Idag har jag varit på utflykt till Vadstena och tittat på alla gamla fina hus och små butiker med kläder. Det är verkligen en mysig liten sommarstad precis bredvid Vättern. Och en stad där jag har ett speciellt minne ifrån.
Konstigt nog verkar jag kunna relatera det mesta till min utbrändhet 
. Det var ju verkligen en stor chock första gången när jag gick in i väggen och min kropp strejkade totalt vad jag än gjorde så det är klart att jag har många minnen både under året innan jag gick hem och första åren efter. Jag har ett väldigt speciellt minne från Vadstena 2001. Det var i augusti, ungefär en månad innan jag blev helt sjukskriven. Jag hade haft väldigt dåligt med energi i stort sett hela tiden sedan oktober året innan men jag ville ju göra roliga saker så vi hade köpt biljett till Ulf Lundells konsert i Vadstena. Det var en fin sommarkväll och jag hade lovat att köra. Jag minns att jag kände mig lite orolig för hur jag skulle orka men jag ville ju gärna se Lundell och vi hade bestämt att åka tillsammans med några kompisar. På den tiden avbokade jag inte saker för att jag inte hade ork. Jag trodde att det alltid skulle gå. Jag var lyckligt ovetande om hur trött man faktiskt kunde bli. Så vi åkte och det var ståpllats inne på borggården. Jag minns att jag drack cocacola för att få lite energi. För jag var riktigt trött unde första timmen. Sedan hände det något som jag aldrig varit med om varken förr eller senare. Lundell började spela de gamla låtarna och alla började hoppa och dansa och sjunga och det var så bra. Då kände jag hur det liksom knäppte till i huvudet och jag fick världens endorfinkick och världens energi. Helt otroligt och det häll i sig ända tills vi kom hem och jag gick och lade mig. När jag sedan vaknade morgonen därpå så var energin borta och jag var lika trött som innan Lundell-konserten.
Men det var verkligen magiskt det som hände den kvällen och bland de bästa konserter jag varit på. Så Vadstena och Lundell, så klart, kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.