Jag är sjuk idag och igår också så jag är hemma från jobbet. Jag blir verkligen skitstressad av att vara sjuk och hemma från jobbet. Inte för att jag har en massa saker som jag borde göra på jobbet. Det har jag visserligen men det kan jag hantera, det gör mig inte stressad. Jag är vanligt sjuk precis som alla andra blir, förkyld och jätteont i halsen. Inget kul men jag blir det inte så ofta som tur är. Nej, det som gör mig stressad är grejen att vara sjuk och inte kunna jobba. Det sätter igång en massa saker i min kropp, en massa flashbacks från när jag var hemma och var utbränd. Det hade jag absolut inte räknat med. Jag vaknade jättetidigt imorse och min kropp var jättestressad och jag fattade ingenting varför. Men nu har jag funderat under förmiddagen och kommit fram till att känslan av att vara sjuk och inte kunna arbeta får min kropp att känna den där paniken som jag fick för drygt två år sedan när jag insåg att jag var utbränd och förstod att det kommer att ta tid att bli frisk. Även om jag logiskt sett inser att jag bara har ont i halsen och är förkyld och det kommer att gå över om några dagar så verkade kroppen inte riktigt fatta det. Logiskt så inser jag att jag borde ligga i soffan och vila och glo på tv och tycka att det är ganska skönt för så jättesjuk är jag absolut inte.
Men kroppen minns och ordet sjuk betyder något helt annat för min kropp, uppenbarligen. Och att jag faktiskt kom på att stressen i min kropp handlar om min utbrändhet beror på att jag kom på mig själv med att knappt våga se på tv i morse. När jag satte på Nyhetsmorgon kom känslan över mig att jag får bara titta en liten stund. Sedan måste jag vila. När jag var utbränd behövde ju verkligen hjärnan vila vilket gjorde att jag bara kunde titta på tv en kort, kort stund för att inte överanstränga mig. Den känslan kom jag på mig själv med att ha i morse. Som tur var insåg jag att det bara var ett minne i min kropp och tittade sedan vidare på Nyhetsmorgon. Jag tvingade mig faktiskt att se på tv hela morgonen för att få bort den där obehagskänslan. Efter en stund försvann faktiskt stressen i kroppen. Det var som om jag brutit minnet.
Kroppen är verkligen fascinerande. Jag trodde faktiskt att jag kände min kropp riktigt bra men det dyker upp nya saker att lära sig hela tiden. Spännande, i alla fall så länge det är positiva saker.