Vägen tillbaka……igen!

Jag tycker inte att jag varit orolig och stressad över att gå ut ikväll men i natt så drömde jag åter igen en av mina drömmar när jag inte hittar dit jag ska. Denna gång skulle jag med en buss en viss tid och hittade inte busshållplatsen. Antagligen är jag orolig i mitt undermedvetna för att jag ska ta ut mig för mycket i kväll och bli jättetrött i morgon. Det vakna tillståndet kan man ju påverka genom att djupandas om man är orolig men drömmen kan man ju inte påverka alls. Och det är väl i drömmen alla sanningar kommer fram.

På förmiddagen och över lunchen har vi varit barnvakt åt barnbarnet. Det var så mysigt och det var säkert bra att tänka på något annat. För det gör man verkligen när man är med henne. Det är inte många lugna stunder. Sedan har jag försökt att koppla av och sova så jag ska vara så utvilad som möjligt och ha en bra grund att stå på. Men det gick inget bra. Det blev lite vila men ingen sömn. Nu ska jag gå ner i bastun och börja göra i ordning mig. Inser nu när jag skriver att jag är nog faktiskt lite orolig för att bli för trött i morgon. Men nu ska jag försöka få in i mitt huvud att:  eftersom jag ändå har bestämt mig för att gå dit så är det lika bra att släppa oron och ha roligt!

Jag blir så trött på mig själv ibland. Idag var första dagen som jag inte hade ont i ryggen. Ja, vad gör jag då? Åker och shoppar förstås och får naturligtvis ont i ryggen igen. Visserligen gick vi bara inne på köpcentret 1 timme men det räckte för min rygg för att den skulle börja protestera och värka. Men nu är det så att jag ska ut och roa mig i morgon kväll. Det är väl nästan ett år sedan sist så då måste jag ju bara inhandla något nytt att ha på mig förstås. Så jag får väl stå ut att ha ont ikväll en stund. Ska man va fin får man lida pin som det så fint heter .

Det är jag i ett nötskal. Detta, att så fort jag mår lite bättre, är lite piggare eller har mindre ont då ska jag på’t igen . Antar att det är både en bra och dålig egenskap. Det är ju ingen risk att man stannar i en fas och inte kommer vidare uppåt. Min rehabkontakt på företagshälsovården sa en av de första gångerna jag träffade henne att hennes roll var att pusha mig framåt. Jag kände verkligen redan då att: Så fel hon har. Mig behöver man verkligen inte pusha utan i stället bromsa när jag tar i för mycket. Men hon kände ju inte mig så hon trodde kanske att det skulle behövas pusha mig. Jag hade ju också varit lite rädd för att bli så dålig som jag var första gången jag blev utbränd så hon kanske trodde att jag skulle vara rädd för att göra saker. Risken med att vara på det här sättet är ju då att jag tar i för mycket och går ner mig för långt. Men jag tror envist att så länge jag har återhämtat mig hyfsat bra så kan jag köra igen. Det borde vara det snabbaste sättet att ta sig upp igen. Det är i alla fall vad jag vill tro . Det är i alla fall det roligaste sättet, åtminstone en stund.

Nej, se det snöar, nej se det snöar. Det var väl roligt hurra! Ja, det är ganska mysigt med snö. Det blir lite ljusare ute och det blir roligare för barn och hundar att vara ute och leka. Men, ett stort men, jag tycker inte om halkan och kylan. För min del skulle det gärna få vara snö i december och möjligtvis januari. Sedan räcker det. Vilken tur att jag för en stund sedan var och tankade lite värme och ljus i solariet. Läste häromdagen att forskarna kommit på att vi behöver ännu mera D-vitamin än man trott tidigare, bl a för att förebygga benskörhet. Eftersom min mamma har lite benskörhet så kanske jag ärvt det så då är det kanske bra att förebygga med lite konstgjord sol. Visserligen innehåller mina Omega3-kapslar extra D-vitamin men lite värme och sol i solariet kan vara skönt ändå.

