Vägen tillbaka……igen!

Yes!!! Så skönt! Så roligt! Så många trevliga människor jag träffade! Ja, jag har varit på gymmet och tränat. Ganska försiktigt för att skona ryggen men ändå jag har tränat. Tänk vad lycklig man kan bli för något som man för ett år sedan tyckte var vardagsmat. Ska jag vara helt ärlig så började lyckokänslorna komma redan när jag kom in och närmade mig omklädningsrummen. Det luktade träning = svett.  Ja, lite knäpp är jag nog. Hmmm, bli lycklig av svettlukt. Tänk vad livet kan ändra sig och svårigheter gör att man uppskattar det lilla i livet mycket mera. Det är ju inte fel. Synd bara att man måste se baksidan av livet först.

Efter passet passade jag på att basta för att ryggen skulle bli varm och mjukas upp lite. Jag har inte bastat där på snart ett år men ändå går jag raka spåret och sätter mig på min gamla vanliga plats. Tänk vilka vanemänniskor vi är .

Och så håller vi tummarna för att ryggen är snäll mot mig i morgon!

Jag måste lägga till en punkt på min ”Att tänka på”-lista. Förstår inte hur jag kunde glömma den! Det är ju en punkt som jag ganska ofta tänker på. Både för att jag tycker att den är så bra och för att jag  har lite svårt att hålla mig till den. Vilken är det då? Jo, det är den här: ”Ta alltid på dig syrgasmasken först innan du tar på den på ditt barn”. Det syftar ju förstås på när man är ute och flyger men det gäller verkligen i hela livet. Det är så sant men ack så svårt.  Man behöver se till att må bra själv för att orka hjälpa sina barn på bästa sätt. Det är så lätt att man vänder ut och in på sig själv för att curla och fixa för sina barn. Sedan blir man helt utmattad. Sådan var jag och jag har fortfarande lätt att falla in i det igen. Man vill ju så gärna att barnen ska må så bra som möjligt och ha så lite bekymmer som möjligt.

Skulle behövt tänka lite på den punkten nu på eftermiddagen när den ena dottern kom hem mitt under min vilotid och ville prata. Det handlade ändå inte om något viktigt och hon frågade om jag skulle fortsätta vila. Men det är ju så roligt när hon kommer, mitt lilla 22-åriga yrväder, så det är klart att jag sa att jag vilat klart……efter bara 40 min. Det var ju alldeles för kort förstås vilket gjorde att jag var ganska trött nu ikväll och fick migrän. Som tur är brukar jag inte få ont i huvudet utan bara att jag ser suddigt och att det är som sicksack i kanterna. Det sägs att det är någon form av migrän. Som tur var försvann det när jag vilat en timme. Men åter igen kan jag konstatera att det är viktigt med mina vilotimmar. Och med min nya punkt på listan.

Idag har det känts mycket bättre än igår. Självklart har jag varit trött och behövt sova två gånger men jag har inte varit så yr idag. Jätteskönt!!! Läkaren frågade sist när jag träffade honom om jag ofta tappade tråden när jag berättade något. Och det sa jag att det hände då och då men inte senaste tiden. Men nu gör jag det igen, senast idag. Jag kom på när jag var ute med vovven vid 16-tiden idag att jag inte berättade klart det jag skulle berätta för mina kollegor idag på förmiddagsfikat. Det var ju så dags då, flera timmar senare . Men det är något jag känner igen sedan tidigare,  just det där att jag kommer på långt senare att jag inte berättat klart utan tappat tråden helt. Under min första utbrändhet blev jag ofta väldigt rädd när alla skumma symptom dök upp vilket gjorde mig ganska stressad och då förvärrade symptomen. Men den här gången blir jag inte rädd och stressad utan vet att det går över förr eller senare. Förutom i våras när jag tappade känseln i olika kroppsdelar. Det var nya symptom för mig och de var riktigt läskiga.

Med risk för att vara tjatig. Jag är så sugen på att gå till gymmet!! Om ryggen är lite bättre på fredag så kanske jag kan gå dit då. Hoppas, hoppas!

Nu börjar det kännas ordentligt att jag utökat min tid på jobbet. Redan när jag vaknade i morse var jag genomsvett och hjärnan hade nog gått på högvarv i natt för att återhämta sig för det släppte en massa spänningar i huvudet. Det är lite svårt att förklara de där skumma symptomen men de var väl bekanta för mig. Och det är inte några klimakteriebesvär som någon påpekade här hemma. Symptomen brukar dyka upp när jag har gjort mer saker än jag brukar göra eller utökat min arbetstid. Det brukar komma och gå under en tid tills jag har tränat upp mig till den nya nivån. Det är konstigt att när jag tänker tillbaka på när jag haft de här symptomen tidigare så minns jag inte hur lång tid de brukar hålla på. Vet att jag blev genomsvett och hjärnan gick på högvarv när jag började jobba 25 % men jag minns inte när de slutade komma. Det känns i alla fall som det är många veckor sedan.

