Vägen tillbaka……igen!

Jag hittade genom hjärmfonden en länk till ett forskningsprojekt som gjorts på Karolinska Institutet. Projektet heter DU-projektet.  Målet med projektet var att undersöka de kroppsliga förändringar som sjukdomen leder till. Det var en hel del intressant läsning både positiv och negativ. Här nedan är ett utdrag av resultatet från projektet:

Resultat

Projektets arbete med kriterier för diagnoser av utmattningssyndrom har resulterat i att Socialstyrelsen godkände diagnosen 2004. Projektet har tagit fram psykoterapeutiska behandlingsmetoder både på kognitiv och psykodynamisk grund samt manualer för gruppterapier. Stressreducerande modeller som mindfulness (en meditativ form av terapi) och kroppskännedom har utvecklats och används bland annat på Danderyds sjukhus.

Denna fortsatta studie visar att stresshormonsystemet var påverkat upp till sju år efter insjuknandet, oavsett om personen tillfrisknat eller ej, att tillväxtfaktorer i blodet var kraftigt förhöjda hos dem som insjuknat samt att risken för cancer och hjärtkärlsjukdom ökade betydligt.

Jag lägger till länken till projektet i min länklista.

En intressant sak är att man kunnat konstatera att stresshormonsystemet är påverkat upp till sju år efter insjuknandet även om man anser sig frisk och och lever ett normalt liv igen. Då är det ju inte konstigt att jag fortfarande efter 2,5 år efter insjuknandet har en massa symtom kvar.

Jag har inte hunnit läsa igenom hela rapporten ännu men jag kommer säkert att återkomma till den här på bloggen efter att jag läst igenom hela rapporten.

Bli stark och rensa i röran och ät vegetariskt! Det var de orden som mötte mig när jag öppnade min privata mailbox för en stund sedan. Det handlade om reklam för olika böcker som man kunde beställa från Adlibris. Men det stämde in på några av de tankar som har snurrat runt i min skalle de senaste dagarna. Kanske inte äta vegetariskt för det är inte min grej. Men däremot rensa upp i röran i mitt liv både i huvudet och fysiskt i huset. Det är dags att göra det nu och lämna plats för nya saker. Ta tag i saker som jag gått och dragit på ett tag! Se över vad jag vill prioritera i mitt liv. Se över vad  som är viktigt för mig! Tror att det kommer att ge styrka och ro i själen.

Bli stark, inte bara i själen utan även i kroppen. Det är något som jag redan vet att jag vill och måste prioritera för att må bra. Det har jag ju redan börjat med. Jag var ju på gymmet i förra veckan. Har också yogat lite de senaste dagarna. Det senare stärker ju både kroppen och själen.

Nu väntar en intensiv vecka på jobbet med en hel massa möten inplanerade. Det innebär att det är extra viktigt att jag tar mig tid till att rensa huvudet med någon form av träning men också att jag bara sitter ner och  väntar in själen. Det är inte det lättaste men jätteviktigt att komma ikapp sig själv innan man kör på med nya saker.

Mitt motto för denna vecka blir alltså:

Rensa upp i röran samt stanna upp och vänta in själen!

Åh vad skönt det ska bli med sovmorgon i morgon bitti. Jag är fortfarande inne i semestertider på kvällarna och kommer i säng sent. Tyvärr är jag ju tvungen att vara inne i jobbtider på mornarna och gå upp när klockan ringer redan vid sex på morgonen. Det går inte riktigt ihop sig med sömnen just nu .

Första jobbveckan är i alla fall avklarad och jag börjar komma in i jobbet. Och det har gått bra. Men igår eftermiddag efter en hel förmiddag med möten hade jag fruktansvärt svårt att koncentrera mig på jobbet. Det pratades ganska mycket bland kollegorna runt omkring mig. Om jag är det minsta trött vid sådana tillfällen så är det helt hopplöst att få något gjort. Jag kan inte koncentrera mig. Jag anstränger mig verkligen men jag sitter mest och tomglor på dataskärmen och fattar inte alls vad jag håller på med.