Dags för en kopp kaffe och kura i soffan en stund. Men först tända några ljus för att få lite mys när snöflingorna faller utanför!

Passade på att gå hem lite tidigare idag eftersom jag inte tyckte att det var någon idé att åka tillbaka till jobbet efter mötet med psykologen. Mötet gick bra och vi pratade bl a lite om att det var viktigt att ha ramar för vilka arbetsuppgifter man ska utföra. Och sedan hålla sig till dom. Det har jag ju fått. Jag hade möte med min rehabkontakt på jobbet i fredags om det. Och hittills har jag hållt mig innanför ramarna. Vi pratade också om att det var viktigt att säga ifrån om någon kollega vill att jag ska utföra några arbetsuppgifter som inte ingår i mina nuvarande arbetsuppgifter. Egentligen ska allt sådant gå via min rehabkontakt men i och med att vi inte sitter på samma ställe så fungerar det inte alltid. Jag känner att för tillfället så fungerar det att jag säger ifrån, även om det dyker upp lite dåligt samvete. Det har hänt vid ett tillfälle och då hänvisade jag till min chef. Men det pågick en liten inre kamp i mig först, där jag å ena sidan kände att jag borde nog utföra den där arbetsuppgiften eftersom den egentligen tillhör min heltidstjänst , dock inte nu när jag jobbar halvtid, och å andra sidan: nej jag ska inte göra det, jag måste hålla mig innanför ramarna. Som tur var så var jag stark vid det tillfället och hänvisade till min chef.  Att ha tydliga ramar för vad som ingår i mina arbetsuppgifter och jobba enligt dessa är något jag måste se till att ha i framtiden. Inte plocka åt sig en massa arbetsuppgifter som egentligen någon annan borde göra. Sedan är det ju självklart viktigt att man kan hjälpa varandra i arbetsgruppen om någon har väldigt mycket just då eller om någon kund behöver snabb hjälp.

Vi pratade också om att jag är så otroligt trött just nu. Både behov av sömn och trött i huvudet så jag knappt kan tänka vissa stunder. Jag har nog aldrig någonsin haft ett så stort sömnbehov som just nu. Psykologen tror, vilket jag också tror, att mitt ryggskott som jag fortfarande har sviter av gör att jag blir så trött. Självklart  i kombination med att jag börjat jobba halvtid. Hoppas verkligen att ryggen blir bra snart. Nu fick jag lite ont igår kväll efter gymmet. Jag tror att det berodde på att jag cyklade en stund i slutet av passet för då kände jag att det började göra ont i svanken och ner mot rumpan. Däremot försvann värken jag hade i vänster höft och ben. Så det var positivt. Har än så länge inte heller någon träningsvärk, peppar, peppar .

Nyss hemkommen från gymmet. Idag var det trögt och jag blev lite yr redan vid uppvärmningen på Crosstrainern. Men efter en stund när jag kört lite maskiner så infann sig den där klarheten i huvudet som jag så många gånger känt när jag gymmat. Vet inte om det beror på att blodet pumpats runt ordentligt i kroppen och skapat klarhet i skallen. I vilket fall som helst så är det så skönt. Just nu är det mindre klart i huvudet och jag är trött och seg. Skriver fel och stavar som en kratta just nu. Ska nog ta mig en kort gubbvil innan det är tv kl 20:00.   Jag sov ändå som en stock en timme efter lunch men det känner jag inget av just nu.

I morgon förmiddag ska jag träffa psykologen igen. Hoppas att det blir ett bra möte och att jag inte är för trött. Det är svårt att få ut så mycket av samtalet om hjärnan inte riktigt hänger med..

