Oj, oj, oj vad jag hade träningsvärk i ryggen igår. Men vad gör det. Jag hade ju klarat av att gå på Zumban. Jag är så himla lycklig för det. Sedan fick jag ju ta upp vänskapen med mina bästisar från i somras, Panodil och Voltaren. Tur de finns! Men idag behövde jag dom inte alls. Det bådar gott att jag återhämtar mig så pass snabbt. På måndag är jag på igen med Zumba. Och i morgon blir det gymmet. Jag är så glad att det fungerar att träna igen. Jag mår ju så bra av det och det är ju så förbaskat roligt!
Imorse fick jag ett infall att jobba hemifrån i stället för att gå upp tidigt och sätta mig på bussen till Norrköping. Tänkte att det skulle vara bra för mig att få sova en timme extra så jag är så utvilad som möjligt till fredag då jag ska iväg med jobbet på Kick Off. Det var ett steg i rätt riktning mot att bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag vet ju att jag är väldigt ansvarsfull i mitt jobb, kanske för mycket ibland. Kanske till och med så mycket att jag inte känner efter hur jag mår själv. Och det är väl en del i att jag är där jag är idag. Inte hela sanningen förstås eftersom jag före min första utbrändhet satte jag alla andra, även på fritiden, före mig själv. Jag vet att jag tänkte att jag klarar mig alltid. Men så fel jag hade! Och så har jag inte tänkt sedan jag gick in i väggen första gången. Nu vet jag ju att jag bara har en begränsad mängd energi och måste passa mig så jag inte överanstränger framför allt huvudet för mycket.
Det jag egentligen vill säga med att jag valde att arbeta hemifrån idag är att jag i och med det tog ansvar inte bara för min hälsa utan i förlängningen också för mitt jobb eftersom om jag tar hand om min hälsa kan jag också jobba. Om jag inte tar hand om mig själv så är risken stor att jag blir sjukskriven igen. Tror att det är viktigt att jag försöker hålla de tankarna i minnet. Då blir det lättare att inte falla tillbaka i gamla hjulspår igen.
Tar du ansvar för din hälsa tar du också ansvar för ditt jobb!