Vägen tillbaka……igen!

Det blev sent igår. Jag kom inte i säng förrän strax före två, sommartid. Hade svårt att somna då allting bara snurrade när jag lade mig ner och huvudet värkte. Är det något jag verkligen inte gillar så är att vara yr. Och det berodde inte på alkoholen för det hade jag inte druckit så mycket alls utan det berodde på överansträngning av hjärnan. Det är väl kända symptom som jag inte behöver bli rädd för men de är fruktansvärt otrevliga. Idag har jag haft svettningar och lite huvudvärk och varit extra känslig för ljud. När alla de där symptomen kommer funderar jag alltid på om det var värt ansträngningen jag gjort. Och likadant har tankarna gått idag. Var det värt må så här idag? Och förmodligen kommer jag att ha sviter av lördagkvällen även några dagar till. Då har jag kommit fram till följande: Se Magnus Betner stå och snacka i 45 minuter och bli allt grövre i munnen för varje minut. Inte för att jag är pryd men hans språk var inte direkt trevligt. Nej tack, det var det inte värt. Att lyssna på de unga killarna i Saturday Night Heroes då? Ja, de var duktiga och en och annan låt var riktigt bra men de spelade ju så högt. Jag fick ju ont i öronen. Kan det bero på att jag visst inte är 20 längre . Nej, det var inte värt det heller. Äta middag med goda vänner som jag inte träffat på ganska länge? Ja, det var det faktiskt värt. Vi hade roligt och trevligt och det är ju faktiskt viktigt att vårda vänskapen. Det blir ju tyvärr lite dåligt med det när man är utbränd och knappt ens orkar med sina närmaste. Så slutsatsen blir nog att: Det var värt att må dåligt idag och förmodligen ytterligare några dagar för att vårda vänskapen.