Vägen tillbaka……igen!

Idag har varit en händelserik dag. Den började inte så bra. När jag satte mig ner på bussen med blöt ryggsäck och blött paraply och en kille med långa ben i sätet mitt emot  insåg att jag hade glömt mobilen hemma. Härlig morgon! Jag kände mig verkligen naken utan mobilen. trodde verkligen inte att jag var så beroende av den som jag tydligen är . Jag är ju precis som ungarna som knappt kan lägga ifrån sig telefonen när de ska sova .

Som tur är finns ju både mail och lyncsamtal så det funkade ganska bra på jobbet i alla fall. Det ver mest jag som kände mig lite avskärmad.

Men det var det enda negativa idag. Resten har varit positivt. Givande möten och en trevlig lunch med en gammal kollega. Vi hade inte setts på jättelänge så det fanns hur mycket som helst att prata om . Så det enda tråkiga var att lunchen gick alldeles för fort .

När jag kom hem väntade en glad överraskning i form av mina två äldsta döttrar och mitt lilla barnbarn. De hade köpt med sig korvkiosksmat till oss. Jättegott! Min mellandotter hade tagit med sig sitt Wii och sitt nya spel  ”Just dance”. Så det körde vi för fullt tills i alla fall jag var genomsvett. Det var superkul. Jag har ju saknat mina Zumbapass som jag gått på tidgare.

Nu har jag landat i soffan och sitter och förfasar mig över ”Svenska Hollywoodfruar” . Tanken var att jag skulle pluggat ikväll. Jag har nämligen anmält mig till en distanskurs i Retorik. Jag känner att det kanske kan vara bra att få lite mer på sit CV.

Men pluggandet får vänta till i morgon. Jag orkar inte i kväll.

Trots att dagen inte började så bra så blev den jättebra till slut. Men i morgon ska mobilen med till jobbet .

Undrar vad det är för fel på mig egentligen. Alla andra som går på massage blir skönt avslappnade och lite mjukare i kroppen. Men inte jag! Nej då! Jag fick skitont i ryggen och det knakade både i nacken och i ryggen dagen efter.  Detta var alltså i torsdags. På kvällen var det dock mycket bättre. Men när jag vaknade igår morse, igår natt rättare sagt, 03:20, hade jag ont i ryggen igen. Men efter stretch och ett par panodil var jag redo för Ullared. Herregud, vad gör man inte för lite shopping . Prick 8.00 stod vi i kön utanför GeKås med våra kundvagnar tillsammans med en hel massa andra tanter redo att shoppa loss. Och kundvagnen var ganska full när jag gick genom kassan. Nöjd och belåten efter sex timmars shopping åkte vi hemåt. Det var verkligen en rolig utflykt. För det är ju inte bara shoppingen som är rolig utan det är ju hela resan som är kul. Trevligt sällskap och vi käkar och fikar gott.

Förra gången vi var i Ullared var ganska precis ett år sedan.Vi åkte samma klockslag då som nu och åkte hem ungefär samma tid som då. När jag satt i bilen på väg hem igår så kände jag verkligen skillnaden hur mycket piggare jag var igår mot för ett år sedan. Då, för ett år sedan,  kunde jag inte hålla mig vaken och hade mycket svårare att fokusera på att föra ett samtal under hemresan. Nu kändes det ungefär som det gjort de andra gångerna vi varit i Ullared innan jag gick in i väggen i februari 2012. Det var verkligen skönt att inse att det gått framåt. Det behöver jag verkligen bli påmind om då och då när det känns motigt och jag tvivlar på om jag verkligen blivit friskare. Underbart!

