Jag har varit helt fel i veckan idag. Dessutom har min dag gått snabbare än alla andras 
. I morse trodde jag att det var onsdag Och efter lunch var jag redan på torsdagen. Men jag blev snabbt nedtagen till verkligheten av mina kollegor som snällt upplyste mig om att det bara är tisdag idag 
. Typiskt! Kan min tro om att det är torsdag kanske bero på min längtan till helgen och min visit till min favoritstad alla kategorier: London .
Jag har haft träningsvärk idag. Ont men det kändes ändå jäkligt skönt. Jag är igång igen.
I morse fick jag åter igen ett kvitto på hur viktigt det är att träna. Även om man är svårt sjuk. Läste en artikel i tidningen i morse om en kille som väntade på att få nytt hjärta. Och han tränade på gym och gick promenader, i sin takt så klart, men han tränade i alla fall. Anledningen till att han tränade var inte bara för att det var skönt utan för att kroppen skulle bli starkare så han klarade hjärttransplantationen på bästa sätt. Måste erkänna att jag i hans situation skulle vara livrädd för att träna och kanske överanstränga hjärtat. Men jag har också läst om personer med cancer som tränar inför cellgiftsbehandlingar för att kroppen ska klara av behandlingarna så bra som möjligt. Och även om det skulle kännas lite läskigt att träna med så svåra sjukdomar så tror jag till fullo på att det är bra.
För att knyta ihop säcken och relatera till min utbrändhet och lite sämre kondition så gick jag en snabb promenad ikväll för att få lite bättre ork och kondition till helgens promenerande på Londons gator.