Vägen tillbaka……igen!

Jag känner mig trött. Orkade inte ens åka och träna idag. Tränade lite Yoga en stund istället. Det var skönt att få sträcka ut och andas igenom kroppen. Orsakerna till min trötthet är nog flera. Både sviter efter Kick offen och min förkylning som trycker på öronen.

Men jag är glad att jag ändå mår så pass bra som jag gör så här nästan på dagen två år sedan min första sjukskrivningsdag. Jag jobbar heltid, jag är inte helt utslagen på helgerna, jag tränar på gym och har varit på två Zumbapass. Det är faktiskt riktigt bra. Jämfört med rehabiliteringen efter min första utbrändhet då jag efter två år precis börjat jobba halvtid. Gjorde några få yogaövningar hemma och simmade en kort sträcka. Jag vilade betydligt mycket mer då.  Ibland glömmer jag bort hur långt jag faktiskt kommit efter två år. Det är lätt att bli deppig när jag känner att jag inte har ork och minnet inte fungerar och när jag inte hittar ord. jag får nog bli bättre på att påminna mig om hur långt upp på stegen mot ett normalt liv som jag faktiskt har lyckats kämpa mig.

Och det har varit mycket kämpande! Men jag ska fortsätta uppåt mot ett friskare liv så det är bara att kämpa på och försöka lyfta blicken ibland och se vad jag faktiskt lyckats åstadkomma och försöka känna mig lite glad över det.

Är det inte det ena så är det det andra …..Igår kväll blev jag jätteyr och jag kände ett tryck mot öronen. I morse var yrseln bättre men trycket var kvar så jag gjorde mig i ordning för att åka och jobba. Men efter att ha hämtat dottern som skulle låna bilen hela dagen kände jag att det var dumt att åka till jobbet utifall jag skulle bli så där yr igen. Jag hade ju inte heller någon bil att ta mig hem i. Så dottern fick skjutsa hem mig så fick det bli jobb i soffan i stället. Det funkade bra och jag blev inte yr men trycket på bå båda öronen är fortfarande kvar. Jag fattar inte vad det är. Det kan ju vara någon förkylning som trycker men jag känner mig inte sjuk.  Jag har t o m varit på Zumban och det funkade bra. Var lite orolig att jag skull bli yr men det gick bra. Får se om det ger med sig annars får jag väl uppsöka sjukan.

Det var en sådan härlig känsla på Zumban idag när jag insåg att jag faktiskt orkar ett helt pass utan att bli supertrött. Genomsvett blev jag så klart och trött men jag orkar. Det är verkligen underbart! Och bästa Anna smittar av sig med sin glädje och utstrålning. Hon är verkligen fantastisk! Man orkar hur mycket som helst med henne som ledare.

Nu ska jag titta på en annan favorit på tv. Spelade in veckans avsnitt med Michael Mosley igår. Ser med spänning fram emot vad han hittat på denna gång. Det bästa med dessa program är att han alltid försöker hitta så mycket fakta som möjligt om ämnet han undersöker och redovisar alltid båda sidor om forskarna är oense om något. Han hittar alltid en massa spännande ämnen om hälsan och kroppen. Den här gången ser jag att det handlar om smärta och njutning.

Ha en fortsatt bra kväll!

Idag är det fortsatt återhämtning som gäller. Både för rygg och huvud. Sov till tio imorse. Sedan blev det hundpromenad i Lunddalen tillsammans med son och svärdotter. Jätteroligt att de var med. Vi gick nog nästan 45 minuter. Det var superskönt trots att ryggen var jättetrött i morse. Jag fattar inte att jag blir så trött i ryggen så fort jag går och står mer än vanligt. Det har ju faktiskt gått två dagar sedan jag överansträngde ryggen. Men jag tror att det ändå var bra att gå och få runt lite blod i ryggen. Måste ju kunna gå på Zumban i morgon. Åh vad jag längtar .

Jag var tvungen att sova ett par timmar på eftermiddagen också. Jag var så himla trött. Nu borde jag i alla fall ha sovit i fatt, tycker jag. Men huvudet är inte i fatt ännu. Det känner jag tydligt. Jag har t ex väldigt svårt att göra något samtidigt som jag pratar. Min sambo pratade med mig förut samtidigt som jag plockat upp några kläder ur väskan som jag skulle lägga ner i tvättstugan. Då blev jag stående och tittade på kläderna och fattade inte vad jag skulle göra med dom. Då fick jag verkligen tvinga mig själv och tänka ut vad jag skulle göra. Det är en läskig känsla. Man känner sig verkligen totalt dum i huvudet. Jag kan inte heller ha på tvn i bakgrunden nu när jag sitter och bloggar som jag brukar kunna i vanliga fall.  Det blir väl för mycket intryck. Jag kände också väldigt tydligt i morse att jag har ett starkt behov av att ha undanplockat hemma, att det inte  ligger en massa saker framme på bord och bänkar. Skumt, jag har inte varit så känslig för det tidigare. Men det har nog också med intryck att göra. Att jag omedvetet tar in en massa intryck. Det är ju i och för sig positivt at ha lite saker framme:). Det ser  ju lite mer städat ut här hemma då.

