Vägen tillbaka……igen!

God fortsättning! Jag har alldeles nyss invigt mina julkappskängor, ett par Ecco Gore tex-kängor. Varma och sköna var dom och lättsa. Jag kände mig så lätt när jag gick att jag gick en lite för lång promenad. Tog slut en liten bit hemifrån, blev kallsvettig, tung i kroppen och lite yr. Så då blev det att proppa i sig lite choklad och en apelsin och sätta sig i soffan när jag kom hem.  Tur att jag hade en chokladask i beredskap nära soffan . Nu känns det betydligt bättre.Och jag är supernöjd med kängorna.  Det är skönt och ett bra tecken att jag återhämtar mig relativt snabbt i alla fall. Läkaren sa till mig redan i våras att jag kommer att ta slut flera gånger under min resa upp på stegen. Och det stämmer verkligen. Det har hänt vid ett flertal tillfällen men nu var det ett tag sedan sist.

Julaftonen var bra och mysig även om det blev lite stressigt att hinna med att äta och byta julklappar innan vi skulle ner till min syster. Min mamma hade också lämnat sina julklappar hemma så då skulle vi dit först och hämta dom + någon tårta som hon skulle ha med sig till syrran. Undrar om jag kommer att bli lika omständig som hon är när jag blir gammal. Hoppas verkligen inte det! Stackars mina barn i så fall .  Jag var lite yr redan innan vi kom till syrran men sedan blev det lite bättre efter sockerkicken från fikabröd och julgodis. Så när kvällen kom var jag ganska slut. Sov ända till halv tio i morse. Det var verkligen välbehövligt. Resten av den här dagen får gå i vilandets tecken.

God Jul!

Nu är alla paket inslagna och julmaten och julgodiset provsmakat. Vi har haft en mysig kväll med barnen och deras respektive. Nu börjar ögonen gå i kors och det är dags att gå och lägga sig för att orka med morgondagen. I morse slog det mig att jag inte har funderat på när på julaftonen jag ska vila. Jag har bara funderat på när barnbarnet ska sova och hur dags vi ska äta så sonen och flickvännen hinner med att äta och byta lite julklappar med oss innan de far vidare till hennes släkt för mera firande. Typiskt! Jag lär mig visst aldrig att jag ska tänka på mig själv också. Men bättre sent än aldrig! Har precis nu bestämt mig för att jag får vila lite längre på förmiddagen och om inte det räcker så får jag gå undan en stund och ta en powernap! Natti, natti och ha en underbar julafton alla ni ute i cyberspace!

Då var snöbollarna av kokos och vit choklad, ischokladen, tryfflarna och knäcken färdigkokad för i år. Vet i sjutton vad som hände med första laddningen knäck. Den blev stenhård (livsfarligt för tänderna) och inte så många som det brukar bli. Jag måste ha missat något. Kanske för lite grädde, jag vet inte. Jag tyckte nog att jag kollade noga. Men sedan jag blev utbränd igen, och även förra gången, så tror jag att jag gör rätt men det blir ändå fel. Det var lite stökigt runt omkring med tryfflar som skulle rullas och ett litet barnbarn som började bli trött. . Hur som helst så har jag precis gjort en andra sats knäck. Hoppas verkligen den blir bättre. Den har inte stelnat än så jag vet inte men den såg bättre ut. Det jag upptäckte när jag skulle ställa in grädden i kylskåpet igen var att fetthalten bara var 36% mot 40% som det är i den vanliga vispgrädden. Så det kanske berodde på det. Vi får se hur den nya knäcken blir. Såg på tv för en stund sedan en kock som gjorde kola. Hon sa att t o m vädret påverkar hur kolan blir. Tror faktiskt att det snöade när jag gjorde första satsen knäck. Måste varit därför som knäcken inte blev bra

Härligt! Två veckors ledighet framför mig. Det känns riktigt bra att få chansen att vila lite extra och förhoppningsvis komma upp ett pinnhål på stegen mot toppen. Hoppas också att jag ska kunna gå och träna lite mera. Appropå vila, så sov jag i två timmar på eftermiddagen idag. Var visst lite trött::). Sedan var det helt omöjligt att vakna till. Det tog nog ett par timmar innan jag kände mig pigg igen. Sedan blev det julstädning. Får nog ta ett varv till med dammsugaren på söndag när julgodiset är bakat och julmaten lagad. I morgon kommer barn och barnbarn och vi ska göra julgodis. Ska bli så mysigt! Det brukar vara en av de mysigaste dagarna på hela året, att få göra chokladtryfflar och snöbollar och knäck mm. JULMYS!

Dagen har varit tung även om jag själv inte var på begravningen av min sons fina kompis idag. Tårarna vill visst aldrig sluta rinna. Läser och ser bilder på Facebook från begravningen och tårarna rinner ännu mer. Det är så fruktansvärt sorgligt. Tänker på hans mamma och pappa och syskon. Det värsta som kan hända, att mista sitt barn, har hänt dom. Tänker också på min son som var på sin första begravning idag. Han hade varit så ledsen. Hans pappa var med honom och stöttade honom.  Man vill inte att ens barn ska behöva uppleva sådan sorg och vara så ledsna. Men tyvärr tillhör det ju livet!

Har haft en hektisk dag på jobbet. Fick t o m känna på lite stress en kort stund men det gick över väldigt fort. Hann med det jag skulle göra idag så det känns bra. I morgon bär det av till Norrköpingskontoret. Har egentligen ingen lust men jag har ju sagt att jag ska jobba där i morgon. Vi har också avdelningsmötet där och det är ju bättre att vara på plats än att vara med på telefon.

