Vägen tillbaka……igen!

Vill så här på söndagskvällen bjuda på en underbar visa med Mando Diao. De har tonsatt denna dikt av Gustaf Fröding!

Att jag inte lär mig!!!!! Nu åt jag en massa godis, lösviktsgodis, igår kväll vilket betyder en hel massa socker vilket betyder en massa protester från min mage och mitt magmunsbråck. Nu får det bli slut med det. Jag måste försöka hålla mig till det jag verkligen tror på: att det man äter påverkar hälsan och kroppen. Man får alla möjliga krämpor om man äter fel och väger för mycket. Jag har ju gått upp ca 12 kilo sedan jag gick hem och blev sjukskriven. Det känns på alla möjliga sätt, magmunsbråcket som bråkar, ont i knäna, inte lika rörlig, acne, tung i kroppen mm. Sedan är det ju naturligtvis också trist med alla kläder som inte passar längre. Men framför allt att äta rätt så kroppen mår bra och håller sig frisk! Minska på sockret och de snabba kolhydraterna är första steget. Jag har ätit så till och från i många år och vet av erfarenhet att min kropp mår bra av det. Så nu ska jag tillbaka till det! Jag köpte en bok av Ola Lauritzon häromdagen som heter Lättlagad GI som säkert kommer att bli bra hjälp på vägen. Den innehåller massor med goda recept och man blir verkligen sugen på att äta den maten.

Nu har de sista barnen åkt hem till sitt efter en mycket trevlig spelkväll med en massa skratt och prat. Det gick väl så där för mig men jag vann en gång i alla fall. Spelet vi spelade heter SkipBo och vi fick det i julklapp av sonen och hans flickvän. Kan inte låta bli att tänka på första gången jag spelade SkipBo. Det var på en julfest med jobbarkompisarna 2011. Jag hade då haft rejäla känningar av utbrändheten. I alla fall så förklarade mina kära kollegor hur spelet funkade och jag fattade verkligen ingenting. Jag tyckte att det var jättesvårt. Ja, jag hade druckit lite alkohol men det var inte alls mycket. Bara ett par glas vin. Nu när vi spelade fattade jag på en gång och spelet är inte alls krångligt. Kan inte låta bli att förundras över vad som händer med hjärnan när man är utbränd. Man känner sig verkligen trög och dum ibland. Tur att hjärnan läker och man blir frisk igen!

Har precis avslutat veckostädningen. Orkade städa nästan hela undervåningen själv utan att bli jättetrött förutom i händerna. Undrar om jag höll jättehårt i dammsugaren och skurmoppen? Jag tror faktiskt inte det utan det är väl någon form av överansträngning för faktum är att händerna och speciellt fingrarna värker och är stela. Det är faktiskt lite besvärligt att skriva. Jag blir både irriterad och förundrad över hur kroppen beter sig. Så fort jag gör lite mer än vanligt med en muskel och det gäller vilken liten muskel som helst, så blir den trött eller värker. Jag vet ju sedan tidigare att utbrändheten inte lämnar en enda muskel åt sitt öde utan försvagar alla muskler som finns i kroppen. Sedan kan det ju vara intressant att upptäcka alla muskler man har  som man inte vetat om . Det gäller att se livet från den positiva sidan. Det mår hjärnan bra av .

Då är snart första arbetsveckan avklarad. Det ska bli skönt med lite sovmorgon i helgen. Tycker faktiskt att det är helt ok att börja jobba och komma in i normala rutiner igen.  Jag trivs på jobbet och tycker att det är roligt att gå dit. Men det är på ett normalt sätt, jag har inte den här överväldigande lyckliga känslan av att äntligen kunna jobba som jag hade efter min första sjukskrivning. Då kunde jag vara på jobbet och känna ett lyckorus över att vara där och kunna jobba. Det beror säkert på att jag var så mycket sjukare förra gången och visste verkligen inte om jag någonsin skulle kunna jobba igen. Den här gången trodde jag nog att jag skulle kunna komma tillbaka till jobbet, visste bara inte när.

