Efter en lång, lång dag satte jag mig äntligen i soffan kl 19:00 med några kalla ägg och en tub majonäs. Det blev min kvällsmat. Orkade inte göra i ordning något annat. Efter mycket strul hade jag lyckats installera min mamma i hemmet igen med några ostsmörgåsar och lite juice. Undrar om hon åt dom. Hon var inte hungrig sa hon.
Inte konstigt att det drog åt vänster när jag var ute nyss på sista kissrundan med vovven. Det är ett märkligt men välbekant fenomen som jag nämnt tidigare på bloggen. Nu kan jag hantera det beydligt bättre än tidigare. Nu försöker jag fokusera på att känna styrkan i benen och inte vara så mycket i huvudet. Då går det lite bätttre men jag känner att jag går nog lite åt höger för att kompensera att jag vill gå åt vänster. Haha, det låter inte klokt men det är verkligen så det känns. Om jag sedan är tvungen att svänga till vänster vilket jag måste för att komma hem igen så känns det som jag får världens fart åt det hållet. Jag har aldrig riktigt luskat ut varför det känns på det här sättet men jag kände så här mer eller mindre hela tiden under nästan ett års tid innan jag blev helt sjukskriven för min första utbrändhet. Det borde ha något med balansen i örat att göra men jag vet inte säkert.
Dags att gå och sova kanske så jag kan gå rakt i morgon. Vill ju inte bli ihopblandad med gänget på torget 