Vägen tillbaka……igen!

YES, YES så himla skönt. Tränade på gymmet i ca 40 minuter och jag var ganska duktig. Jag la inte på för mycket vikter. Vissa maskiner kändes jättetunga medans andra kändes lite lättare. Domen hur det gått kommer imorgon. Hoppas verkligen inte att kroppen är jättetung. Lite träningsvärk eller tom mycket träningsvärk är helt ok men den enorma tröttheten i musklerna hoppas jag att jag slipper. Vill absolut inte heller ha någon yrsel.   Håller tummarna allt vad jag har

Idag ska det ske. Jag har bestämt mig. Det som jag så länge längtat efter men inte varit redo för. Jag ska till gymmet på Medley. Bara ta det försiktigt med knappt några vikter alls. Gå lite på Cross-trainern och göra lite magövningar på bollen. Har verkligen längtat efter det. Misstänker att jag kommer att få hålla hårt i mig själv för att inte ta i för mycket . Jag är ju en envis jävel som gärna ger lite extra i allt  .  Är väl delvis därför jag är där jag är idag. Sedan är jag övertygad om att det är den envisheten som tagit mig upp ur utbrändheten, speciellt förra gången när jag var ännu djupare ner. Det gäller väl att lära sig tygla envisheten och kunna känna att nu är det stopp: Gå inte längre! Jag var ganska bra på det de första åtta – nio åren efter min utbrändhet. Det är väl egentligen under förra året som jag tappade bort förmågan att känna när jag måste stoppa mig. Men nu är det dags att leta sig tillbaka i minnet och friska upp förmågan igen. Framför allt gäller det att hålla i den förmågan under resten av mitt liv och inte tappa bort den igen.

Idag fick jag leta länge på ”hårddisken” däruppe innan jag hittade hur jag skulle göra. Sen behövdes det ett lösenord också men det fanns nog inte sparat på min hårddisk, åtminstone var det väldigt svårt att hitta . Då fick min snälla kollega rycka ut och hjälpa mig. Det känns att jag inte varit borta lika länge denna gång för en hel del saker hittar jag ganska snabbt i mitt minne. Förra gången, 2001, började jag nog inte arbetsträna förrän efter 15 månader. Jätteskönt att inte ha en lika lång startsträcka.

Känner mig ganska pigg efter dagens jobb. Det är vid de tillfällena jag får passa mig så jag inte struntar i att vila. Jag tycker verkligen inte om att vila. Det känns som om jag vilat färdigt i mitt liv under mina två utbrändheter. Jag skulle mycket hellre vilja läsa min Peter James deckare. Den är just nu inne i ett väldigt spännande skede. Men jag vet att jag måste lägga mig ner och slapna av för att återhämta mig. Till min hjälp brukar jag lyssna på guidade meditationer på Youtube. Där finns hur många bra meditationer som helst som gör det lättare att slappna av. De flesta är på engelska men brukar oftast vara lättförståeliga. Dessutom återkommer ofta samma ord i olika meditationer så man lär sig snart vad de betyder. Sök på guided meditations på youtube så kommer det upp en hel hög med meditationer att välja bland. Jag ska nog börja med The Summer meadow idag och sluta ögonen och längta tillbaka till solen och värmen.

Ja, då var den första arbetsdagen avklarad. Det känns bra att vara igång igen. Min strategi för att det ska funka är att göra en sak i taget och göra klart den innan jag börjar på nästa. Jag känner att jag gärna vill börja på flera saker samtidigt men jag får stoppa mig. Jag gjorde också upp en lista över saker som jag behöver göra närmsta tiden för att komma ifatt det jag missat under de här sju månaderna som jag varit hemma. I IT-världen som jag jobbar i händer det ju alltid en massa nya saker. Vi har dessutom alltmer integrerats i vårt nya företag vilket också inneburit en del nya system att lära sig. Men där får jag också bromsa mig och ta lite i taget.

Att dra i bromsen i tid kommer att bli en av mina stora utmaningar när jag börjar arbeta. En annan utmaning blir att inte gå upp i varv och bli speedad. Det har jag väldigt lätt för när det händer mycket omkring mig. Det klarar inte min hjärna just nu och kommer förmodligen aldrig klara. Inte några längre stunder i alla fall.

Bra och givande möten med människor är något jag värderar högt. Beteendevetare och psykologer i all ära men ibland kommer de klokaste orden från vanliga människor som bär på en massa erfarenhet. Hade ett bra möte på jobbet idag med ett par konsulter. Den ena hade själv varit utbränd, den andre hade närstående som varit utbrända. Det blev bra och givande diskussioner för oss alla.

Nu ska jag göra lite yoga innan det blir dags att se på tv. Yogan hjälpte mig igång förra gången jag var utbränd och den har hållit mig ganska mjuk i kroppen under de här månaderna jag varit hemma också. Utan den hade jag nog varit stel som en pinne och haft värk i nacke och axlar. Under de senaste två åren släppte jag yogan nästan helt. Hittade en massa andra bra och roliga träningsformer. MEN jag behöver yogan, det har jag insett nu och jag har lovat mig själv att aldrig släppa den igen.

Nu har det mognat. Jag ska börja blogga. Jag har gått och funderat några dagar på om jag skulle börja blogga men inte bestämt mig förrän nu. Tanken med denna blogg är att jag här ska fundera, känna och reflektera över allt som händer på min väg tillbaka till ett normalt liv.

Jag gick in i väggen, blev utbränd, drabbades av utmattningsyndrom, ja kärt barn har många namn, i Februari i år. Har sedan dess varit helt sjukskriven men i morgon blir det ett avstamp. Jag ska börja arbeta 25%. Det känns bra och jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer att fungera. Vill bara komma tillbaka till ett normalt liv igen.

Jag har gjort en liknande resa en gång tidigare. Jag segade mig framåt mot väggen sakta men säkert och dundrade sedan in i den med ett brak i september 2001. Jag var riktigt långt ner då och har sedan dess lärt mig massor på vägen tillbaka men tydligen inte tillräckligt för att hamna där igen.

Nu väntar en ny resa som förhoppningsvis kommer att lära mig tillräckligt för att inte få ett återfall. Den påbörjades redan den 6 februari när jag sjukskrev mig första dagen och kommer att pågå en lång tid framöver