I morse hade jag lite känningar av gårdagens julklappsinköp. Jag svettades och kände att kroppen och framför allt hjärnan jobbat hårt med återhämtning under natten. Men det är ju inte konstigt, det är länge sedan jag gick på stan så länge.

Om en stund är det dags för att rensa skallen och ta i för kung och fosterland på gymmet. Ska bli skönt! Jag har inte hunnit basta de senaste gångerna som jag varit och tränat men idag hoppas jag hinna med det. Det skulle vara skönt med lite värme. Har frusit hela eftermiddagen. Bäddade ner mig i soffan under tre filtar när jag skulle vila men frös ändå men det berodde nog också på att jag var trött. Får försöka övertala min vovve att sova hos mig när jag fryser så mycket. Han brukar tyvärr tycka att det är för varmt. Dessutom verkar han inte gilla mina guidade meditationer. Han kan ligga på golvet i vardagsrummet när jag går och lägger mig men så fort jag sätter på en meditation så går han ut. Får försöka hitta någon som funkar på hundar också .

Nyss hemkommen från julklapps-shopping i Norrköping. Och det känns så skönt. Vi shoppade i flera timmar och jag blev inte det minsta yr. Jag var varm och hade ont i benen och lite ont  i ryggen men det gör inte ett dugg. Det viktiga var att jag hade energi och inte blev yr. Visserligen så köpte jag lite godis för att inte få blodsockerfall men det var ändå bara lite hjälp på vägen. Tänker tillbaka på förra årets julklapps-shopping som blev väldigt kort och jobbig. Blev matt och yr flera gånger. Är så glad att läget är ett annat idag. Känner mig också nöjd med julklapparna som vi hittade. Tror att de som ska få dem blir nöjda.

Ska nu ägna mig åt att titta på fortsättningen av deckaren som började på tv igår kväll.

Det snurrar många tankar just nu. Har precis kommit hem från psykologen där vi diskuterat bl a min målsättning med min arbetstid. Jag har ju hela tiden tänkt att mitt mål är att komma tillbaka till heltid. Att jag ska fungera så bra som jag gjorde för ett par år sedan. Nu säger Kristofer, som psykologen heter, att det inte är säkert att jag kan komma tillbaka på heltid och samtidigt ha ett liv utanför jobbet. Han tycker att jag ska fundera på vad som är mitt mål. Det kanske är att bara jobba 75% och orka göra mera saker hemma. Jag vet faktiskt inte men helt klart är att jag måste fundera på det. Jobbar jag heltid så kanske jag riskerar att hamna där igen och då kanske jag aldrig kommer att kunna jobba eller i alla fall inte så mycket. Utbrändhet sliter ju väldigt mycket på kroppen säger Kristoffer och det känner jag ju är sant! Att vi började prata om detta berodde på att jag inte har kommit upp i de mål som vi satte på förra rehabmötet. Målet var att jag till jul skulle jobba tre dagar i veckan på Norrköpingskontoret och det gör jag inte. Känner att det beror på allt annat jobbigt som hänt privat. Kristofer säger att Försäkringskassan inte kommer att godta det som förklaring. De tittar bara på jobbdelen. Man kan ju verkligen tycka att de borde se att livet faktiskt hänger ihop och att man bara har en klump med energi som ska räcka både till jobblivet och privatlivet. Men tyvärr så är FKs regler väldigt inskränkta. MEN jag har ju faktiskt jobbat de tider som vi sagt så egentligen tycker inte jag att de kan gnälla.

Hur som helst så finns det en del att fundera på!

Tänk vilken energi jag får av att träna på gymmet. Jag blir nästan förvånad. Det jag tog för givet för för drygt ett år sedan får mig nu att känna mig så jäkla lycklig. Att orka träna och bli alldeles klar i skallen efter ett träningspass gör mig så glad.  Jag var lite seg innan jag kom iväg och kände att det nog skulle vara skönt att sitta i soffan och äta choklad. Men nu är jag så glad att jag tog mig i kragen och åkte iväg.

Vet inte vad som hänt. Jag har varit väldigt trött på Ernst och hans mys de senaste åren men idag har jag verkligen sett fram emot lite julmys med Ernst på TV. Man kanske kan få lite idéer. Jag längtar verkligen efter julen i år.

Nu en kopp kaffe och Ernst

Då är man mätt och belåten efter ha ätit julbord. Det var riktigt gott och det fanns mycket att välja på. Efterättsbordet var bäst även om jag inte kunde äta allt. Blev förra sommaren allergisk mot både nötter och jordgubbar. Jag som älskar både jordgubbar och nötter.

Pepparkaksbaket gick bra och det blev riktigt mycket pepparkakor. Även om någon åt en hel del deg. Ja, jag erkänner, jag åt mest!  Saknade ett par av barnen som inte kunde vara med. Men så är det ibland. Min lila Jol var också jätteduktig. Hon förstod direkt hur hon skulle göra fast hon tröttnade ganska fort och gav upp och vill leka i stället.

Något helt annat. Jag har googlat lite på symptom för ME, kronisk trötthetssyndrom. Har förstått sedan tidigare att det är närbesläktat med utbrändhet . Och det är väldigt många symptom som jag känner igen, som dåligt minne, tappar ord, kalla fötter och händer, fryser så man skakar m m. Listan är lång. Men jag tror inte att det är det jag har. Det finns några symptom som jag inte har. Jag har inte värk i kroppen och jag har inte en sjukdomskänsla i kroppen. Framför allt så känner jag att jag klättrar uppåt hela tiden. Jag blir starkare och peppar, peppar, jag ramlar inte tillbaka till ruta ett hela tiden.  Jag blir inte heller utmattad när jag tränar längre. Träna verkar inte fungera alls när man har ME. Jag är verkligen tacksam att det inte är ME jag har.