Vägen tillbaka……igen!

Jag är precis hemkommen från gymmet. Idag ökade jag på med några vikter på flera av maskinerna. Kände att det var nog dags att göra det. Efteråt när jag stod och stretchade blev jag lite yr och lite matt i benen så jag bestämde mig för att åka hem och ta något att äta och duscha hemma i stället.Egentligen är det ju inte något konstigt med det men jag fick resonera med mig själv lite först. Det är ju många som alltid duschar hemma men för mig betyder det att jag inte orkar duscha där.  Att inte orka duscha på Medley utan åka hem och duscha kändes lite som ett nederlag först så då tänkte jag duscha där i alla fall trots att jag var yr, bara för att det inte skulle kännas som ett nederlag. Men efter en liten diskussion med mig själv så kom jag fram till att orsaken till att jag var yr var ju faktiskt att jag ökat på min träning och inte heller ätit något mellanmål innan träningen. Pepparkaka och chokladboll räknas väl knappast (mina barn göder mig ) Att kunna öka på träningen är ju faktiskt positivt och egentligen inget nederlag. Så nu sitter jag ganska nöjd i soffan och bloggar. Ska snart ta mig upp i duschen!

Ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Jag försöker att hålla denna i minnet! Den är så sann!

I dag är jag seg och trött. Har väl gjort lite mycket de senaste dagarna och vilade faktiskt bara en timme igår.  Jag somnade redan kl 22:00 igår, helt slut. Jag har ju tyvärr lätt för att bli orolig att jag gjort för mycket när jag blir så här trött vilket inte är så bra. Jag behöver verkligen påminna mig om vad jag faktiskt gjort och att det kanske inte är så konstigt att jag är trött idag. Så idag blir det att vila lite extra och jobba med den mentala biten.

Jag var på väg upp ur sängen redan vid 9 i morse men bestämde mig för att ligga kvar och vila en timme till. Då hittade jag den här guidade meditationen på Youtube som hjälpte mig att slappna av och vila en stund till. Slappna av och slappna av, jag var mer eller mindre medvetslös. Nästan lite läskigt men skönt efteråt. Testa den gärna. Den är som sagt riktigt bra.

Jag har nyss kommit in från en skön långpromenad med vovven. Nu brinner det i öppna spisen och maten står på spisen och det blir soffhäng hela kvällen. Precis vad jag behöver just nu, bara ta det lugnt. Ser fram emot dagens avsnitt av Så mycket bättre. Det brukar alltid bli bra musik och intressanta samtal. Appropå intressanta samtal och tvprogram så är ett av mina favorit-tvprogram just nu Sommarpratarna som sänds på måndagar. Det är fem personer som sommarpratat under sommaren som möts under en lunch och diskuterar deras respektive Sommarprogram. De brukar alltid ha någon form av gemensam beröringspunkt. Ofta blir det väldigt givande och intressanta möten och diskussioner. Det är alltid intressant att lyssna till och läsa om andra människors livshistorier. Det finns alltid något man kan lära sig och som kanske kan bidra till ens egen utveckling.

Annars är jag väldigt stort fan av självhjälpsböcker. Jag upptäckte dom under min förra utbrändhet och tyckte att jag fick minst lika mycket hjälp av dom som av beteendevetaren jag gick och pratade med. Den här gången har jag inte läst några nya självhjälpsböcker utan har läst några kapitel här och var som känts intressanta just nu i mina gamla böcker. Dessutom har jag prenumererat på tidningen PS Leva som innehållit massor med bra och utvecklande artiklar. Tyvärr gick tidningen i graven i slutet av sommaren p g a för få läsare.  Jag saknar den verkligen! Folk har väl inte tid nu för tiden  att sitta ner och läsa tidningar.  Man far runt som skållade råttor för att få sitt livspussel att gå ihop och när man väl sätter sig ner så är det datorn och tvn som gäller. Det finns väl inget skönare än att sitta i soffan med en kopp kaffe och en ny tidning framför sig.

Det känns verkligen som om jag börjar komma in i jobbet nu och det fungerar ganska bra. Visserligen är jag nästan helt död under en timme på eftermiddagen. Men jag har kunnat dra ut på vilan den här veckan till ungefär halv två och därefter sovit 1 till 1,5 timme. Har inte heller behövt vila på kvällen alla dagar. Yes! Det är på väg åt rätt håll!!!! Så underbart skönt! Och jag tycker att det är roligt på jobbet. Det känns verkligen som en nystart med ny avdelning och ny chef även om arbetsuppgifterna delvis är samma. Men jag kommer att jobba mycket med processer som jag av någon anledning tycker är kul och känns viktigt.