Men idag har jobbat hemifrån. Ensam hemma med vovven på nya kontoret. Jag fick massor gjort. Det gick hur bra som helst att koncentrera sig, Det är verkligen ett privilegium för en före detta utbränd att ha möjligheten att kunna utföra sitt jobb hemifrån.

Det är mycket det som det handlar om för oss som varit utbrända att hitta lösningar som underlättar, som gör att vi inte blir så trötta i hjärnan. Minska ljud och intryck så gott det går och prova sig fram och se vad som funkar för just mig.

Jag blir så förbannad! Hur kan man döma andra människor hur de hanterar sina liv? Speciellt inte någon som är väldigt sjuk.  Man har inte rätt att tycka att någon annan person borde göra si och göra så för att blir frisk när man inte har någon aning om hur den personen mår. Man kan inte tro hur någon annan mår för man har ingen aning.

Just nu gäller det inte mig men jag har under mina år som sjukskriven också blivit drabbad av dessa människor som ifrågasatt min sjukdom flera gånger om och bland annat tyckt att det bara är att rycka upp sig.  Som sjuk begär man inte att någon annan ska förstå hur man mår. Men man vill att andra ska förstå att det är som man säger. Det är att visa respekt!

Se istället med beundran på  hur den personen lyckas hantera och leva sitt liv utifrån sina förutsättningar!

Ville bara säga det!!

Regnet piskar mot fönsterrutan och jag sitter uppkrupen under en filt i soffan. Hösten gör sig påmind. I morse var det bara nio grader ute. Men när jag stod och väntade på bussen hem sken solen och det var sommar igen. Men det går inte att komma ifrån att vi är på väg mot mörkare och kallare tider.  Jag är lite kluven inför det.   Jag tycker att det kan vara mysigt att när mörkret kommer krypa upp i soffan under en filt och tända en massa ljus.   Det är också skönt att efter en sommar när jag varit mycket utåtriktad och umgåtts med en massa folk bara vara hemma och göra ingenting och vara tråkig .  Eller gå iväg själv och träna och vara ensam med mina tankar.  Jag behöver sådana perioder numera efter mina utbrändheter. Jag kan till och med tycka att det är skönt.  Det gjorde jag inte i början.   Det har tagit lång tid att acceptera och tycka om att jag behöver perioder då livet saktar ner lite och man kryper in i sitt skal.   Jag var ju inte en sådan person som tyckte om att hänga med mig själv utan jag ville ha folk omkring mig hela tiden. Men nu tycker jag att jag är en helt ok person att hänga med .

Så mörkret är helt ok men kylan och det den för med sig i form av snö, is och halka. Det kan jag vara utan.

Ja, då var första arbetsdagen avklarad och jag känner mig förhållandevis riktigt pigg. Skönt! Faktum är att jag faktiskt var så pigg när jag kom hem att dottern och jag tog en snabb promenad på 6 km. Så nu värker det både här och där men jag orkade och flåset var också helt ok. Det gick t o m att prata samtidigt som vi promenerade.

En liten summering då av semestern: 

Jag känner att jag har orkat göra mera saker den här semestern än jag orkat under de senaste kanske tre, fyra årens semestrar. Framför allt känner jag att det faktiskt håller.

Jag har orkat läsa böcker. Det har jag inte heller orkat göra de senaste somrarna.

Jag har orkat umgås med släkt och vänner vilket jag inte heller orkat göra i samma utsträckning de senaste somrarna.

Jag har känt att jag kunnat ”slösa” med energin lite när jag varit ledig och sluppit tänka på att jag måste orka jobba också. Dessutom har jag ju haft möjligheten att vila i stort sett när som helst om jag känt att jag har behövt.

