Vägen tillbaka……igen!

Idag har jag varit snäll mot mig själv. Det känns som om jag skrev samma sak för ett tag sedan. Jag får passa mig så att jag inte blir larvig .

Jag hade bokat ett Zumba-pass till ikväll och tänkte verkligen gå. Men så har jag haft en jättetrevlig dag på jobbet med två av mina kollegor från Stockholm. Verkligen givande och bra. Men i och med att vi suttit och diskuterat i flera timmar så hade jag ordentlig spänningshuvudvärk för att jag koncentrerat mig så mycket och dålig hörsel på vänsterörat kände också när jag gick till bussen att högerfoten inte var helt ok och vissa muskler var riktigt tunga och stumma. Så när jag gick till bussen så tänkte jag att det skulle vara orättvist mot mig själv om mitt första zumbapass på två år skulle bli en dag med sådana här dåliga förutsättningar. Jag skulle bli besviken och tycka att det var jobbigt om jag inte klarade av passet. Därför gick jag in på min medleyapp som jag har på telefonen under tiden jag gick och avbokade passet. Tänk vad det är bra med den nya tekniken!

Men träning blev det i alla fall i form av två kortare pass, ett styrkepass och ett zumbapass på 20 minuter. Alltihop utövades framför en dvd i mitt yogarum. Och jag tyckte nog att konditionen har blivit bättre. Det bådar gott inför nästa måndag då jag ska göra allt som står i min makt för att komma i väg på ett Zumbapass

Det första jag gör när jag kommer hem nu för tiden är att tända en massa ljus. Det blir så mysigt och ombonat och det ger faktiskt till och med lite värme. Jag känner mer och mer att jag vill ha det lugnt och fint omkring mig hemma. Det betyder inte att jag på något sätt har förvandlats till någon pedant. Det kommer aldrig att ske. Jag dör inte heller av lite hundhår på golvet. Men jag käner att jag mår bra av att ha vackra blickpunkter och en lugn färgskala i rummen som ger harmoni. Det är viktigt att få känna lugnet när man kommer hem efter en hektisk dag på jobbet.

Jag har definintivt inte alltid varit så här. Det har ändrat sig genom åren delvis beroende på min utbrändhet. När jag flyttade hemifrån och sedan bildade familj skulle man ju ha städat och fint hemma. Det var ju inte det allra lättaste med fyra barn i tät ålder. Jag plockade och plockade och plockade, allt för att det skulle se städat ut. Det hade jag fått lära mig hemifrån, att man måste ha städat och fint hemma. Vad skulle folk tycka om de såg att man inte hade städat. Så då städade jag och plockad eför att jag måste. Sedan gick jag in i väggen och fick då lära om att ta bort så många måsten som möjligt. Då blev städandet en av dom. Självklart så städade jag alltid innan vi skulle få gäster och självklart då och då annars också. Men det blev inte alls viktigt längre. Det blev nästan tvärtom. Jag tänkte: ”Hälsan är viktigast och städa gör jag om jag orkar och känner för det”.

Nu när alla barn är vuxna och flyttat hemifrån älskar jag att göra det mysig och fint här hemma. Ett av mina intressen har blivit heminredning. Shabby chic och county stile är min stil. Jag älskar de vita möblerna och de ibland lite avskavda detaljerna på viassa saker uppblandat med lite småblommiga textilier. Det är så fint och rogivande.

Så nu är jag tillbaka lite grand till städandet och plockandet men det är en stor skillnad nu och det är att jag gör det för att jag tycker om det inte för att jag måste.

På senaste tiden har det hänt flera gånger att jag funderar på något och så dyker det upp bara någon dag senare i någon tidningsartikel eller i någon intervju på tv. I morse var det dags igen, i nyhetsmorgon denna gång. Vad handlade det då om denna gång? Jo, jag har funderat på hur människor påverkas av andra människor. Jag tänker då inte bara energimässigt som jag tog upp för ett tag sedan på bloggen utan även på andra saker som t ex när man själv vill utvecklas eller gå i någon speciell riktning i livet. Om man umgås med de människor som redan är på väg åt samma håll som man själv vill gå så blir man ännu mera inspirerad och det går snabbare att komma dit man vill. Ibland kan det räcka med att läsa olika bloggar på nätet av de personer som är där man själv vill vara eller är på väg dit. T ex läser jag Malin Berghagens blogg som i första hand handlar om hennes liv med yoga. Bara av att läsa den blir jag inspirerad av att ta min yoga ett snäpp till. Jag inser också verkligen hur viktig yogan är och har varit för mig de senaste åren. Likadant är det om man vill gå ner i vikt. Lyssna på de människor som har lyckats och i och med det bli mer peppad att lyckas själv.

