Vägen tillbaka……igen!

JAG VILL TRÄNA NUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men det ska jag inte. Måste vänta tills vi varit på semester. Jag vet att det är fånigt men nu är jag dödligt trött på alla hurtbullar som skriver ut på facebook hur mycket de har tränat. Jag tänker tillåta mig att vara jätteirriterad en stund.       Det handlar ju egentligen om avundsjuka från min sida. Jag vill ju också träna. Det har inget med vikt att göra eller att jag vill vara hälsosam utan just nu handlar det om att jag vill träna för att det är så förbaskat kul. Jag längtar till ett riktigt roligt Zumbapass med bästa Anna och ett tufft pass med coreboll. Det är så länge sedan sist jag var på ett pass. Snart två år sedan jag var på ett pass förutom ett par pass med vattenträning dans strax före jul förra året. Men de var inte speciellt jobbiga.

Jaha, imorgon var det dags igen. Det kommer hantverkare som ska riva upp golvet i badrummet här nere. Vi hade ju en vattenläcka, suck, i badrummet vid toaletten under semestern. Det är ju bara ett år sedan badrummet där uppe blev renoverat pga en rejäl vattenskada. Förhoppningsvis blir inte den här lika omfattande. Visst, vi får i ordning i badrummet men det är det inte värt. Det är så jobbigt att behöva anpassa sig till en massa gubbar som springer ut och in hela tiden. Förra året tog det från maj till augusti innan allt var klart.Vill inte! Nu hade jag ändå planerat att arbeta hemifrån imorgon pga att jag ska till tandhygienisten i morgon bitti och direkt därefter ha mitt veckomöte med kunden. Så jag är ju ändå hemma men jag vill ju inte bli störd under mitt möte.

Tur att det finns en semester runt hörnet som hägrar .

Dagen har varit bra och innehållsrik men jag rörde ihop det lite med ett möte som jag tyvärr missade pga att jag trodde att det var imorgon men det var idag. Ibland är jag stensäker på en sak och då dubbelkollar jag inte. Något som jag absolut måste bli bättre på.

Mitt nya motto är:   Var rak, ärlig och tydlig, inte plump, och ta tjuren vid hornen och tala om vad du tycker och behöver!

Oj, oj, oj vad jag gäspar. Det får bli en tidig kväll ikväll. Har haft en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans med en ganska ny vän. Det blev mycket skratt och prat över en fika. Vi kunde sitta ute största delen av tiden. Härligt!

Arbetsdagen har varit intensiv men jag har kunnat bocka av några punkter på min Att-göra-lista så det känns skönt. Men nu börjar jag räkna ner dagarna till Mallis-resan. I morgon är det bara en vecka kvar . Måste hålla ryggen och mig själv frisk. Jag bara måste komma iväg på den här resan.

Idag har det varit en lugn dag med inte så många knop gjorda. Hade en jättetrevlig kväll med alla barn och pojkvänner igår. Det var bara sonens flickvän som saknades. Det blev sent men det var trevligt med fullt hus här hemma.Vi fick också ett ”spontanbesök” av ett av mina ”extrabarn” med sin lilla familj. Han är nybliven pappa till en liten son på två månader. Jättekul att träffa honom. Har inte sett honom på flera år.

Jonas bodde lite till och från hos oss under hösten 2001. Hans liv var i kris trots att han bara var 16 år. Hans pappa hade hastigt dött och han orkade inte gå kvar på gymnasieskolan han just börjat på.  Mitt liv var också i kris just då eftersom det var i den vevan som jag gick in i väggen första gången. Vi betydde säkert mycket för honom då han inte riktigt  hade någonstans att ta vägen men han betydde väldigt mycket för mig också då livet var totalt upp och ner. Jag orkade bara var uppe korta, korta stunder och orkade inte umgås med några vänner överhuvudtaget fast jag egentligen ville det. Då var det perfekt med Jonas. Han var en utomstående och vi kunde prata och skratta lite men jag behövde inte känna att jag behövde underhålla honom på något sätt och jag behövde inte heller känna mig tvungen att sitta uppe och vara trevlig eller sitta kvar vid matbordet som jag hade känt om vi haft besök av några vuxna vänner. Det var väldig värdefullt för mig då att, om bara för en kort stund, få poppa in i ”verkligheten”.

