Vägen tillbaka……igen!

Vilken hosta jag fått och oj vad denna förkylning tar på krafterna. Igår kväll slocknade jag redan klockan 21.00. Idag har jag varit både trött och matt. Men glad!! Jag har blivit helt såld på Jills veranda och musiken från programmet. Så när jag jobbade hemifrån på eftermiddagen idag lyssnade jag på musiken från programmet på Spotify. Så även om jag var både trött och seg i huvudet så var det lite draghjälp i jobbandet med lite bra musik i bakgrunden.

Jag måste erkänna att jag är lite frustrerad eller ganska mycket faktiskt att jag är så pass förkyld att jag inte kan träna. När jag nu hade kommit igång hyfsat med träningen efter ryggskottet så kommer den här skiten. Men det är väl bara att ta det lugnt ett tag och hålla tummarna för att det snart ger med sig.

I helgen ska vi iväg till Kolswa Herrgård för liten SPA-weekend tillsammans med goda vänner. Vi är inbokade på ryggmassage. Det kommer förhoppningsvis göra gott för min rygg. Och så blir det förhoppningsvis lite god mat också. 

Med all denna positiva energi jag har fått idag och förhoppningsvis får i helgen så hoppas jag att min förkylning flyger iväg sin kos och inte kommer tillbaka igen.  Jag har ju bokat Zumban till måndag. Vill verkligen gå på den!!

Ha en skön helg alla! Det ska bli sol!!!!!!!!!!!!!

Idag har det varit stora semmeldagen Jag känner mig som om jag ätit nog med semlor för i år. Två semlor och en bit semletårta. Alldeles för mycket, men gott var det men just nu står det mig upp i halsen .

Idag har jag jobbat. Kände mig betydligt bättre i morse även om jag nu ikväll blivit mer snorig. Eftersom jag skulle till kiropraktorn redan kl 15 idag så var jag tvungen att sluta tidigare.  Eftersom jag hade massor att göra bestämde jag mig för att ta med datorn hem och jobba ikväll istället. Det blev en mellanlandning hos min mamma men sedan har jag jobbat. Det kändes som en bra lösning,  jag blev klar med det viktigaste och behövde inte heller ta ut någon ledighet. Fast jag måste erkänna att jag var och är ganska trött och seg. Dagen blev ju ganska lång så klart så det kanske inte är så konstigt att jag är trött.

Ryggen då? Måste säga att jag är både glad, förvånad och tacksam över att ryggen känts så bra idag (före kiropraktorn alltså) när jag hade så fruktansvärt ont i lördags och söndags. Det måste betyda att jag återhämtar mig betydligt snabbare nu. Och det i sin tur beror alldeles säkert på träningen. Jag längtar verkligen tills jag kan träna nästa gång. Men just nu är jag för förkyld för att träna så (suck) jag får väl lugna mig ett tag. 

Trots hetsätning av semlor idag så får jag lugna mig med träning. Herregud, skulle verkligen behöva träna .

Jaha, jag är hemma idag också. Inte alls vad jag hade planerat. Men jag hostade halva natten och var helt slut i morse när jag vaknade. Ändå gick jag upp och duschade och tvättade håret och tänkte åka och jobba. Men jag var helt färdig och genomsvett efter att ha blåst håret. Så jag beslutade mig för att vara hemma idag också. Och jag tror att det var bra för efter att ha sovit en stund på förmiddagen så kände jag mig lite bättre.

I morgon måste jag i alla fall ta mig iväg till jobbet för jag har en massa jobb som ligger och väntar. Det är ingen annan som gör mitt jobb så imorgon hoppas jag att jag mår så bra att jag kan åka och jobba en stund. Ska till kiropraktorn kl 15 i morgon också. Den tiden vill jag inte missa även om jag är betydligt bättre i ryggen idag än igår. Det gjorde nog susen att ligga ner igår.

Hur hanterar jag då det här med att inte kunna jobba fast jag vet att jag har tusen saker att göra? Jag är faktiskt förvånad över att jag inte känner mig mer stressad över det. Kanske att mina mindfulnessövningar jag gjort de senaste veckorna faktiskt har givit resultat. Jag försöker att vara så mycket jag kan här och nu och tänka att jag ändå inte kan göra något åt jobbet just nu. Det får jag ta i tu med när jag kommer dit. Jag försöker att tänka att jag får jobba lite mer effektivt när jag väl kommer dit. Jag har ju också möjligheten att jag kan jobba liten stund hemma på kvällen om det är något riktigt brådskande.

Så min strategi är egentligen att nu ska jag bara tänka på att bli frisk, inte tänka på jobbet utan det får jag ta när jag kommer dit.

Okej då, jag ska erkänna Jag har svarat på ett viktigt mail till min chef. Jag har mailen i telefonen så den läste jag i morse. Men nu återgår jag till min strategi!

