Igår var jag hos min mamma och träffade min moster, min kusin och hennes två barn. Det var väl ca fyra år sedan jag träffade kusinen senast. Men vi bubblade på som om vi hade setts förra veckan. Det var verkligen jätteroligt att träffa henne. Varje gång vi ses så säger vi att nu får det inte dröja så länge tills vi ses nästa gång. Och ändå gör det trots att hon bara bor sex mil härifrån. Det är ju märkligt att man inte bara kan ta tag i det och bestämma att vi ska ses. Men man skjuter upp det och helt plötsligt har det gått flera år.
Det är verkligen så det känns med mycket saker. Det här ska jag göra tänker man och helt plötsligt sitter man här igen på årets näst sista dag och ännu ett år har gått utan att man gjort det man tänkte. Passar man sig inte så sitter man där på hemmet och tittar tillbaka på livet och ångrar en massa saker som man inte gjorde och nu är för sent att göra 
.
Det ska nog bli mitt nyårslöfte att verkligen göra de här sakerna jag vill stora som små, träffa dom där människorna jag vill träffa. Inte bara säga att jag gör det en annan dag och sedan sitta här om ett år igen och konstatera att ännu ett år har gått och jag har inte gjort hälften av vad jag tänkt att göra.