Ibland kan jag känna att en del personer tycker att det är så många som också är jättetrötta efter jobbet och måste lägga sig jättetidigt på kvällarna. Och att de får minsann beska med. Det är så det är i livet. Medans jag blev sjukskriven för att jag var jättetrött. Men då får man försöka förklara att det inte alls är samma trötthet det handlar om. Det handlar ju mera om att hjärnan inte fungerar som den ska. Att man inte förstår saker och inte hittar ord. Tröttheten i kroppen handlar ju om att det inte finns någon energi alls i kroppen. Allt går åt till att försöka få huvudet att fungera och hjärtat att pumpa runt. Det handlar inte om att man är så trött så man bara gäspar och gäspar och kan stå och somna när som helst. Som det var för mig när ungarna var små. Oj, oj ,oj vad sömnig man var för jämnan. Men det var som sagt en helt annan trötthet. Den avhjälptes ju med att sova. Visserligen är det bra att sova när man är utbränd också men det hjälper ju inte så mycket. Det handlar mera om tiden och att koppla av och inte stressa och vara speedad.
För det mesta går det ganska bra att acceptera att vissa personer inte kan förstå vad utbrändhet är. Det kan man ju inte begära när de inte varit i den situationen men det jag vill är att de närmast sörjande ska förstå att det här handlar inte om vanlig trötthet utan att det är något helt annat. Under min första utbrändhet slösade jag massor med energi på att försöka få människor att förstå detta med att gå in i väggen men det har jag inte alls gjort den här gången. Jag bryr mig oftast inte så mycket om vad människor anser om min sjukdom. Men ibland när vissa personer och i vissa situationer säger något om att de minsann också är trötta då känns det riktigt jobbigt. Skulle jag få välja skulle jag mycket hellre vara sovtrött. Det kan man ju faktiskt avhjälpa lite snabbare.