Ikväll har vi varit på spelkväll hos sonen och hans flickvän. Det var verkligen roligt och sonen hade gjort tacopaj och skinkpaj. Verkligen jättegott. Inte visste jag att han var så duktig på att laga mat. Jag blev verkligen stolt.

Jag är så jäkla förbannad på vårt försäkringsbolag. De har räknat så lågt på alla kostnader för vattenskadan i vårt badrum. Det täcker inte alls räkningen från företaget som fixat badrummet. Försäkringsbolaget påstår att vi måste betala alla kostnader utöver deras offert  pga att vi inte anlitat ett företag som de föreslagit. Men de sa att eftersom de företag de anlitade var fullbokade så kunde vi själva välja vilket  företag som skulle utföra jobbet. Ingen nämnde då något om att de skulle bli dyrare för oss att själva välja vilket företag som skulle utföra jobbet. Vi har bråkat om detta hela hösten och idag fick vi svar om att vi måste betala. De kan ju glömma att vi ska vara kund hos dom i fortsättningen. Jag blev så förbannad så jag var tvungen att gå ut och gå i ett rasande tempo. Jag har försökt att inte engagera mig så mycket i det här tidigare eftersom det tar lite för mycket energi och det är ju inte så bra eftersom jag inte har så gott om det just nu. Dessutom  lovade jag Företagshälsovården att jag inte skulle engagera sig mycket i detta  men idag var jag tvungen.

Det värsta är ju att  här sitter jag och är förbannad och har huvudvärk till ingen nytta. Det är ju bara jag som får lida av detta. Vår handläggare sitter säkert hemma i tv-soffan och har det bra efter en god middag och har ingen aning om att jag just nu är skitförbannad på honom.

Så frågan är ju: Är det någon idé att vara arg på någon som inte har en aning om att man är arg på honom/henne (vägrar skriva hen:) )? Det tar ju bara en massa energi. Är det värt det?

Vi pratade om stroke idag på fikat på jobbet. En kollega har själv haft en stroke och en annan kollega har en son som fick en stroke i somras, endast 30 år gammal. En del av de symptomen som de beskrev kände jag igen från min utbrändhet. Som tur är för mig så är det de lindrigaste symptomen som liknar stroke. Som t ex att jag inte hittar ord och när jag är för trött så har jag svårt att hänga med i samtal. Jag har läst flera gånger att utbrändhet kan ge strokeliknande symptom. Så jag blev inte förvånad att jag kände igen en del symptom soim mina kollegor pratade om. Men jag känner också att jag är tacksam att jag bara blev utbränd och inte fick en stroke som man också kan få av stress.

Har varit på gymmet idag. Jag älskar verkligen att vara där. Jag mår så bra. Det är både avkopplande och roligt att träna och så träffar man en massa trevliga människor förstås. Sedan tror jag att det är jätteviktigt att ha en stark kropp som kanske kan stå emot sjukdomar lite bättre. Och om man drabbas av sjukdomar så kanske man lättare kan klara av sjukdomarna om man är tränad och har en stark kropp. Jag är verkligen tacksam att jag tycker det är så roligt att träna. Det underlättar ju verkligen för en som inte alltid har världens bästa karaktär .

Man skulle kunna tro att jag skulle vara superpigg så här dags på kvällen med tanke på att jag sov som en stock i två timmar på eftermiddagen idag men så är det inte. Ögonen börjar klippa och gäspningarna kommer allt oftare och det börjar bli dags att lägga sig. Måste vara helgens övningar som tagit ut sin rätt. Jag hade tänkt att åka till gymmet och träna i eftermiddag men jag kände mig helt bombad och seg när jag vaknade och bestämde mig för att skjuta upp träningen till imorgon. I stället blev det en promenad ute i friska luften ute i  Lunddalen. Det var riktigt skönt men tyvärr blev promenaden inte så lång eftersom det blev mörkt så snabbt. Jag tänkte inte på att det blir mörkare en timme tidigare nu när vi ändrat klockan till vintertid.

