Tog en liten medelväg på träningen idag. Jag kände att Zumban skulle bli för tuff, jag har ju trots allt lite förkylning kvar, så det fick bli en kortare sväng på maskinerna på gymmet istället. Och oj, vad det kändes att jag varit borta från träningen i 2,5 vecka. Kanske inte styrkemässigt så mycket utan konditionsmässigt. Jag var mycket långsammare än vanligt på cuppvärmningen på crosstrainern idag. Att det kan bli sådan skillnad av en förkylning och inte ha tränat på ett tag, det är otroligt. Men nu hoppas jag att förkylningen försvinner och att jag kan komma igång ordentligt igen med min träning.
Överhuvudtaget känns det som om jag bara orkar jobba, äta (konstigt, en massa gott går alltid ner) och sova nu för tiden. Jag funderar lite på om jag kanske borde gå ner lite i arbetstid för att orka umgås med familj och vänner. Min mamma och min syster med familj har jag inte träffat på ett bra tag. Min mamma pratar jag med i telefon några gånger i veckan eftersom hon inte mår så bra just nu. Hon går på en massa undersökningar och ska snart operera bort en tumör i tunntarmen. Jag känner att jag nog borde vara ett bättre stöd än jag är just nu. Men det är svårt att få ork till allting. Det är verkligen stor skillnad att jobba heltid mot att jobba 75%. För jobbet skull och för att jag tycker att det är roligt så vill jag verkligen jobba heltid. Men det är svårt ibland att få ihop orken och tiden. Men jag ger det ett tag till så får jag se sedan hur jag gör.
På onsdag ska jag träffa min väninna som jag inte träffat sedan före jul. Det ska verkligen bli supertrevligt. Vi har pratat om det jättelänge men inte fått ihop orken och tiden. Men nu ska det äntligen bli av.