Blev avbruten i mitt bloggande av ett litet äventyr med mellandottern. Skulle bara skjutsa hemma då vi träffade på ett gäng hjortar som sprang över vägen. Vi bestämde oss då för att vi skulle försöka fota dom. Så nu har vi varit på hjortjakt och många hjortar såg vi  och många bilder tog vi men det var lite för mörkt så bilderna blev inte så bra, tyvärr. Vi får göra ett nytt försök en annan kväll.

Härligt med lite äventyr så här en vanlig torsdag! Det piggar upp tillvaron!

Meningen var att jag skulle träffa psykologen idag men eftersom det blivit ett missförstånd med platsen vi skulle ses på så blev det inget möte och jag kunde vila i stället. Det passade mig perfekt! Känner inte att jag har jättestort behov just nu av att träffa honom så det gör inget att mötet blir uppskjutet till måndag.

Somnade i stället som en stock under eftermiddagsvilan. Jag behövde verkligen det. Kände faktiskt att jag äntligen återhämtat mig efter nyår. En och en halv vecka tog det. Haha! Det låter som om jag var på världens fest på nyårsaftonen men det var ju faktiskt väldigt lugnt och stillsamt och inte speciellt mycket alkohol heller.

Meningen var också att jag i morgon kväll skulle åka in till min väninna i Norrköping. Det hade varit jättetrevligt men tyvärr känner jag att jag inte riktigt har ork till det. Speciellt inte om de blöta vägbanorna fryser och blir glashala. Har bokat in nästa vecka i stället. Då hoppas jag att jag också kommit in i en normal dygnsrytm igen. Nu är det hopplöst att gå och lägga sig på kvällarna och när jag väl lägger mig så ligger jag och vänder och vrider på mig länge innan jag somnar. Tror att det beror på att jag varit lite uppe i varv och haft lite spänningshuvudvärk ända sedan nyår. Förhoppningsvis kan jag somna ordentligt ikväll nu när jag kunde koppla av och sova på eftermiddagen. Det låter kanske lite bakvänt att jag kan somna lättare när jag sovit på eftermiddagen. Men av erfarenhet vet jag att när jag lyckats komma ner i varv ordentligt så somnar jag lättare på kvällen även fast jag sovit på eftermiddagen.

Idag har jag åkt buss till jobbet för första gången på nästan ett år. Senaste gången var sista dagen jag arbetade innan jag blev sjukskriven. Jag höll på och velade ett tag om jag skulle ta bilen i stället. Det tar lite drygt tio minuter att gå från bussen till jobbet. Med en ryggsäck full av allt som man måste ha med sig inklusive dator och matlåda, blir det ganska tungt. Var lite osäker på om jag skulle orka. Ville ju inte ta slut redan på vägen till jobbet. Men det gick bra. det kändes inte så tungt. Det är nog tack vare att jag faktiskt tränat lite styrketräning som det gick så bra. Jag var också väldigt tacksam att jag satt på bussen i morse och slapp köra själv när jag såg de jättestora snöflingorna falla tätt på framrutan. Där satt jag i godan ro och pratade med en fd kollega. Trevligt! Jag tror faktiskt att jag kommer att trivas riktigt bra med att busspendla. På hemvägen kan jag sluta ögonen en stund och smälta dagens jobb och kanske t o m hinna släppa jobbet tills jag kommer hem. Det är väl sådant som av proffessor Bodil Jönsson kallas ställtid! Tiden då man ställer om sig från jobb till hemmiljö. Mycket viktig och bra tid, speciellt för oss som varit utbrända. Jag har faktiskt använt mig av ställtiden tidigare. Före min första utbrändhet cyklade jag alltid till jobbet, men eftersom det bara tog 5 minuter så hann jag aldrig lämna jobbet bakom mig innan jag kom hem. Så när jag började arbeta igen efter sjukskrivningen så bestämde jag mig för att promenera till och från jobbet för att hinna få lite ”ställtid”. Jag hade i den vevan varit på ett föredrag med Bodil Jönsson som handlade om tid och framför allt vikten av ställtid. Hennes förklaring av begreppet är följande:  Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om. Också i ditt inre.

