Idag blev jag helt säker. Min hund är tankeläsare. Jag kom ner i morse och tänkte fråga min sambo om v i ska åka till Lunddalen men jag hinner inte säga något förrän jag får den där frågande blicken från min vovve som bara han kan ge. Han börjar sedan gnälla och vifta på svansen. Det gör han aldrig annars när man kommer upp på morgonen.
Så det blev en morgonpromenad i Lunddalen. Tänkte att jag provar att gå utan stavar idag för att se om det blir bättre i ryggen. Det gick jättebra. Jag hade bara lite ont i ryggen. Men när vi kom tillbaka till bilen kom en gammal kompis till oss och vi blev stående och pratade en bra stund. Stående stilla! Rena döden för min rygg. Jag kunde ju inte satt mig ner på backen. Det skulle känts fånigt. Ville ju inte heller säga att : Tyvärr kan vi inte prata längre , jag får så ont i ryggen. Man känner mig som om man vore lastgammal 
. Så sedan har jag haft ont i ryggen hela dagen. Jag blir galen på min rygg. Är så trött på att den är så känslig. Men imorgon ska jag till sjukgymnasten. Hoppas verkligen att hon kan ge mig några bra övningar för att stärka upp ryggen. Jag tänker inte acceptera att ha ont i ryggen. Jag tänker göra allt vad jag kan för att få bukt med skiten.
Så kära rygg, tro inte att du kan bråka med mig resten av livet! Här ska fajtas och jag ska vinna