YES!!!! Inga hål! Jag är så himla glad. Har varit hos tandläkaren på undersökning idag och hade inga hål trots att jag äter antidepressiv medicin som ger lite muntorrhet vilket i sin tur också gör att man lättare får hål i tänderna. Konstigt nog var jag inte så stressad inför tandläkarbesöket som jag brukar vara. Jag brukar nämligen alltid ha något litet hål så jag var förberedd på det idag också men ändå inte direkt stressad. Kanske det beror på min cipralex (antideppressiva medicinen) som jag äter. Någon nytta ska man ju ha av den 
.
Jo, jag har och har haft mer nytta av medicinen. Den hjälpte mig i början under tillvänjningstiden genom att kroppen blev varm och mjukare vilket gjorde att jag inte tappade känseln i olika kroppsdelar lika lätt. Det är så jag upplever det i alla fall. Den har också hjälpt mig att inte vara så rädd för att bli sämre. I början av min sjukskrivning blev jag ofta rädd för att bli sämre och framför allt att bli lika dålig som jag var förra gången jag gick in i väggen. Den gör också att jag vågar tänja på gränserna mera. Ibland kan jag tycka att jag blir övermodig och tänjer på gränserna lite för mycket. Det har säkert inte bara med medicinen att göra utan också med min envishet. Jag är ju en envis jävel som inte ger upp i första taget. Så fort jag återhämtat mig lite är jag på gång igen och ska göra något nytt. Oftast har det att göra med fysisk träning. Vet inte om det är bra eller dåligt. Under slutet av sommaren när vi promenerat väldigt mycket och ökat längden och tiden på promenaden ganska tätt så tog jag slut flera gånger. Kanske att jag då ökade för fort. Vet inte, men det är väl som vanligt att lagom är bäst, antar jag!