Det var många år sedan jag var på föredraget men begreppet ställtid har verkligen etsat sig fast i min hjärna. Jag känner att jag verkligen behöver den och mår bra av att ha en tid för omställning!

Yes! Så skönt!!!!! Idag har jag varit på gymmet! Tog det lite lugnt eftersom det var första gången efter förkylningen. Men det kändes bra så jag hoppas att jag inte blir för trött i morgon.

Det gick bra att vakna tidigt i morse trots att jag inte somnade förrän vid halv ett i går kväll.  Det kändes faktiskt helt ok att vara tillbaka på jobbet igen. Tror nog att det blir bra för mig att få in lite rutiner igen. Ser faktiskt fram emot att börja pendla vissa dagar till Norrköping med buss. Ska nog försöka bestämma fasta dagar för när jag ska jobba där. Målet som vi satte upp på rehabmötet att jag skulle vid januaris slut jobba alla dagar i Norrköping känns inte helt realistiskt just nu. Dessutom behöver jag träffa kollegorna här vissa dagar.

Börjar känna att det nog blir en tidig kväll ikväll

Det finns vissa saker som jag hakar upp mig på. Det är när jag inte kommer håg saker som jag är säker på att jag skulle komma ihåg om jag var frisk. Just nu är jag lite störd på att jag inte minns vad skådespelaren heter som spelar Forrest Gump. Filmen visas just nu på tv och trots att filmen är jättebra kan jag bara tänka på vad han heter som spelar Forrest Gump. Jag vet det så väl men det finns inte just nu i mitt minne. Egentligen är det ju oviktigt och vill jag veta så kan jag googla fram det. Men det som stör är att jag vet att jag skulle kunna det om jag var frisk. Det var samma sak tidigare idag, att jag inte kom ihåg något som jag borde komma ihåg. Och nu kommer jag inte ihåg vad det var . Detta minne Har säkert både med åldern och med sjukdomen att göra!

JAAAAAAAAAA! Tom Hanks heter han ju. Jag kom på det när jag tänkte på andra filmer han gjort. Skönt då kan jag sova gott i natt .

Sista dagen på ledigheten är snart till ända. Det har varit skönt att vara hemma och ladda batterierna. Nu vet jag inte om de är så laddade egentligen. Det drar mycket på batterierna även att vara ledig, ja ibland drar det nog mer än att jobba.

Tanken är nu att jag inom kort, helst denna vecka, ska börja åka buss till Norrköpingskontoret. Har känt lite motstånd mot att hålla på och krångla med att köpa bussbiljetter. Trodde att jag var tvungen att åka till pressbyrån för att köpa biljett. Men nu har jag kollat upp det hela och det går att antingen köpa på nätet (vissa typer av biljetter) eller om man ska köpa dygnskort kan man ladda sitt resekort på nätet och sedan köpa biljetten på bussen med resekortet. Tänk så mycket nymodigheter det finns . Det behöver i alla fall inte vara så krångligt!

I morgon tänker jag nog hålla mig hemikring och jobba. Det blir så fruktansvärt tidigt att gå upp om jag ska åka buss. Så här första arbetsdagen kan det nog bli lite jobbigt ändå att ta sig ur sängen. Jag har ändrat min dygnsrytm lite grand, ja, ganska mycket faktiskt. Tror inte att jag vaknat före halv tio en enda morgon vilket gjort att jag inte kommit i säng före tolv en enda kväll.

Jag kände först att jag borde nog åka till Norrköping och jobba i morgon bara för att vi bestämt det tillsammans med Företagshälsovården men sedan så tänkte jag att det är ju ingen som tackar mig för det.  Det är bättre att jag kommer igång lite sakta i morgon.

Det känns i alla fall roligt att komma igång och jobba igen och jag tror också att det är bra att få in lite rutiner igen!