Jag vet! Det är helt galet. Jag ska gå upp kl 03.15 i morgon bitti för att åka på shoppingresa till Ullared. 04:00 står mina vänner utanför och väntar på mig. Jag kommer att vara helt död. Men roligt ska det bli och shoppa loss ska vi . Det brukar var ett gäng trötta och fnittriga tjejer som ger sig iväg.  Nu är det ett helt år sedan vi var där senast så det ska verkligen bli kul. Förra året var jag lite orolig över hur jag skulle orka. Jag hade ju fortfarande mycket sviter efter utbrändheten plus att jag hade väldigt ont i ryggen efter mitt ryggskott. Men nu har jag ju byggt upp både ryggen och samlat på mig lite energireserver så nu känner jag mig inte så orolig. Men lite sockerkickar i form av lite godis kommer jag ändå att ha i väskan utifall blodsockret och energin sjunker.

Kollade nyss in på Ullaredsbloggen och det ser ut som om de fått in en massa fina ljuslyktor och gulliga små tomtar. En tomte måste jag absolut köpa. De brukar ha så fina garntomtar. Jag tror nog att jag inte kommer komma hem tomhänt i alla fall

Jag gillar verkligen olika sorters tv-program. Nyss satt jag, romantikern, och tittade på Bonde söker fru och funderade på vilka som kommer att bli kära i varandra. Jag har ju visserligen mina aningar vad gäller ett framtida par. Före Bonde-programmet tittade jag på inspelade Djävulsdansen som sändes igår med Sanna Lundell och Ann Söderlund som tar upp den viktiga frågan om medberoende till droger och andra beroenden. Mycket intressanta samtal och inslag. Jag gillar verkligen att titta på program som tar upp viktiga frågor och som visar människors äkta känslor och tankar kring olika typer av problem. Det är någonting som har kommit efter mina första utbrändhet. Jag känner verkligen med dom även om inte jag kanske har upplevt just samma problematik som dom har gjort. Jag tycker också om att diskutera med människor som har haft det tufft och varit med om jobbiga saker. De har ett annat djup i sig och en speciell klokskap om livet som kanske inte andra har. Det är ofta inget ”lulllull”  kring orden utan det är rakt och ärligt. Det gillar jag och det ger väldigt mycket till mig som människa med sådana samtal.

Om ni har möjligthet så titta gärna på ”Djävulsdansen” på tisdag. Då får ni inte bara se ett intressant progran utan också en vältalig programledare i Sanna Lundell. Verkligen en jätteduktig och modig tjej som vågar lämna ut delar av sitt eget liv i syfte att hjälpa andra.

Jag har precis varit och boostat mig med positiv energi från mitt lilla barnbarn. Precis vad jag behövde idag. Idag fick mormor med sig glasögonen också och det blev hela tre sagor innan det var dags att sova. Tror nog att det blir tidigt i säng även för mormor. Jag har ju gått upp kvart i sex två mornar i rad och åkt med en tidigare buss till jobbet.  Jobbigt att gå upp tidigt men väldigt skönt att få ta en tidigare buss hem.

Just nu känns det tungt att gå till jobbet. Jag saknar, som jag skrivit om tidigare,  jobbarkompisar att bolla idéer med och att känna samhörighet med.  Funderar mycket på vad jag skulle kunna jobba med i stället. Det är inte lätt att byta bransch när man börjar närma sig 50-strecket. Jag skulle gärna vilja jobba med hälsa på något sätt. Men frågan i vilken form. Jag är ju för gammal att hoppa på någon längre högskoleutbildning.  Många av den här typen av jobb bedrivs ju av egenföretagare.  Och ha eget företag kräver både pengar och mycket jobb. Jag får fundera vad jag verkligen vill.

Och föresten, undrar om jag håller på att få en 50 årskris

Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.”