Sedan har han dykt upp då och då under åren och det är alltid lika roligt att träffa honom och se hur det går för honom i livet. Han är verkligen en jätterar kille och det var så roligt att se att han verkar trivas med sin familj och sitt liv.

Det är min tvådag idag och det verkar bara vara mat- och godisreklam på tv idag

Idag har det känts ganska bra. Har fått en massa gjort på jobbet och haft lite mindre ont i ryggen än igår. Direkt när min chef kom till jobbet i morse kom hon fram till mig och frågade hur det gått min första vecka med 80% jobb. Det har inte någon av mina andra chefer gjort. Jag tror inte det berott på att de inte brytt sig utan mer på att de inte tänkt på att fråga. Nu blir det väl ramaskri men jag är helt övertygad om att det handlar om att min nya chef är kvinna. Vi kvinnor tänker mer på de  lite mjukare bitarna än vad männen gör. Hursomhelst så känns det väldigt bra att hon är min chef och jag hoppas att jag får fortsätta ha henne som chef. Kan vara bra när man behöver tampas med gubbarna .

Nu är det helg och det ska bli sommarväder hela helgen! Underbart!

Är det värt allt kämpande och planerande med att få det att fungera med det jobb jag har? Ibland känns det riktigt tufft. Men vad ska jag göra istället? Det är inte lätt att skola om sig när man närmar sig 50. Vad finns det för andra jobb att söka för mig som skulle fungera med min sjukdom? Idag var jag tvungen att ha ett möte efter jobbet, mellan 15 och 16. För att inte verka alltför trög på mötet så gick jag hem och vilade en timme innan mötet och körde mötet hemifrån. Egentligen skulle mötet varit imorgon så jag hade bestämt att ta en fika med en kompis ikväll.  Men nu blev mötet flyttat till idag och jag ändrade inte fikatiden med kompisen så det blev en hektisk dag. Men det var riktigt skönt att koppla av med något helt annat. Bara sitta och snacka skit och dricka kaffe. Det var nog precis vad jag behövde.

Imorgon är det fredag…..igen! Känns som om veckorna bara rusar iväg. Men det ska bli skönt med helg. Tror att jag behöver det. Få lite distans till denna hektiska jobbvecka.

Vilken morgon det blev i morse. Jag försov mig och missade bussen. Så det blev att ta bilen för att hinna i tid till mitt kundmöte. Men jag kände att jag skulle hinna så när jag väl bestämt mig för att jag skulle åka bil så kände jag mig inte stressad längre. Men det blev ändå en intensiv dag på arbetet. Så när jag kom hem tog jag mig i kragen (jag har slarvat lite med vilandet senaste veckorna)och lade mig ner i soffan och lyssnade på en mindfulness-meditation. Då kände jag verkligen hur det pulserade i huvudet och hjärnan gick på högvarv. Det tog nog ett par timmar innan jag kom ner i varv. Då hade jag suttit i solen och vilat en stund plus att jag tagit en längre promenad med vovven. Det känns som om all stress/överansträngning stannar i huvudet. Jag får sällan hjärtklappning och känner inte heller att pulsen är hög i resten av kroppen utan det är bara i huvudet som pulsen bultar som sjutton.

Det kanske är på sin plats att säga att jag idag på jobbet inte känt mig stressad i den bemärkelse att jag har massor att göra som jag inte hinner med. Det handlar mera om att jag suttit och diskuterat och jobbat koncentrerat under flera timmar tillsammans med en kollega. Det var roligt arbete och jag kände mig engagerad och det är i dom situationerna jag har en förmåga att bli lite speedad. Jag tror att pga att det är roliga jobbsituationer så är det svårare att låta bli att bli speedad. Någon gång ibland fungerar det ju att bli lite speedad men inte för ofta. Så nu måste jag försöka fundera ut en plan över hur jag ska hantera dessa situationer i framtiden. Hmm, jag får fundera och återkomma med någon lösning.