Jag kanske borde läsa på lite mer om Feng Shui. Där ingår det ju bland annat att rensa ut och inte ha så mycket saker framme. Det kanske vore något för mig. Får googla runt lite och se om jag hittar något spännande.

Hemma igen efter Kick offen med jobbarkompisarna i Stockholmstrakten. Ja, jag har ju varit hemma ganska många timmar men några av de timmarna tillbringades sovandes i soffan. Även om jag halvsov i bussen nästan hela vägen så var jag helt slut när jag kom hem. Kanske inte är så konstigt, tror inte att jag somnade förrän halv fyra i morse. Man är ju inte tjugo längre:).  Dessutom var det en fullspäckad dag med möten både för-och eftermiddag. Jag hoppade över uteaktiviteterna precis som jag planerat och stannade på hotellrummet i stället. Vilade en kort stund. Och oj  vad det  kändes som om jag var ute i en båt i hårt väder. Det gungade verklige. När det blivit lite bättre tog jag mitt vin och gick in till kollegan som också hoppat över lekarna ute. Hon har ju också alldeles nyligen gått in i väggen så vi hade massor att pratar om   Hon är verkligen jättegullig och vi hade det jättetrevligt.  Det var verkligen tur att jag inte var med ute på tävlingarna. Jag hade aldrig orkat fara runt ute i två timmar och tävla i en massa olika grenar. jag har inte den uthålligheten. Dessutom hade nog ryggen tagit stryk.

Sedan var det middag och fest. Supergod mat och jättetrevlig fest. Kul att träffa alla kollegor i Stockholm. De flesta hade jag inte träffat sedan innan jag gick in i väggen för två år sedan. Innan jag blev sjuk var jag uppe hos dom ungefär en gång i månaden. Och så var det dans till en massa bra musik. Jättekul. Var länge sedan jag dansade.

Nu gäller det att återhämta sig så mycket som möjligt innan det blir jobb på måndag. Trist Mendez är bara att acceptera. Men först Mellodags!

Oj, oj, oj vad jag hade träningsvärk i ryggen igår. Men vad gör det. Jag hade ju klarat av att gå på Zumban. Jag är så himla lycklig för det. Sedan fick jag ju ta upp vänskapen med mina bästisar från i somras, Panodil och Voltaren. Tur de finns! Men idag behövde jag dom inte alls. Det bådar gott att jag återhämtar mig så pass snabbt. På måndag är jag på igen med Zumba. Och i morgon blir det gymmet. Jag är så glad att det fungerar att träna igen. Jag mår ju så bra av det och det är ju så förbaskat roligt!

Imorse fick jag ett infall att jobba hemifrån i stället för att gå upp tidigt och sätta mig på bussen till Norrköping. Tänkte att det skulle vara bra för mig att få sova en timme extra så jag är så utvilad som möjligt till fredag då jag ska iväg med jobbet på Kick Off. Det var ett steg i rätt riktning mot att bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag vet ju att jag  är väldigt ansvarsfull i mitt jobb, kanske för mycket ibland. Kanske till och med så mycket att jag inte känner efter hur jag mår själv. Och det är väl en del i att jag är där jag är idag. Inte hela sanningen förstås eftersom jag före min första utbrändhet satte jag alla andra, även på fritiden, före mig själv. Jag vet att jag tänkte att jag klarar mig alltid. Men så fel jag hade! Och så har jag inte tänkt sedan jag gick in i väggen första gången. Nu vet jag ju att jag bara har en begränsad mängd energi och måste passa mig så jag inte överanstränger framför allt huvudet för mycket.

Det jag egentligen vill säga med att jag valde att arbeta hemifrån idag är att jag i och med det tog ansvar inte bara för min hälsa utan i förlängningen också för mitt jobb eftersom om jag tar hand om min hälsa kan jag också jobba. Om jag inte tar hand om mig själv så är risken stor att jag blir sjukskriven igen. Tror att det är viktigt att jag försöker hålla de tankarna i minnet. Då blir det lättare att inte falla tillbaka i gamla hjulspår igen.

Tar du ansvar för din hälsa tar du också ansvar för ditt jobb!

Yes! Tredje gången gillt! Efter drygt två år har jag äntligen varit på ett Zumbapass. Med bästa Anna som instruktör. Precis som innan jag blev sjuk. Så himla skönt att det funkade. Jag var lite orolig att jag inte skulle orka. Men det gjorde jag. Däremot fick jag lite ont i ryggen  men jag blev inte yr, som är min stora skräck. Underbart!

