Vägen tillbaka……igen!

Vilket underbart väder vi haft idag! Det är så skönt med värmen. Man blir så mjuk i kroppen. T o  m min stela rygg blir lite mjuk . Låg i skuggan i hängmattan en stund förut. Det var gudomligt skönt! Hur skönt det en är i solen så går det inte att vara för länge en sådan här dag.

Ska göra ett nytt försök att ta oss till Lunddalen och gå en liten stund med vovven. Var på väg för en stund sedan men då kom äldsta dottern med ett riktigt rejält skärsår i foten och ville ha ett utlåtande om hon behövde åka till sjukhuset. Det var riktigt djupt så nu är hon på sjukhuset och blir sydd.

Fyra stygn blev det för dottern och en kort skogspromenad med vovven. Det var verkligen helt underbart där ute ikväll. Helt vinstilla och ljummet i luften. Precis som en sommarkväll i juli ska vara! Nu en kopp kaffe!

Gjorde inte så mycket fynd på loppisen idag. Hittade dock en gammal porslinspotta som jag har ställt på altanen med en pelargon i . Det blev väldigt fint! Så jag är nöjd över dagens fynd och framför allt att komma hemifrån idag. Men nu ikväll har jag varit helt slut och haft ganska ont i ryggen. Förstår inte att jag blir så trött. Ögonen går nästan i kors . Fast den här tröttheten är ingen utbrändhetströtthet. Den är ren och skär ett stort behov av att sova. Så det ska jag göra nu!

God natt!

Hur mycket jag än hade velat varit med på Englandsresan så är det nog så att detta trots allt var det bästa för min kropp. Helt krasst, så är det nog så. Jag hade aldrig orkat gå runt i flera timmar  i den enorma värmen som mitt resesällskap faktiskt gjort. Det hade blivit en inre kamp för mig att hela tiden välja andra alternativ som t ex att kanske stanna kvar på hotellet när de andra gått iväg. Jag vet inte om jag hade haft karaktär nog att välja bort en massa roliga saker p g a min hälsa. Helt klart är att jag hade tullat rejält på mina krafter både gällande mitt huvud och min kropp.

Nu är det två veckor kvar på min semester och jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna njuta av dessa veckor och hitta på en massa roliga saker. Så mycket som min kropp tillåter, så klart! Men jag tänker inte planera något utan bara ta det som det kommer. Funkar det inte så slipper man i alla fall bli besviken .

Jag hoppas att jag och min kropp kommer att kampera ihop i många, många år till så det är väl bäst att vara schysst mot kroppen och lyssna när den säger ifrån! Jag är glad att jag faktiskt gjorde det denna gång och valde att stanna hemma från England!

Jag gillar musik på riktigt igen! Jag insåg igår kväll, att känslan av att lyssna på och leta efter bra musik och hitta riktigt bra låtar, är där igen. Att känna glädjen och gåshuden på armarna när man hittar en riktigt bra låt. Precis som förr! Jag lyssnade jämt på musik förut. Den känslan kom tillbaka igår. Det var länge sedan sist, inser jag. För att vara exakt så var det sommaren 2000. Det var sommar och sol och rytmerna och glädjen i Lou Begas Mambo no.5. Det var Six pence none the richers underbara låt: Kiss me och många andra bra låtar. Och jag mådde  så bra!

Det var ”before hell” som jag kallar det! Det var den hösten som jag kände de första tecknen på utbrändheten. Det var den hösten som min pappa fick cancer. Det var den hösten som helvetet började även om jag inte förstod det då. Det tog ett helt år av kämpande och förnekande innan jag slutligen inte klarade mer och gick hem och sjukskrev mig i september 2001. Sedan dess har jag lyssnat på musik då och då. Verkligen försökt att lyssna och tycka om musik. Visst har jag hittat en och annan låt som jag verkligen tyckt om. Jag har också lyssnat på musik på radio när jag åkt bil. MEN jag har väldigt,väldigt sällan startat Spotify eller letat efter musik på nätet. Flera gånger har jag tänkt att jag ska göra det, för någonstans har jag saknat känslan av att tycka om att lyssna på musik. Men så har jag känt att jag inte haft någon egentlig lust till det.

Så äntligen igår kände jag att  lusten att lyssna på musik var tillbaka. Den har kommit smygande den gångna veckan när jag mest legat still och surfat runt på datorn. OCH jag hoppas att jag aldrig tappar bort den igen

Tappa inte bort dig själv!

Stanna upp och fundera och reflektera, var finns jag nu? Det som genuint är jag.

Vad är mina värderingar? Det just jag står för!

Vad är viktigt för mig just nu?

Vad får mig att känna mig levande? Vad får just mig att må riktigt bra?

 Hur går jag vidare med mitt liv från här och nu?

Det är viktiga tankar och funderingar som jag och många med mig behöver bära med sig på livets väg!

Vid båda mina utbrändheter har jag varit så fokuserad på allt omkring mig, att bli omtyckt och på att prestera att jag glömt bort mig själv.

Idag suger det lite extra i London-tarmen! Mina vänner och sambo har anlänt dit idag. Jag skulle ge bra mycket för att vara där nu. Men i stället fick jag åka till Söderköping och äta en riktigt smarrig glass. Det är inte fy skam det heller. Citronbris, hette glassen som var ny för säsongen bland de godare jag ätit där. Vi var fyra generationer som var där. Min mamma, jag, min dotter och mitt barnbarn. Härligt att faktiskt få uppleva det. Och superskönt att komma hemifrån en stund!!!!

