Vägen tillbaka……igen!

Ja, då var det fredag igen och jag har precis avslutat min tredje vecka med 75% jobb. Tror att jag faktiskt kan andas ut nu och glädja mig åt att det faktiskt håller. Det känns så skönt! Att jobba 75% är ju faktiskt något som många gör. Det är helt normalt. Det behöver inte betyda att man är sjuk. Skulle faktiskt kunna vänja mig vid det. Man får ju faktiskt lite mer fritid vilket inte är helt fel. Men det är inget som jag tänker bestämma nu. Jag är ju faktiskt sjukskriven 25% till sista juni även om jag faktiskt inte fått skriftligt godkännande från Försäkringskassan ännu. Så vi får väl se om jag får några pengar därifrån denna månad. FK är ju inte direkt kända för att vara snabba även om jag hittills fått bra och snabb hjälp. Men helst ska man ju bara vara sjuk max ett år. Sedan måste det tas ett nytt beslut om jag får fortsatt sjukpenning och då lite lägre ersättning än hittills. Ja, dessa regler som försäkringskassan har. Hur kan man sätta en tid på hur länge man ska vara sjuk för olika sjukdomar. Väldigt korkat! För att inte tala om det någon berättade för mig: Man har gjort undersökningar som tyder på att det blir svårare att komma tillbaka till arbetet om man är borta mer än tre månader.  Ja, det är möjligt att man kommer ifrån arbetstänket efter tre månader men det är ju inte det det handlar om. Är man inte tillräckligt frisk efter tre månader då blir det ju jättesvårt att jobba. För min del hade det inte fungerat alls. Min knopp och kropp hade definitivt inte läkt tillräckligt efter tre månader. Suck, dessa regler. Nej, när man är redo att börja jobba måste bedömas individuellt.