Jag har också varit mycket tröttare på eftermiddagarna, både igår och idag. Trots att jag sov en stund efter lunch igår så var jag ändå tvungen att vila en timme igår kväll. Idag lyckades jag inte somna efter lunch. Sonen dök upp en stund innan han skulle åka och jobba eftermiddag så vilan blev lite sönderhackad men jag låg i alla fall och slappnade av en dryg timme. Sedan var jag och hämtade mitt lilla barnbarn på dagis. Det är så mysigt att vara med henne. Även om jag blir trött så ger det ändå en massa energi.

Tänkte sedan att jag skulle gå en längre promenad med vovven för att  koppla av i huvudet. Men det gick inget bra för då kom nästa, för mig, ganska välkända symptom. Jag kände hur jag ville gå åt vänster och jag fick liksom parera för att gå rakt. Haha, det låter inte klokt men det är så det känns. Och det är också något jag känner igen både från denna utbrändhet och den förra. Men jag blir inte matt och jättetrött i kroppen vilket är jätteskönt utan det är huvudet som spelar mig ett spratt.

Sedan har det dykt upp lite andra symptom också t ex öronsus, tryck i öronen, ögonen hänger inte med ordentligt mm och jag känner mig seg och lite trög i tanken. Men jag har i alla fall sovit en timme mellan 17 och 18 ikväll och tagit en lång dusch så nu mår jag mycket bättre. Det är verkligen positivt att jag återhämtar mig så pass bra på en timmes sömn.

Ja, det var en del beskrivningar på vissa konstiga symptom man får när man är utbränd. Trots allt detta så tror jag att det kommer att fungera att jobba halvtid. Inte bara för att jag verkligen vill utan jag tror och hoppas att jag bara behöver träna upp mitt huvud under en tid. Det är verkligen roligt att vara tillbaka och vara delaktig i arbetslivet igen.

Då var första dagen avklarad! Den gick bra och jag höll mig lugn och gick inte upp i varv. Jag känner mig lite osäker på vad som ska ingå i mina arbetsuppgifter nu när jag jobbar halvtid.Men jag har bett om ett möte med min rehabkontakt på jobbet för att klargöra detta. Jag känner att det är viktigt att ha det klart annars har jag så lätt för att ta på mig en massa saker. Det vill jag inte göra för då står jag där helt plötsligt och blir stressad över en massa saker som ska vara klara.

Jag hade lite spänningshuvudvärk när jag kom hem så jag körde igång en Guidad meditation för djup avslappning och sedan lyckades jag slumra till en stund. Med meditationen inräknad så vilade jag ca 1, 20 tim. Skönt. Får se om jag måste vila något mer senare i kväll.

Nu närmar det sig. Att börja arbeta halvtid. Dubbelt så mycket som jag jobbat de senaste veckorna. Det känns bra och jag känner mig förväntansfull och det är ju ett bra tecken. Nu är ju inte viljan ett tecken på att det kommer att fungera. Tvärtom så är det så med mig att jag ibland vill för mycket och att det då stjälper mig i stället för hjälper.

Jag har i all fall gjort en liten ”Att tänka på lista” inför veckan som kommer:

• Bli inte speedad, gå inte upp i varv!’
• Känn efter så att du inte spänner dig!
• Släpp allt som har med hem och familj när du är på jobbet och när du är hemma, släpp jobbet!
• Håll dig till de arbetsuppgifter som är bestämt att du ska utföra. Ta inte på dig mer!
• Vila ordentligt när du kommer hem!
• Motionera 
• A och O, Håll koll på hur du mår!

Undvik att bli speedad genom att:

1.  Var här och nu.
2.  Drick inte för mycket kaffe
3.  Res dig upp och gå ett varv ibland

Viktigt att vilan blir vila och att jag inte bara ligger ner och kollar klockan:

1. Lyssna på guidade meditationer
2. Gör avslappningsövningar
3. Svara inte i telefonen när du vilar.

Viktigast av allt: Glöm inte bort dessa punkter! Bär dom med dig i minnet och läs igenom dom då och då så du inte tappar något.

Nu har jag bytt besöksräknare på bloggen igen. Jag hade en som fungerade bra fram till förra helgen då utvecklaren fick problem med databasen. Sedan i fredags använde jag mig av en annan räknare som jag inte vet om den stämmer. Nu hade den helt plötsligt nollställts i morse. Så nu har jag bytt igen till statcounter. Håll tummarna för att den här fungerar bättre! Det är ju lite spännande att se hur många som går in och läser vad jag skriver.

