Ibland när jag är på gymmet så får jag en liten känsla av avundsjuka. Ja, jag vet att man inte ska vara avundsjuk, det tjänar ingenting till. Men jag erkänner. Jag är avundsjuk på de personer som började träna på Medley samtidigt som mig. Vi gick på ungefär samma pass och efter ett tag gick man på lite tuffare pass och vi blev starkare. Nu ser jag ju att dom har fortsatt uppåt och klarar tuffare pass och har blivit ännu starkare medans jag har fått börja om från noll igen efter min utbrändhet. Det är lite surt faktiskt. Det kommer ju att ta lång tid innan jag är tillbaka där jag var innan den vidriga väggen kom i vägen. Så klart att jag unnar dom allt det där men jag skulle ge bra mycket för att vara där dom är nu. Hade det inte varit för utbrändheten hade jag ju varit där nu.
Men det är bara att kämpa på. Jag har ju kommit en bra bit på vägen i alla fall till en starkare kropp.