Trodde att jag skulle visa en bild på min glass men den vill inte bli uppladdad

Nu är det dags att vidga mina vyer lite. I morgon ska jag åka med dotter, barnbarn och mamma till Smultronstället. Det ska bli såååå skönt att se något annat än hemmets fyra väggar. Har varit hemma en hel vecka nu. Det var förra torsdagen som jag fick ryggskott. Med en kudde att ha bakom ryggen i bilen och bra skor så ska det nog gå bra. Och lite droger i kroppen förstås . Ska nog använda ett av Voltarenplåstren som sambon köpte. De kan jag rekommendera. Man sätter plåstret på ryggen där det gör mest ont. Sedan strålar smärtlindringen ut runt omkring. Det avger också en skön värme som mjukar upp musklerna. Så det får det bli imorgon och eventuellt panodil.

Hur tråkigt detta än är, med smärtan och orörligheten och framför allt att jag missade resan, så har det nog faktiskt varit bra för min utbrändhet. Jag har verkligen kommit ner i varv ordentligt. Trodde nog att jag gjort det redan förra veckan men inser nu att det hade jag inte. Jag har ju verkligen blivit tvingad att vila nu. Inte fara runt och vara social eller göra en massa saker. Det har nog gjort mig gott. Det kanske finns någon däruppe som tyckte att ”fattar inte den där människan att hon måste vila så får vi ta i med hårdhandskarna” och vips så fick jag ett ryggskott Vem vet .

Jag önskar att jag var hos dig nu. Att jag fått känna lyckan av att ta de första stegen på din mark. Jag önskar att jag fått njuta av dina mysiga små byar med hus av sten beklädda med gröna rankor och blommor. Stanna till och äta på ”the local pub”. Bli glad av möten med de vänliga människorna som bor hos dig. Jag önskar också att jag fått se din fina natur med små slingrande vattendrag genom landskapet nedanför de gröna kullarna. Åka på små byvägar där grenarna hänger gröna ner över vägen.

Jag önskar också att jag fått njuta av atmosfären och känslan av att vara i din största stad, städernas stad framför alla andra, London. Njuta av att titta på alla dina fina gamla byggnader i olika former, njuta av de vita husen kring Victoria station med dess dörrar i olika färger! Njuta av det lilla i din stora stad. Men också gå ut och in i alla dina affärer på Oxford Street där musiken och sorlet av människor är högt. Skulle också vilja gå in på Hackett där det är så tyst så man kan höra sina egna andetag och en välklädd herre går runt och rättar till skjortorna.

Jag önskar också att jag fått besöka marknaden på Portobello Road och titta på en gycklare vid Covent Garden. Skulle också velat ha njutit av att bara strosa omkring på dina gator och tittat på alla olika typer av människor som lever i din stad! Önskar också att ha fått njuta av en härlig lunch i Hyde park tittandes på den runda vacka Royal Albert Hall! Avsluta sedan dagen på en av alla dina mysiga gamla pubar.

Men du finns kvar! Vi kommer att ses igen! Snart, hoppas jag!

We´ll meet again!

Shaun CassidyVad mycket youtube-klipp man hinner titta på när man ligger i soffan hela dagarna. Fick för mig att jag skulle kolla upp min gamla idol från mellanstadiet Shaun Cassidy. Hittade en massa gamla låtar som jag gillade då.Och så var han ju så snygg Hittade lite nyare intervjuer med honom och visst  ser han fortfarande bra ut vid 55 års ålder men det verkar inte som han sjunger utan han verkar jobba mest med film. Lite kul var det i alla fall.

Tittar just nu på en hel timmes konsert med Håkan Hellström. Man kan inte annat än gilla den killen med den energin och glädjen som han ger på scenen. Han har inte världens bästa röst men det gör inget. Han har känsla och energi i låtarna.

Ryggen blir bättre och bättre. Idag har jag t o m varit ute och gått ända bort till vinbärsbuskarna. Inte så långt men ett framsteg i alla fall. Både mamma och syster och alla mina barn har varit och hälsat på idag så jag har inte behövt känna mig ensam. Och så har jag ju haft Shaun Cassidy .

http://www.youtube.com/watch?v=p3gjqlApqHQ

Det tar sig! Jag lär mig !:) Jag har inte oroat mig i onödan denna gång. Bara lite Men jag har faktiskt inte oroat mig så jättemycket inför Englandsresan och att umgås med människor och vara social under så lång period som en vecka. Jag vet ju att det är något jag blir väldigt trött av hur roligt det än är. Så självklart har jag tänkt lite grand på problemet men jag har tänkt att jag får lösa det genom att gå undan och vila. Nu blev det ju ingen resa och därmed inte heller en massa tid till att vara social. Vad energi jag sparat på att inte oroa mig så mycket! Den har nog kommit väl till pass nu till återhämtning och läkning av ryggskottet. Jag blir fruktansvärt trött både i ryggen och sömnig av att sitta upp. Min kropp jobbar för högvarv på att läkas nu. Det känns verkligen. Jag blir törstig och svettas och pulsen är hög när jag varit uppe och gått. Så all energi jag har behövs nu.

Tänk vilken tur att jag inte oroade mig i onödan!