I dag är det soffläge som gäller, igen. Förkylningen är densamma som igår. Något bättre än i fredags men fortfarande sleemigt och lite snorigt. Men den största anledningen till sofläget är tyvärr den helvetiskt jobbiga ryggen. Fasiken att jag är så känslig. Jag lekte ju frisk igår och var borta i dotterns nya lägenhet och hjälpte till. jag bar inget tungt. Flyttade bara på några kartonger, inga tunga. men jag stod upp länge i lägenheten. När jag kom hem fick jag lite städlust och gjorde en storstädning av diskbänken och kakel. Fint blev det och jag trodde verkligen att jag skulle klara av det för min rygg. Jag har ju känt mig betydligt bättre i ryggen de senaste veckorna efter att jag kommit igång med träningen. Men igår kväll efter matlagningen kände jag att ryggen värkte och var trött. Så igår kväll var det bara att plocka fram min forna bästis panodil. Och idag har jag jätteont. Skit, skit, skit! Är verkligen supertrött på denna rygg som bara bråkar med mig. London närmar sig, bara 19 dagar kvar. Nu gäller det att jag sköter mina kort väl så att jag återhämtar mig så mycket som möjligt innan resan.

Jag bokade av min plats på Zumban i morgon redan idag. Bara för att jag inte ska bli frestad att gå. Jag är absolut inte tillräckligt bra vare sig i halsen eller i ryggen för att gå på ett Zumbapass. Jag måste lugna mig så att jag inte gör något dumt och blir borta från träningen längre än nödvändigt.

I stället för träning idag har jag alltså legat still och tittat på andra som kämpat hårt ute i Vasaloppspåret. Kan ni tänka er, jag som inte var någon träningsmänniska när jag var barn, hade faktiskt en liten dröm om att en ång åka Vasaloppet. Det berodde nog på att den  enda sporten jag faktiskt tyckte var rolig var att åka skidor, både utför och på längden. Det i sin tur beroode nog på att jag och min familj åkte till fjällen, till Grövelsjön, varje vinter under många, många års tid. Jag älskade verkligen skidåkningen och de vackra vita fjällen! Den där drömmen om att åka Vasaloppet någon gång har faktiskt följ med mig under många år speciellt sedan jag i vuxen ålder började träna och verkligen älskade det. Däremot har jag inte åkt några skidor på många herrans år. Idag kände jag verkligen tydligt att det kommer aldrig bli något Vasalopp för mig. Och det gör inte ett dugg. Skulle inte vilja ta ut mig så mycket och inte heller lägga ner så mycket träning på skidåkning. Jag har ju också insett att jag under de senaste åren bytt skepnad från att vara vintermänniska till att bli sommarmänniska. Och jag trivs förbaskat bra med att vara sommarmänniska . Synd bara att vår sommar här i Sverige inte är lite längre och varmare.

Det här inlägget började med att jag var ganska missnöjd och besviken på min kropp och slutade med att jag ändå är ganska nöjd med att vara den jag är idag.

Ha en bra söndag!

Jag är sjuk idag och igår också så jag är hemma från jobbet. Jag blir verkligen skitstressad av att vara sjuk och hemma från jobbet. Inte för att jag har en massa saker som jag borde göra på jobbet. Det har jag visserligen men det kan jag hantera, det gör mig inte stressad. Jag är vanligt sjuk precis som alla andra blir, förkyld och jätteont i halsen. Inget kul men jag blir det inte så ofta som tur är.  Nej, det som gör mig stressad är grejen att vara sjuk och inte kunna jobba. Det sätter igång en massa saker i min kropp, en massa flashbacks från när jag var hemma och var utbränd. Det hade jag absolut inte räknat med. Jag vaknade jättetidigt imorse och min kropp var jättestressad och jag fattade ingenting varför. Men nu har jag funderat under förmiddagen och kommit fram till att känslan av att vara sjuk och inte kunna arbeta får min kropp att känna den där paniken som jag fick för drygt två år sedan när jag insåg att jag var utbränd och förstod att det kommer att ta tid att bli frisk. Även om jag logiskt sett inser att jag bara har ont i halsen och är förkyld och det kommer att gå över om några dagar så verkade kroppen inte riktigt fatta det. Logiskt så inser jag att jag borde ligga i soffan och vila och glo på tv och tycka att det är ganska skönt för så jättesjuk är jag absolut inte.

Men kroppen minns och ordet sjuk betyder något helt annat för min kropp, uppenbarligen. Och att jag faktiskt kom på att stressen i min kropp handlar om min utbrändhet beror på att jag kom på mig själv med att knappt våga se på tv i morse. När jag satte på Nyhetsmorgon kom känslan över mig att jag får bara titta en liten stund. Sedan måste jag vila. När jag var utbränd behövde ju verkligen hjärnan vila vilket gjorde att jag bara kunde titta på tv en kort, kort stund för att inte överanstränga mig. Den känslan kom jag på mig själv med att ha i morse. Som tur var insåg jag att det bara var ett minne i min kropp och tittade sedan vidare på Nyhetsmorgon. Jag tvingade mig faktiskt att se på tv hela morgonen för att få bort den där obehagskänslan. Efter en stund försvann faktiskt stressen i kroppen. Det var som om jag brutit minnet.

