Har just vaknat till efter att ha vilat en stund. Känner mig lite frusen och trött. Men jag har haft en urmysig dag med lilla barnbarnet i Norrköping. Vi har gått i leksaksaffärer och ätit på McDonalds och avslutade med att inhandla ett par pyjamaser med Nalle Puh. Jättesöta!
Jag är så himla glad att jag är så långt upp på min stege att jag ibland kan stretcha tiden lite för att göra något kul och vila lite senare än jag brukar. Jag vaknade ju inte heller förrän klockan åtta i morse. Det hjälpte ju också till att stretcha tiden lite. Tog det sedan ganska lugnt på förmiddagen och efter att barnbarnet sovit middag for vi sedan iväg vid 13-tiden till Norrköping. Det var verkligen jättekul.
En helt annan sak. Läste för någon dag sedan en intervju med programledaren Gry Forsell. Där berättade hon om en stressig period i hennes liv. Hon blev aldrig utmattad men hon fick symptom som jag kände igen från tiden innan jag gick hem för drygt ett år sedan. Både hon och jag fick ryckningar under ögonen. Jag hade, konstigt nog, nästan glömt bort det trots att det var ganska obehagligt och höll på under en ganska lång tid. Det började faktiskt redan innan jul 2011 och höll på åtminstone tills jag gick hem i början på februari. Säkert ännu längre men jag har glömt när det slutade. Har i alla fall inte haft några ryckningar på jättelänge. Jag försökte verkligen slappna av så att det skulle sluta rycka men det var väldigt svårt. Och minsta lilla att jag blev lite mer stressad så satte det igång igen. Kroppen är väldigt bra på att glömma obehagliga och jobbiga saker. Det är kanske tur annars skulle det nog bli för tungt och man skulle nog bli en väldigt rädd och ängslig person som oroar sig för att man ska må dåligt och få alla konstiga symptom igen.
Ja, det var lite tankar så här på lördagkvällen!