Man tar några steg uppåt på stegen hela tiden. Ibland är de lite större och ibland lite mindre. Idag har jag tagit ett stort steg, kanske inte direkt uppåt på stegen men ändå ett stort steg som egentligen har med min första utbrändhet att göra. Jag har nog skrivit om det tidigare att när man är sjuk är det ofta som nära vänner försvinner av en eller annan anledning. Så blev det för oss under min första utbrändhet. Våra närmsta vänner försvann. Jag vet inte riktigt vad som hände egentligen. Men det var verkligen skitjobbigt under många år. Jag ville absolut inte träffa på dom ute. Men sedan ett par år tillbaka har jag träffat på henne på Medley några gånger och då har vi varit tvungna att säga några ord. Vi pratade lite mera en gång på någon tillställning förra året. Och det har gått bra. Men så idag har vi varit på 50 årsfest hos gemensamma vänner och suttit och pratat hela kvällen. Det funkade väldigt bra och pratet flöt på bra. Vi har ju en gemensam historia även om vi inte umgåtts på 10 år. Det var i alla fall trevligt och det känns som om vi klivit över en tröskel. Det känns inte heller längre jobbigt att det blev som det blev utan skönt att det fungerar att umgås så här och att byta några ord om vi träffas ute. För min egen del så behövde det nog gå dessa år så att besvikelsen fick lägga sig. Nu känner jag att jag kan gå vidare och lämna allt bakom mig.

Men jag kände att jag undvek att prata om min utbrändhet för någonstans så var det ju den som utlöste problemen. Jag tror inte de förstod hur sjuk jag var. Jag måste också erkänna att när jag kom hem nyss så kände jag mig enormt lättad. Måste nog varit mera spänd inför det här mötet än jag förstått .

Jag känner mig betydligt piggare idag men stannade ändå hemma från jobbet. Måste erkänna att det faktiskt var bra med en liten förkylning, trots allt, som tvingade mig att stanna hemma från jobbet några dagar. Det gjorde att jag verkligen återhämtade mig från semesterresan och de senaste veckornas jobb. För det är ju som jag sagt många gånger förut, det roliga tar också en massa energi.

Jag inser mer och mer hur viktigt det är att jag återhämtar mig efter att jag gjort lite extra mycket saker. Om jag inte gör det så bygger jag ju på stressen eller egentligen tycker inte jag att det är stress det handlar om utan det handlar om att min hjärna går på högvarv när jag måste fokusera mera än vanligt. Speciellt när jag umgås med människor. I morgon ska vi på 50 årskalas. En nära kompis fyller 50, vilket i sig är ofattbart. Hur gick det till . I vilket fall som helst så känns det skönt att jag är relativt återhämtad när det är dags att umgås med folk igen,

Dags att blogga lite igen. Har varit upptagen och för trött för att blogga de senaste dagarna. En trist jobbig  förkylning som gjort mig både döv och trött har flyttat in i min kropp.  Så igår och idag har jag varit hemma från jobbet och bara loppat mig i sängen och sovit och läst. Min planerade Stockholmsresa igår fick jag ställa in. Jag gick upp halv fem i går morse och tänkte göra mig i ordning för att åka. Men jag hade fruktansvärt ont i halsen och framför allt kände jag mig febrig och suddig i huvudet. Jag insåg att jag kanske inte skulle vara den mest lämpade bilföraren i det skicket jag var i. Dessutom var ju målet med resan att jag skulle hålla en presentation på en timme för ett gäng kollegor direkt när jag kom upp. Den presentationen hade förmodligen inte blivit så bra. Jag hade med all säkerhet haft väldigt svårt att hålla fokus. Det hade inte varit rättvist vare sig mot mig själv och de kollegor som hade avsatt tid till att lyssna på mig och min kollega. Så det var helt klart rätt beslut att stanna hemma. Hade den här situationen uppkommit före min utbrändhet hade jag garanterat åkt till Stockholm. Plikttrogen som jag var då och är fortfarande, men numera med ett sunt förnuft bakom. Inte bara plikten framför allt .

Det finns väl någon mening med allt. Så också med att jag stannade hemma igår. Igår morse blev min svärson hastigt sjuk och det följde några timmar av oro och stöttning. Då kändes det skönt att jag var hemma och inte i Stockholm. När det händer traumatiska saker känns det skönt att vara en stor familj.  Alla mina barn ställer verkligen upp för varandra när det händer någonting. De släpper allt och verkligen finns där för varandra när det blåser. Det är verkligen skönt att se. Vi kanske har lyckats lära dom det viktigaste i livet: Att visa medkänsla och kärlek och att ta hand om varandra.