och inte bli trodd. Bara för att jag varit sjukskriven så länge så tycker man att jag borde kunna jobba heltid. När ska de sluta gå på Försäkringskassans regler och börja se människan istället.

Besöket slutade i alla fall med att jag blir sjukskriven en vecka till och att läkaren föreslår för FK  att jag ska arbetsträna upp till heltid. Då kan jag öka arbetstiden i min takt. Om inte det går igenom får jag ta tjänstledigt 25% . Jag tänker inte riskera att bli hemma helt igen.

Det känns skönt att jag inte mår som under min första utbrändhet när jag var livrädd för alla konstiga symptom jag hade och hade noll koll på min kropp. Då hade jag blivit helt knäckt efter ett sånt här läkarbesök. Jag hade mycket bättre stöd från den företagshälsovården som jag gick på då än den nuvarande.

Och jag tror fortfarande på att jag kommer att läka lite till och bli friskare!!!!!!!!!!!!!!