I dag är det soffläge som gäller, igen. Förkylningen är densamma som igår. Något bättre än i fredags men fortfarande sleemigt och lite snorigt. Men den största anledningen till sofläget är tyvärr den helvetiskt jobbiga ryggen. Fasiken att jag är så känslig. Jag lekte ju frisk igår och var borta i dotterns nya lägenhet och hjälpte till. jag bar inget tungt. Flyttade bara på några kartonger, inga tunga. men jag stod upp länge i lägenheten. När jag kom hem fick jag lite städlust och gjorde en storstädning av diskbänken och kakel. Fint blev det och jag trodde verkligen att jag skulle klara av det för min rygg. Jag har ju känt mig betydligt bättre i ryggen de senaste veckorna efter att jag kommit igång med träningen. Men igår kväll efter matlagningen kände jag att ryggen värkte och var trött. Så igår kväll var det bara att plocka fram min forna bästis panodil. Och idag har jag jätteont. Skit, skit, skit! Är verkligen supertrött på denna rygg som bara bråkar med mig. London närmar sig, bara 19 dagar kvar. Nu gäller det att jag sköter mina kort väl så att jag återhämtar mig så mycket som möjligt innan resan.
Jag bokade av min plats på Zumban i morgon redan idag. Bara för att jag inte ska bli frestad att gå. Jag är absolut inte tillräckligt bra vare sig i halsen eller i ryggen för att gå på ett Zumbapass. Jag måste lugna mig så att jag inte gör något dumt och blir borta från träningen längre än nödvändigt.
I stället för träning idag har jag alltså legat still och tittat på andra som kämpat hårt ute i Vasaloppspåret. Kan ni tänka er, jag som inte var någon träningsmänniska när jag var barn, hade faktiskt en liten dröm om att en ång åka Vasaloppet. Det berodde nog på att den enda sporten jag faktiskt tyckte var rolig var att åka skidor, både utför och på längden. Det i sin tur beroode nog på att jag och min familj åkte till fjällen, till Grövelsjön, varje vinter under många, många års tid. Jag älskade verkligen skidåkningen och de vackra vita fjällen! Den där drömmen om att åka Vasaloppet någon gång har faktiskt följ med mig under många år speciellt sedan jag i vuxen ålder började träna och verkligen älskade det. Däremot har jag inte åkt några skidor på många herrans år. Idag kände jag verkligen tydligt att det kommer aldrig bli något Vasalopp för mig. Och det gör inte ett dugg. Skulle inte vilja ta ut mig så mycket och inte heller lägga ner så mycket träning på skidåkning. Jag har ju också insett att jag under de senaste åren bytt skepnad från att vara vintermänniska till att bli sommarmänniska. Och jag trivs förbaskat bra med att vara sommarmänniska 
. Synd bara att vår sommar här i Sverige inte är lite längre och varmare.
Det här inlägget började med att jag var ganska missnöjd och besviken på min kropp och slutade med att jag ändå är ganska nöjd med att vara den jag är idag.
Ha en bra söndag!