För att återgå till nyhetsmorgon så var det Charlie Söderberg som tidigare var programledare för lyxfällan som pratade just om hur viktigt att det är att fundera på vad man vill göra med sitt liv och hur man snabbare kommer dit. Då nämnde han att det är bra att omge sig med människor som är på samma spår som man själv vill vara. Han sa också att det är en genväg att omge sig med likasinnade människor för att nå dit man vill vara.

Back in buissnes igen. Igår var jag helt slut efter en liten magåkomma i tisdags kväll sångare stannade hemma från jobbet igår och passade på att vila huvudet så mycket som möjligt. Körde några guidade meditationer och halvsov hela förmiddagen. Två flugor i en smäll alltså. Både återhämtning av kroppen efter magsjukan och återhämtning av hjärnan. Och det gav faktiskt resultat. Jag var inte alls lika trött på bussen hem idag som jag var förra veckan. Det känns väldigt skönt för någonstans inne i mig så har jag varit räd för att jag kanske inte klarar att jobba heltid. Det är alldeles för tidigt att ropa hej ännu men det känns ändå skönt att jag återhämtar mig så pass bra bara på en dag. Så det kanske är lösningen att sjukskriva sig en dag om det blir för mycket. Och när jag gör det så måste jag vila och inte göra som alla andra som är sjuka, ligga i soffan och se på tv.

Så det var kanske bra att jag fick den där lilla magsjukan i alla fall Även om det var jobbigt just då! Det finns kanske en mening med det mesta men absolut inte med allt.

Jag fegade ur idag. Jag erkänner! Jag hade bokat plats på ett pass på Medley som heter Zumba Core. Mycket dans och lite styrka. Jag tänkte att det borde vara ett bra pass för mig att börja med. Hämta andan lite under styrkeövningarna och sedan träna flåset i dansen. Men imorse kände jag att jag kanske inte klarar konditionen. Styrkan fixar jag nog på något sätt, jag gör det jag orkar. Men konditionen + att jag varit lite yr senaste dagarna var jag osäker på om jag fixade. Man behöver ju hänga med t ex när alla går åt höger. Det är ju trist om jag då går åt vänster .  Så jag avbokade min plats imorse och har istället tränat på gymmet. Körde faktiskt lite extra kondition. Satte mig på cykeln och körde en stund. Trist men allt för att få bättre kondis så jag kan dansa Zumba inom en snar framtid .

Dags för sängen snart. Jag somnade tidigt igår och tycker att jag varit lite mindre trött och yr idag. Hoppas, hoppas att jag är på rätt väg!

Jag måste säga att jag är lite besviken på att det susar i huvudet och att jag är trött. Jag har varit borta på 30års-kalas i drygt två timmar. Det var väl 15 personer där och visserligen en del prat och skratt men jag borde inte blivit trött. Det är ju helg och jag har varit ledig hela lördagen och söndagen. Sov dessutom till halv 11 i morse. Gick och la mig vid elva igår kväll så jag har sovit massor inatt. Jag fattar ingenting! Förkylningen påverkar kanske lite men tyvärr inte så mycket. Och imorgon är det måndag och en hel vecka med heltidsjobb.

Jag får vara uppmärksam på hur jag mår denna vecka och verkligen vila om jag känner att jag behöver det.  Ska försöka att lägga mig tidigt också. Hörde precis nyss på TV att forskarna tror att bara en timme för lite sömn påverkar kroppen negativt.

Mitt vapen denna vecka blir sömn och vila!  Det måste bara gå. Jag vill verkligen klara av att jobba heltid.

Idag har jag funderat lite på ordet stress och vad som menas med det. Stress är för mig när man känner att man inte hinner med och har ont om tid eller när man känner sig väldigt orolig för något. Det kan ju också vara när man känner sig jagad t ex av att andra vill att man ska göra saker hela tiden eller när telefonen ringer oavbrutet.   Men inget av dessa saker har jag känt denna vecka och trots det har min hjärna varit full av spänningar och jättetrött varje kväll.

Är det stress när hjärnan har varit koncentrerad under några timmar eller när hjärnan fått ta in en massa intryck?  Jag vet inte. När man läser om stress och hur det fungerar fysiskt så står det ofta om att när kroppen blir stressad så utsöndras hormonet kortisol i kroppen och man blir skärpt i tanken. Meningen är att  om man blir utsatt för något farligt t ex jagad av ett lejon. (Så står det alltid:)) så ska man vara skärpt i tanken  och kunna fly. Frågan är om kroppen utsöndrar kortisol när jag måste koncentrera mig eller tar in en massa intryck? Om inte så borde det ju inte vara stress som gör mig utbränd utan för mycket intryck. Jag vet inte men egentligen så känns det inte som stresssymptom för mig, i alla fall inte som jag definierar det, utan mer som överansträngning av hjärnan.