En snabb titt om det hänt något på Facebook. Sedan blir det sängen. Godnatt!

Det känns som om vissa saker förföljer en. Förra sommaren hände en olycka utanför vårt hus och en ung tjej omkom.Fruktansvärt!  Under över ett år har det sörjts mer eller mindre intensivt utanför mitt sovrumsfönster. Det har varit hennes släkt, vänner och pojkvän. De har nog haft ett behov av att vara på platsen där det hände för att sörja och bearbeta det som hänt. Jag förstår det och de har verkligen gjort fint med ljus, nallar och foton. Själv kände jag inte tjejen alls men det har ändå påverkat mig mycket. Speciellt första tiden då det var människor som grät nästan dygnet runt utanför hos oss. När vi skulle sova på kvällen och på natten när jag vaknade kunde jag höra gråt utanför. Jag har lätt för att ta in andras känslor, det vet jag sedan förut, och jag gjorde det nu också. Man lider verkligen med föräldrarna. Det värsta som kan hända en förälder är ju att ens barn dör. Så här i efterhand förstår jag att det påverkat mig mycket mer än jag förstod då. Att alltid så fort jag gick ut genom dörren se olycksplatsen med ljus och nallar. Sorgen har varit så påtaglig där utanför vår häck! Ändå har ju jag egentligen ingen att sörja. Jag kände ju inte henne. Nu har det snart gått ett och ett halvt år och sedan ett par månader är allt bortplockat av föräldrarna på olycksplatsen. Det är faktiskt skönt tycker jag. Och på något konstigt sätt är det ett avslut för mig.

När jag blev sjukskriven och hamnade på Företagshälsovården så blev jag erbjuden att gå hos en psykolog men det visade sig att den psykologen är pappa till den omkomna tjejen. Hur skulle jag kunna sitta och beklaga mig att jag var utbränd för honom när jag visste att han varit med om det värsta som kan hända. Så jag tackade nej. Nu har jag ju fått träffa en annan psykolog och det känns väldigt bra.  Men som sagt vissa saker förföljer en. Idag var jag inne och jobbade på vårt kontor i stan där jag har min ordinarie arbetsplats. Då träffade jag på pojkvännen till tjejen. Det visade sig att han hade börjat arbeta hos oss för två veckor sedan.  Så då kom tankarna på olyckan tillbaka. Jag vet inte om han kände igen mig, när han var yngre var han hos oss och lekte med min son, och jag sa ingenting heller utan vi pratade bara jobb tillsammans med en kollega. Det var skönt i alla fall att se att han var glad och pratade och skrattade.

Vissa saker förföljer en men det finns säkert en mening med det också!

Det blev sent igår. Jag kom inte i säng förrän strax före två, sommartid. Hade svårt att somna då allting bara snurrade när jag lade mig ner och huvudet värkte. Är det något jag verkligen inte gillar så är att vara yr. Och det berodde inte på alkoholen för det hade jag inte druckit så mycket alls utan det berodde på överansträngning av hjärnan. Det är väl kända symptom som jag inte behöver bli rädd för men de är fruktansvärt otrevliga. Idag har jag haft svettningar och lite huvudvärk och varit extra känslig för ljud. När alla de där symptomen kommer funderar jag alltid på om det var värt ansträngningen jag gjort. Och likadant har tankarna gått idag. Var det värt må så här idag? Och förmodligen kommer jag att ha sviter av lördagkvällen även några dagar till. Då har jag kommit fram till följande: Se Magnus Betner stå och snacka i 45 minuter och bli allt grövre i munnen för varje minut. Inte för att jag är pryd men hans språk var inte direkt trevligt. Nej tack, det var det inte värt. Att lyssna på de unga killarna i Saturday Night Heroes då? Ja, de var duktiga och en och annan låt var riktigt bra men de spelade ju så högt. Jag fick ju ont i öronen. Kan det bero på att jag visst inte är 20 längre . Nej, det var inte värt det heller. Äta middag med goda vänner som jag inte träffat på ganska länge? Ja, det var det faktiskt värt. Vi hade roligt och trevligt och det är ju faktiskt viktigt att vårda vänskapen. Det blir ju tyvärr lite dåligt med det när man är utbränd och knappt ens orkar med sina närmaste. Så slutsatsen blir nog att: Det var värt att må dåligt idag och förmodligen ytterligare några dagar för att vårda vänskapen.