Jag känner mig starkare i kroppen även om jag inte tränat jättemycket under semestern. Antagligen har jag tränat lagom .

Jag har verkligen laddat batterierna denna semester.

Min förhoppning inför semestern var att jag verkligen skulle njuta på semestern. Och det har jag gort! Kanske inte varje dag, men nästan.

Och så har det ju varit soligt och varmt också  :) 

En riktigt bra semester med andra ord

Jag känner mig riktigt nöjd idag! Ikväll tänjde jag på mina gränser under en kvällspromenad med mellandottern. 5,8 km gick vi i raskt tempo. Och det gick bra! Yes! Jag orkade, jag blev inte yr och fick inte ont och flåsade inte supermycket heller. Så skönt!

Jag har ju gått och shoppat längre än så men då har jag ju stannat flera gånger och definitivt inte gått i raskt tempo . Men promenerat under en dryg timme och så långt har jag inte gjort efter att jag gick in i väggen igen 2012. Jag är ganska säker på att det underlättade att ha sällskap och någon att prata med under promenaden. Annars hade jag kanske känt efter för mycket och kanske därför blivit yr. Nu vet jag till nästa gång att jag klarar att gå sex km utan att bli trött eller yr. Det känns väldigt bra!

Oj, oj oj, vad seg jag är nu ikväll. Två kalas, ett igår och ett idag + ett besök på Ikea idag.  Det tog visst mer på krafterna än vad jag trodde. Det har ju faktiskt varit en ganska hektisk vecka denna vecka överhuvudtaget så det kanske inte är så konstigt att jag är trött och än är den inte slut .  I morgon blir det grillkväll här hemma med barn och barnbarn. Det ska blir roligt  men jag får nog försöka sova lite längre i morgon bitti så att jag orkar. Måste passa på att sova lite längre de här sista dagarna av semestern.

Appropå det här med att sova länge på mornarna så konstaterade jag häromdagen att jag denna semester vaknat runt halv nio på mornarna och då har jag faktiskt känt mig relativt utvilad . De senaste två, kanske tre årens semestrar har jag sovit mycket längre. Då har jag vaknat runt tio, ibland ännu senare vilket borde bero på att jag var betydligt tröttare då än nu. Det är ju väldigt positivt och ytterligare ett tecken att jag är på väg åt rätt håll. Nu gäller det bara att hålla kursen och fortsätta klättra uppåt på stegen!

Min lilla prinsessa blev så firad idag med massor av paket från släkten. Kanske lite för många men det är ju så roligt att köpa både leksaker och kläder till henne. Tänk att hon är så stor redan, tre år! Jag tyckte det var igår som hon föddes .

I morse tog jag tjuren i hornen och tog mig upp till gymmet. Måste erkänna att det tog emot lite grand. Jag har inte varit där på tre veckor vilket kändes både konditionsmässigt på crosstrainern och styrkemässigt i maskinerna. Sist när jag gymmade tog jag i lite för mycket och hade både ont och var supertrött i flera dagar efteråt. Så nu tänkte jag att jag ska komma igång lite lugnare och satsa på att gå flera gånger i stället.  Tror att det är bättre både för kroppen och för psyket. Jag blir lite orolig när jag blir för trött i kroppen. Det påminner  för mycket om utbrändheten. Problemet med mig är ju att jag alltid vill för mycket och blir otålig att komma igång. Men jag har blivit bättre på att lugna ner mig och ta en sak i taget och känna efter. Det har jag mycket yogan att tacka för. Där har jag lärt mig att lugna ner sinnet och att inte ha så bråttom jämt.  Så idag på gymmet  körde jag en knapp timme i lugnt tempo och avslutade med en lång och skön stretch. Det känns bra än så länge. Har inte varit så trött idag.   Visst ja, jag blev ju trött efter lunch och slocknade i soffan. Det berodde nog både på träning och att jag kom i säng sent igår. Skönt man har semester