Kroppen är verkligen fascinerande. Jag trodde faktiskt att jag kände min kropp riktigt bra men det dyker upp nya saker att lära sig hela tiden. Spännande, i alla fall så länge det är positiva saker.

Det är bäst att jag uppdaterar nu medans blicken är klar och inte full av tårar och ansiktet svart av mascara. Klockan 21.00 börjar tv-programmet Jills veranda. Denna gång med Kristian Gidlund från Sugarplum Fairy. När det spelades in var han döende i cancer och i september förra året gick han bort. Han skrev ju en fantastiskt fin blogg  under sin sjukdomstid som jag följde. Nakna och vackra  texter som gav många tårar.

Det börjar nu. Se programmet. Det kommer att bli ett starkt program. Det är jag övertygad om

Idag har jag jobbat hemifrån. Jag hade två möten på förmiddagen och vovven var tvungen att gå ut på lunchen så jag kunde inte åka till kontoret i Norrköping och jobba. På kontoret här är det dåligt med konferensrum och jag känner att det är svårt att sitta och ha möte ute i kontorslandskapet där kollegorna pratar och går fram och tillbaka. Jag har väldigt svårt att  koncentrera mig då. Så då satt jag hemma och jobbade och hade mina möten i lugn och ro. Lite ensamt blir det att jobba hemifrån men jag har ju ”kollegan” hos mig förstås. Fast han säger inte så mycket. Men han fikar gärna med mig,  ja i alla fall om det finns gott fikabraöd annars ligger han mest på golvet och sover .

Det är verkligen en stor fördel med det här arbetet att det faktiskt går att välja att arbeta hemifrån när man känner att det inte riktigt fungerar att vara på kontoret.

Kollegan och jag passade faktiskt på att gå en lite längre morgonpromenad i morse. Det var riktigt härligt med fågelkvitter och solen på väg upp. Jag fick verkligen vårkänslor. Härligt!

I morgon kommer min kollega från Stockholm ner och vi ska göra en massa processarbete. Låter lite  torrt kanske men jag tycker det är kul . Det ska bli trevligt att träffa henne igen.

Usch vad jag har ont i huvudet. Fick en fruktansvärd huvudvärk när jag kom hem från jobbet idag. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det kom när jag gick upp i varv och blev superirriterad. Sedan försvann det under Zumban för att dyka sedan dyka upp igen när jag kom hem. Herregud idag har visst alla känslorna kommit på en och samma gång, som Gessle sjöng för en massa år sedan. Mycket irritation över flera olika saker och personer, en massa glädje i Zumban som vanligt och några tårar över några bilder från min dotter på hennes lilla skyddsling som gick bort för exakt två veckor sedan.

På jobbet var det också en hel del känslor, en del irritation även där, lite glädje och nöjdhet och lite rofyllda känslor på bussen hem när jag lyssnade på skön musik.

Och ibland dyker känslorna upp när man minst anar det! 

Alla känslorna är starka. Inte tycker jag att mina känslor är mindre för att jag äter antideppressiv medecin. Det sägs ju att medecinen tar bort topparna men jag är tveksam. Alla mina känslor är väldigt starka. Herregud hur skulle  det annars vara utan medecinen om det verkligen var så att mina toppar är bortkapade nu :)

Idag har utrensningen i sovrummet fortsatt. Jag hittade en massa anteckningar från när jag var utbränd första gången. Jag skrev lite dagbok då under första året. Jag har inte orkat läst anteckningarna tidigare. Tänkte att jag sparar dom tills jag orkar läsa dom. Jag hade också funderingar på att skriva en bok. Jag kände att jag ville dela med mig av allt jag varit med om. Tänkte att jag kanske skulle kunna hjälpa någon som var i samma situation som jag varit. Någon som var lika skärrad som jag varit över att kroppen bara la av. Få dessa människor att inte känna sig så ensamma och få dom att se att man faktiskt kan bli frisk även om det inte känns så just då.

Men nu när jag hittade anteckningarna idag så kändes det som om jag faktiskt är färdig med dom. Jag kände att jag vill faktiskt inte läsa dom. Det smärtar för mycket och det finns faktiskt ingen anledning att gå igenom det igen. Så jag kastade dom utan att läsa dom. Det kändes verkligen skönt! Jag behöver dom inte längre.  Det blir förmodligen aldrig någon bok heller. Jag delar hellre med mig av mina erfarenheter här på bloggen.

Så idag har det åter igen varit en dag med utrensning både fysiskt och i själen. Det känns verkligen gott!

Ibland går det fortare än man kan ana. Har rensat ut ikväll. Känns skönt faktiskt!