Jag hittade ganska snabbt ett par jeans som passade riktigt bra. Det var andra paret jag provade. Så himla skönt att slippa bli genomsvett och helt slut av att prova massor med byxor och ändå konstatera att inga passar. Så har det varit senaste gångerna jag provat byxor. Och det var i en affär här hemma. Jag hade inte orkat åkt in till Norrköping och shoppa idag. Jag känner mig ganska seg idag. Men det kanske inte är så konstigt. Veckan har ju faktiskt varit ganska intensiv med möte med psykologen i måndags, frissan i  tisdags, möte med chefen i onsdags och igår var jag och hämtade barnbarnet från dagis. Jag behöver ju också vara så utvilad som möjligt inför veckan som kommer med halvtids jobb. I morgon får bli en lugn dag. Kanske att jag orkar ta tag i mina utblommade, vissna pelargoner som fortfarande står kvar i trädgården. Jag får se, men det får inte bli ett måste. Orkar jag inte så får jag ta det en annan dag. Fokus måste vara på att ta det lugnt! Oftast är jag ganska duktig på att inte bry mig om hur det ser ut hemma, inne och ute. Men ibland blir jag galen på att se hur det är stökigt inne och blommorna är vissna i trädgården. Då far jag runt som en galning och plockar och grejar.

Har precis kommit in från en riktigt skön morgonpromenad. Testade att promenera före frukost och det funkade faktiskt. Jag provade det i somras några gånger men då hade jag inte tillräckligt med energi i kroppen och blev skakis och mådde bara dåligt. Så det kändes skönt att det fungerade idag.  Jag måste försöka gå ner lite i vikt. Kläderna sitter som klistrat på kroppen. Det väller ut både här och där. Suck!  Ställde mig på vågen i morse och den pekar bara uppåt. Jag blir galen snart. Det är helt hopplöst. Visst,  jag syndar en del. Igår blev det fika med barn och barnbarn. Det blev en pepparkaka och en Mumsmums så det hart väl sin förklaring. Mitt ryggskott har ju också gjort att jag inte kunnat röra mig så mycket de senaste två veckorna men de senaste tre dagarna jag i alla fall kunnat gå en 20 minuters promenad varje dag men det räcker väl inte så långt, antar jag. Jag tror också att mina antideppressiva tabletter som jag äter också påverkar min vikt. Från den dagen i april när jag började äta dem så har vågen bara pekat uppåt. 12 kilo sedan i julas. Så trist!  Det känns som om det är svårare att gå ner när man äter dem. När jag tänker tillbaka på när jag slutade äta Cipralexen  förra gången så inser jag att det var ju faktiskt samtidigt som jag gick ner 6 – 7 kilo. Och det gick ganska enkelt. Visserligen började jag träna mer och trodde det var därför jag gick ner i vikt men det var säkert en kombination av både träning och att jag slutade äta Cipralex.

Nej, nu ska jag göra mig i ordning och åka iväg och iväg och köpa mig ett par nya jeans. Har inga vanliga blåjeans som sitter skönt längre.

Vaknade i morse 10 minuter innan klockan ringde och var genomsvett. Hade haft en av mina mardrömmar där jag inte hittar hem. Under min förra utbrändhet och vägen tillbaka från den vaknade jag ofta  genomsvett av en dröm där jag inte hittade hem. Jag var på olika ställen men gemensamt var alltid att jag inte hittade hem och att jag försökte på alla möjliga sätt men det gick inte. Ibland var jag i någon annan stad och bodde på hotell men hittade inte tillbaka till hotellet och ibland skulle jag bara ta mig hem och det gick bara inte. Försökte ofta att ringa efter hjälp men telefonen fungerade aldrig eller också gick det inte att slå siffrorna i telefonnumret.

Efter ett tag kom jag på att drömmarna alltid kom då jag var lite orolig och osäker på hur mycket min kropp klarade av t ex inför en ny situation eller om jag skulle öka min vakna tid eller arbetstid. Då jag helt enkelt var rädd för att göra för mycket och ramla ner ett pinnhål. Nu var det alltså dags igen för dessa konstiga drömmar. Jag antar att nattens dröm, där jag skulle cykla hem från Göteborg (bara det är ju knäppt ) och inte hittade vägen utan bara åkte fel hela tiden, berodde på att jag ska börja jobba halvtid på måndag. Mitt vakna jag tycker inte att jag känner mig så orolig inför detta men förmodligen finns det en oro som ligger och gnager i det undermedvetna. Genom de tidigare erfarenheterna så vet jag att drömmarna brukar komma ända tills jag känner mig säker på att den nya situationen funkar.  Så undrar var jag kommer att vara i natt .