Dunderhuvudvärk ikväll när jag åker hem. Men nu hamnade jag mitt emot en utländsk kvinna som började prata med mig. Egentligen ville jag hellre luta mig tillbaka och blunda en stund istället för att prata med henne men man vill ju inte vara otrevlig, speciellt inte när hon började prata om att hon förlorat sitt barn p g a någon läkares misstag och naturligtvis mådde dåligt av det. Så mycket förstod jag. Annars fick jag anstränga mig som sjutton för att förstå vad hon sa vilket gjorde att jag blev ännu tröttare i huvudet. Visst, jag kunde ha sagt att jag var trött och behövde vila. Hon hade säkert inte blivit sur men man vill ju inte vara någon sur otrevlig svensk. Som utbränd kanske man ska vara lite hårdare och mer rädd om sig själv och tala om att man faktiskt inte orkar prata. Ja, det är en balansgång!
Nu ska jag fortsätta att kolla över porslin och bestick så att det finns så det räcker nästa vecka på 50 års-festen! Lite mycket nu 
.