Jag ska nog googla lite mer på stress och utbrändhet och se om det kommit fram något nytt som jag missat  Det har ju faktiskt forskats ganska mycket på hjärnan senaste åren.

Jäklar vilken energikick jag fick av att träna på gymmet. Jag var helt slut när jag kom hem från jobbet och hade som vanligt slumrat lite på bussen. Men förkylningen och ryggen kändes lite bättre så jag bestämde mig för att åka upp och träna. Det gick över förväntan. Hård träning och möten med en massa trevliga människor gjorde verkligen susen. Det var väldigt länge sedan jag hade sådan energi som jag fick idag. Fattar inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag som skulle lägga mig tidigt .

Och så är det fredag och snart helg! Det finns lite att se fram emot imorgon också. Ska t ex var barnvakt en kort stund imorgon. Saknar min lilla tös. Har ju inte träffat henne sedan i måndags.

Åh vad det är härligt med energi!

Och Per-Eric på nyheterna visar just nu sol på väderkartan

Oj, oj, oj vad jag var trött när jag satte mig ner på bussen för att åka hem efter en dags arbete i Norrköping. Tänkte att jag skulle blunda direkt och försöka slumra en stund men så fort jag stängde ögonen och bussen började rulla blev jag yr och illamående. Jag var förmodligen för trött. Så det var bara att öppna ögonen igen och stirra ut i tomma luften. Men efter en stund provade jag att blunda igen och då gick det bättre. Sedan öppnade jag inte ögonen förrän jag närmade mig busshållplatsen där jag skulle av.  När jag klev av var jag alldeles vimmelkantig. Kan tänka mig att en och annan undrade vad den där människan kan ha druckit som hon vinglar när de såg mig .

När jag kom hem var jag faktiskt duktig och vilade en stund. Jag lyckades låta bli ”paddan” och Facebook och vilade i stället. Den vilan + vilan på bussen gjorde att jag återhämtade mig en hel del. Skönt att det verkligen gör skillnad när jag vilar även fast det inte blir så långa stunder.  Det gjorde det ju inte i början av min sjukskrivningsperiod. Då vilade jag och vilade och vilade och det gjorde ingen större skillnad.

Tur att det bara är två dagar kvar innan det blir helg. Ikväll ska jag lägga mig ännu tidigare än igår och förhoppningsvis lyckas jag somna också. Igår kväll låg jag och vände och vred på mig och kunde inte somna. Jag behöver verkligen sova så många timmar som möjligt just nu.

En av anledningarna till att jag är extra trött just nu är säkert också chocken av att gå upp klockan sex på morgonen i stället för halv elva .

Nu finns det ingen återvändo. I morgon är det dags för allvaret och vardagen igen. Jag har varit ledig i drygt två veckor.  Det har varit sköna och välbehövliga veckor. Jag har kommit ner i varv.  Tyvärr inser jag att ja nog inte är så högt upp på stegen som jag trodde. Jag är väldigt känslig fortfarande för att sitta och prata och umgås med folk. Idag var jag hos min mamma och fikade. Min syster och hennes två barn var också där och min äldsta dotter med mitt barnbarn. Vi var där i drygt två timmar och det var lugnt och stilla.  Men ändå så kände jag efter en stund att jag fick spänningshuvudvärk och blev lite matt. Det är som om energin fastnar i huvudet och inte kommer ner i kroppen. Ja, jag vet att det låter knäppt men det är verkligen så det känns. Det är ju ingen ny känsla utan det är så det brukar kännas när jag utsatt huvudet för för mycket koncentration.  Det kanske blir bra att komma in i vardagen och få lite struktur på tillvaron igen. Men jag måste verkligen försöka ta minst 30 minuters vila av hjärnan varje dag efter jobbet. Jag struntade ju i det veckorna före jul. Men det är verkligen viktigt. Köra en meditation eller guidad avslappning, plugga i lurarna och lägga mig  och bara lyssna och slappna av.

Det är ju nu den stora prövningen kommer. Jag jobbar full tid precis som alla andra. Jag anses inte sjuk längre. Jag har samma åtaganden och skyldigheter som alla andra. Jag ska också leva ett normalt liv på fritiden. Det är nu jag måste vara ännu mera på min vakt och ta hand om mig ännu bättre så att jag inte åker dit igen.   Jag måste verkligen tänka mig för  och inte åta mig för mycket saker både på det privata planet och på jobbet.  Jag har inte råd att slarva med vilan och återhämtningen för denna gång när jag när jag är tilllbaka på allvar i livet så är jag ännu mera känslig än förra gången. Anledningarna till det är två: jag är mer känslig i och med att jag varit utbränd för andra gången och jag har också gått upp snabbare i tid. Det har inte hunnit sätta sig på samma sätt som förra gången.

I morgon är det alltså dags för allvar, struktur och nya prövningar!