Jag är så glad!!! Idag har jag varit mycket piggare. Sov drygt en timme sen kom mitt lilla barnbarn och förgyllde eftermiddagen. Det är en sådan lycka att få vara tillsammans med mitt lilla yrväder. Hon är alltid glad och på bushumör. Alla sa innan hon föddes att det är så underbart roligt att få barnbarn. Och det förstod jag ju att det skulle vara. Men att det skulle uppstå en sådan enormt stor kärlek till den här lilla tjejen det kunde jag inte föreställa mig. Det är verkligen underbart att hon har kommit in i mitt liv. Hon ger mig så mycket.

Energin jag haft i eftermiddag räckte t o m till en kvällspromenad i rask takt. Det var riktigt härligt ute i den kyliga luften, inte alls så där ruggigt som det varit de senaste dagarna. Men nu ska jag vila en stund innan det blir lite tv-tittande före läggdags.

Förstår inte att man kan vara så trött. Jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Nu har jag sovit i två timmar efter jobbet och det var verkligen inget stressigt eller speciellt ansträngande på jobbet idag. Ikväll ska jag prova att lägga mig tidigare för att se om jag är piggare i morgon.

Först blir det barnmodevisning där bl a min lilla prinsessa ska visa upp kläder från barnaffären. Ska bli så spännande att se hur det går.  Risken är att hon är lite trött. Hon brukar lägga sig halv sju i vanliga fall, den tid då modevisningen börjar. Tror att det skulle serveras något att äta och dricka. Därefter har några affärer extra öppet. Det ska bli trevligt i alla fall.

Dags att masa sig ut i köket för en upppiggande kopp kaffe. Känner mig så seg och trög i huvudet och skriver fel hela tiden. Jag kanske ska ta en dubbel espresso. Då borde jag väl vakna!

Morgon började lugnt och skönt med lite morgonyoga. Den får mig att komma ner i varv och hitta lugnet. Det är bra att börja dagen med lugn och ro i kroppen för sedan kommer ju pulsen att gå upp under dagen. Man kanske kan tro att jag är lugn när jag vaknar men så är det ju inte just nu. Hjärnan har gått på högvarv under natten och hjärtat bankar hårt när jag vaknar.

Efter alla mina sovtimmar igår så var jag lite rädd för att jag inte skulle kunna somna igår kväll men det var inga problem. Kl 22:30 gick ögonen i kors och det var lika bara att krypa till kojs. Sedan sov jag till halv nio i morse. Nu blir det vila resten av eftermiddagen så jag orkar fira min systerdotter ikväll. Hon fyller 15 år. Tänka sig vad tiden går. Hon har alltid varit yngst i släkten, fram till mitt barnbarn föddes förra året.

Jag hoppas ändå att jag kommer att hinna återhämta mig tillräckligt i helgen för att kunna börja på en ny vecka imorgon och fylla på hjärnan igen.

Jag önskar så innerligt att detta kommer att fungera!

Glömde ju berätta om det bästa av allt i förra inlägget. Min rygg är riktigt bra idag. Har dissat min bästa vän från de senaste veckorna, Voltaren, helt och hållet. Skönt! Det betyder ju också att jag snart kan gå till gymmet igen. OCH att det kanske t o m var bra för ryggen med lite träning. Jippi!!

Oj, oj, oj så trött jag varit idag! Sov först tre timmar mitt på dagen sedan 1,5 timme nu ikväll. Är trött både i knoppen och i kroppen. Men det är väl inte så konstigt, antar jag. Det blev väl en liten chock att helt plötsligt öka på arbetstiden med det dubbla + att musklerna fick sig en genomkörare på gymmet igår.

Och så trög jag jag känner mig. Nu har jag suttit och tittat på skärmen i flera minuter utan att fatta vad jag ska skriva. Men allt detta kommer att gå över bara jag ser till att få vila och återhämta mig när jag behöver. Det är en tröskel just nu som jag ska ta mig över. Det är bara att kämpa på! Att stanna här finns inte på kartan om jag absolut inte måste. Jag ska vidare uppåt… mot ett normalt liv. Min lilla fighter i mig har vaknat till liv igen och tänker kämpa.