På förmiddagen idag hade vi infomöte med ledningen på företaget. Vet inte om det var därför jag blev så seg i huvudet. Trots en riktigt vitaminboost, bestående av sallad och frukt, så var jag superseg på eftermiddagen. Hmm, när jag funderar lite så var jag ju faktiskt seg i huvudet redan innan mötet. Jag fick sätta på musik i öronen för det var så mycket prat runt omkring mig så jag kunde inte alls koncentrera mig. Så det var nog inte mötet i sig utan att alla kollegor var på plats på kontoret idag. Jag inser verkligen nu  hur påverkad jag blir av allt ljud runt omkring mig. Det är verkligen tur att vi i vanliga fall sitter lite mer utspritt annars skulle det vara mycket jobbigare att jobba. Skulle alla dagar vara som idag då vete sjutton om jag skulle klara att jobba mer än halvtid.

Vilken tur att  den nya tekniken finns med Spotify i telefonen och smidiga hörlurar som man kan ha med sig enkelt i väskan. Det var min räddning idag.

När jag kom hem gick jag nästan direkt ut med vovven. Under  promenaden mötte jag en kompis och blev stående och pratade en bra stund. Jag kände nog någonstans att jag pratade på ganska mycket under samtalet. Men efteråt insåg jag att jag nog varit väldigt speedad. Stackars kompisen, han fick nog inte en syl i vädret . Det var länge sedan jag var så speedad. Jag var väl ordentligt övertrött. Det var som att trycka på en knapp när han började prata med mig. Sedan bubblade jag på. Undrar om det märktes att jag var speedad? Dum fråga, det gjorde det alldeles säkert

Sammanfattningsvis så har det varit en dag när utbrändhetens symptom gjort sig påmind:)

Ja, då är man igång då och jobbar 80%. Känns bra, faktiskt! Ytterligare ett steg upp på stegen är taget. 23 minuter mera per dag exakt blir det. Det har min chef räknat ut. Med ett par extra långa luncher förra veckan blev ett par av arbetsdagarna redan då lite längre. Så jag har ju redan tjuvstartat lite.

Vet inte om det beror på fastan igår eller att jag tagit ytterligare ett steg mot ett friskt liv, i vilket fall som helst så har jag haft en massa extra energi idag vilket resulterade i en långpromenad med vovven på eftermiddagen. Jätteskön,t trots att det kom ett lätt sommarregn under promenaden.

Nu ska jag alldeles strax vara taxi åt en nytatuerad dotter. Har aldrig förstått det där med att tatuera sig. Kanske att jag är för gammal. I vilket fall som helst tycker jag inte att det är fint. Så det så

Ibland kan jag känna att en del personer tycker att det är så många som också är jättetrötta efter jobbet och måste lägga sig jättetidigt på kvällarna. Och att de får minsann beska med. Det är så det är i livet. Medans jag blev sjukskriven för att jag var jättetrött. Men då får man försöka förklara att det inte alls är samma trötthet det handlar om. Det handlar ju mera om att hjärnan inte fungerar som den ska. Att man inte förstår saker och inte hittar ord. Tröttheten i kroppen handlar ju om att det inte finns någon energi alls i  kroppen. Allt går åt till att försöka få huvudet att fungera och hjärtat att pumpa runt. Det handlar inte om att man är så  trött så man bara gäspar och gäspar och kan stå och somna när som helst. Som det var för mig när ungarna var små. Oj, oj ,oj vad sömnig man var för jämnan. Men det var som sagt en helt annan trötthet. Den avhjälptes ju med att sova. Visserligen är det bra att sova när man är utbränd också men det hjälper ju inte så mycket. Det handlar mera om tiden och att koppla av och inte stressa och vara speedad.

För det mesta går det ganska bra att acceptera att vissa personer inte kan förstå vad utbrändhet är. Det kan man ju inte begära när de inte varit i den situationen men det jag vill är att de närmast sörjande ska förstå att det här  handlar inte om vanlig trötthet utan att det är något helt annat. Under min första utbrändhet slösade jag massor med energi på att försöka få människor att förstå detta med att gå in i väggen men det har jag inte alls gjort den här gången. Jag bryr mig oftast inte så mycket om vad människor anser om min sjukdom. Men ibland när vissa personer och i vissa situationer säger något om att de minsann också är trötta då känns det riktigt jobbigt. Skulle jag få välja skulle jag mycket hellre vara sovtrött. Det kan man ju faktiskt avhjälpa lite snabbare.