Nu längtar jag redan till nästa vecka!

Då var det söndag kväll igen och snart dags för en ny arbetsvecka som denna gång slutar på lördag. Det är dags för den årliga Kick Offen med mitt jobb. Denna gång ska vi till Fribergs herrgård som ligger någonstans mellan Uppsala och Enköping. Förra året var inte jag med eftersom jag inte hade återhämtat mig tillräckligt för att orka vara med. Den här gången är jag ju lite högre upp på stegen och även om det kommer att bli tufft så har jag ändå planerat att följa med. Jag funderar på att passa på att vila på rummet istället för att var med på de uteaktiviteter som är planerade till seneftermiddagen. Det kanske kan bli lagom att jag vilar ett par tummar så jag orkar vara med på middagen och festen på kvällen. Jag vet att jag inte ska oroa mig i förväg men som ni märker så har jag redan börjat fundera på hur jag ska få  ihop allt så att jag inte blir för trött. Det ska i alla fall bli kul att träffa mina Stockholmskollegor igen. Några har jag träffat nyligen men de flesta har jag inte träffat sedan jag gick in i den där himla besvärliga väggen igen för snart två år sedan.

I morgon blir det födelsedagfirande på jobbet med presenter, tårta och blommor för en kollega som fyller 50 år idag. Jag har ordnat med allting och jag hoppas verkligen inte att jag glömt något. Jag litar ju tyvärr  inte på mitt minne till 100% utan måste gå igenom allting tio gånger och ändå så händer det att jag missar saker. Jag har i alla fall beställt tårtorna, beställt blommorna och köpt presenterna. Måste se till att få med mig alla paketen i morogn bitti . Egentligen tycker jag att det är kul att fixa sådan här saker om jag bara kunde lita på att jag får ihop allting.

Jag längtar till imorgon kväll när det är dags för lite träning igen! Vi får se vad som står på tapeten denna måndagskväll. Men nu ska jag fylla på lite mera ved i öppna spisen. Det blir så varmt och skönt!

Jag har de senaste dagarna varit irriterad över att en del människor fortfarande tror att utbrändhet är psykologiskt och att det handlar om hur jobbigt man tycker att saker är. Jag trodde nog att jag släppt det där att försöka få människor att förstå vad det handlar om. Och det har jag nog också men ibland dyker känslan upp igen att försöka få människor i min närhet att förstå. Så var det häromdagen när jag diskuterade med en kollega. Tyvärr lyckades jag nog aldrig få honom att förstå. Och det har stört mig sedan i torsdags.

Men så idag fick jag en länk, från min kollega som också varit utbränd, till en artikel som handlar om att utbrändhet faktiskt leder till hjärnskador. Det handlar om en psykolog som gjort en doktorsavhandling om utbrändhet. Oj, vad det stämde in på mig. Det var verkligen som att läsa om sig själv. Mycket bra!! Hoppas den når ut till många människor. Jag har bidragit genom att sprida den på Facebook. Tänker också länka till artikeln här på bloggen.

Det känns verkligen skönt att åter igen få bekräftat att det verkligen är en sjukdom som man bara inte kan bli frisk ifrån genom att må psykiskt bra. Samtidigt så är det ju inte så kul att andra får veta att man har en klassad hjärnskada även om jag själv fattat det för längesedan. Så jag måste erkänna att jag faktiskt är lite, lite kluven inför detta. Får suga på detta ett tag, tror jag.

Här är länken till artikeln: Tack Östersundsposten som skriver om detta.

http://op.se/lanet/ostersund/1.2776456–det-handlar-om-verkliga-hjarnskador-

Det är bråda dagar nu både hemma och på jobbet. Men jag försöker att inte tänka så mycket på nästa sak utan ta en sak i taget, lägga mig tidigt, vila på bussen och försöka vara här och nu. Det går faktiskt ganska bra även om jag är helt slut vissa stunder. Igår fick jag gå ut på toaletten på jobbet och bara sitta och glo en stund för jag blev så fruktansvärt trött så jag höll på att somna oftast blir jag yr men igår så stängde huvudet ner bara pang bom. Det gick bara inte att koncentrera sig. Återhämtade mig faktiskt lite efter mitt toabesök. Ännu mer energi fick jag efter lite lunch i magen. Det är bara att kämpa på och leva med denna vecka. Förhoppningsvis blir det lite lugnare nästa vecka.

Hade tänkt försöka äta lite mindre den här veckan så att vågen inte visar så förbaskat mycket. Men det har verkligen gått helt åt fanders. det började redan i måndags med kebabtallrik, fortsatte igår med tårta och idag blev det macka på lunchen och McDonalds i kväll. Och veckan är inte slut än. Herregud vart ska det sluta!  Men imorgon ska jag i alla fall träna.

Mitt motto denna vecka!  Lev här och nu och ta en dag i taget!