Vägen tillbaka……igen!

Det svider och bränner i armarna i dag och värker i benen. Händerna och fingrarna är trötta. Det är nog både från styrketräningen igår och veckan som varit. Idag har jag varit ganska trött. Sov som en stock en stund på eftermiddagen. Nyss tvingade jag mig ut på en kort promenad för att få lite luft. Det var faktiskt skönt även om det tog emot först.

Såg på kvällstidningarna att Försäkringskassan fått i uppdrag av regeringen att utreda psykisk ohälsa och vilka personer som får ersättning. Hhmmmm, erfarenhetenn säger att försäkringskassans utredningar inte bådar gott. Vi som verkligen är sjuka brukar få betala för de personer som fuskar. Utbrändhet räknas ju som psykisk ohälsa och som jag säkert sagt tidigare så är det ju inte alla som förstår hur utbrändhet fungerar. Man kan inte bara börja jobba. En del personer, som inte gått ner sig så långt kanske kan börja arbeta på en annan arbetsplats. Det är ju naturligtvis bra förutsatt att de själva vill det .Men för många av oss går det inte att hitta något annat jobb som skulle fungera. Antingen använder man hjärnan mycket eller också använder man kroppen mycket. Och för min del så är jag  ju trött i både  kropp och knopp. Att vila ordentligt är förutsättningen för att jag ska bli frisk. Ja, vi får se vad FK kommer fram till. Själv hoppas jag på att jag är frisk och slipper drabbas av FKs dumma åtgärder.

Jag är besviken!!!! Jag har insett att jag har haft en tro att människor som haft det tufft i livet och fått kämpa blir ödmjuka och trevliga människor. Men min tro är nu krossad.   Av Blade-Runner, han som tävlar tillsammans med icke-handikappade fast han springer på två benproteser. Jag var så imponerad när jag såg honom på tv i somras och tänkte verkligen att han var en riktig kämpe. Och nu visar det sig att han förmodat mördat sin flickvän. Det går inte ihop sig i mitt huvud. Vet faktiskt inte varför jag tänkt så. Men jag tror faktiskt att det beror på erfarenhet. Många människor jag träffat som haft det tufft är väldigt ödmjuka personer som bryr sig om andra människor.

Nu är ju inte Blade-runner dömd men det ser ju onekligen ut som om han gjort det. I alla fall om man får tro kvällstidningarna. Och de är ju pålitliga .

I morse när jag vaknade hade jag huvudvärk och pulsen var riktigt hög. Inget trevligt alls så jag sjukskrev mig faktiskt idag. Höll på och velade ett tag om jag skulle gå och jobba eller inte men bestämde mig för att det är dumt att riskera att bli sämre. Jag har faktiskt inte varit hemma en enda dag sedan jag började jobba i september. Det är nog både sviterna av att ha gått upp i tid men framför allt mitt långa, långa möte igår där jag fick koncentrera mig under många timmar.  Jag har i alla fall känt under dagen att det var rätt beslut att stanna hemma. Jag sov en stund på förmiddagen i soffan. Superskönt! Ikväll mår jag betydligt bättre även om inte huvudvärken har släppt helt och hållet.

Efter en natts sömn till hoppas jag att huvudvärken givit med sig och planen är att gå och jobba i morgon igen.

Min arbetsdag har bestått av ett låååångt-möte med mycket koncentration för min del. Jag var riktigt trött när jag satte mig på bussen för att åka hem. Före lunch var jag riktigt trött och hade vid några tillfällen svårt att hitta ord. Man känner sig så dum. Det bara tar stopp. Undrar hur mycket det märks att jag är så trött i huvudet. För jag är ju inte sömnigt trött så att jag sitter och gäspar utan bara seg och trög.Kände faktiskt lite känselbortfall i ansiktet också precis innan lunch. Sedan fick jag lite ny energi efter att ha ätit. Men den tog snart slut så jag var glad när jag kunde lämna mötet vid 13:30

Funderar lite på vad företagshälsan skulle säga om att jag deltog i det lååånga mötet. Min kära psykolog skulle säkert säga att jag var galen som utsatte mig för detta. Min rehabkontakt skulle kanske säga att det var bra träning. Själv föredrar jag att se det som en träning i uthållighet för hjärnan.

Efter att ha vilat ett par gånger efter det jag kom hem och varit ute på en kortare promenad så känns det helt ok igen. Det blir nog en tidig kväll ikväll.

Men trots allt så är jag ganska nöjd med att jag faktiskt återhämtat mig ganska bra!

Jag börjar få ordning på mitt nya arbetssätt. Jag förbereder mig så mycket jag kan innan jag ska ha något möte. Efter mötet försöker jag direkt att ta hand om de puckar som är mest bråttom med. När jag gör på det sättet känns det verkligen som om jag kan lämna tankarna på jobbet kvar  på jobbet. På vägen hem brukar tankarna snurra lite över vad som hänt under dagen. Vad som sagts och vad som gjorts. Och sedan när jag väl är hemma har tankarna på jobbet försvunnit helt.

Jag försöker också att varje måndag-morgon göra en ”Att göra lista” för veckan. Inte alltid jättedetaljerad utan vad jag ska jobba med denna vecka och vad som måste vara klart. Jag har försökt att jobba efter en ”Att göra”-lista många gånger men det har alltid slutat med att jag glömmer bort den. Men för två år sedan ordnade jag och en kollega ett seminarium som handlade om tid och stress. Vi tog hit en kille från Linköping som föreläste för oss och sedan gjorde vi lite övningar. Minns inte just nu vad killen hette men han var intressant och bra att lyssna på. Han hade själv varit utbränd och behövde ordning och reda i sitt liv. Han pratade bl a mycket om vikten av att göra ”Att göra”-listor för att hålla ordning på saker och ting.  Han arbetade själv hela tiden med ”Att göra”listor. Han inte bara listade sina arbetsuppgifter utan han satte prioritet på varje sak också. Så långt har inte jag kommit ännu. Vet inte om jag kommer dit men han fick mig  alla fall att på allvar börja med ”Att göra”-listor. Så jag gjorde listor nästen hela tiden efter att han varit hos oss och föreläste. Det var egentligen bara de två sista månaderna innan jag blev sjukskriven som jag var väldigt dålig på att göra dessa listor. Och om jag gjorde dem så var jag dålig på att hålla mig till dom. Det hände för mycket saker hela tiden vilket skapade kaos i mitt huvud.

En till sak som Dan (så hette han ju) sa var att det är viktigt att ha luft i listorna till oförutsedda saker. För de kommer alltid att dyka upp.

Nu ska jag prioritera listorna och hålla mig till dom så gott det går!

Idag blev jag faktiskt lite yr och snurrig i omklädningsrummet på Medley. Jag hade gymmat i 1,5 timme och duschat och bastat. När jag höll på att göra mig i ordning kom det massor med folk som skulle byta om. Ett pass var slut och ett nytt pass skulle strax börja. Då blev det lite stökigt i mitt huvudet. Det har jag faktiskt inte upplevt förut. Kanske berodde det på att jag arbetat 75% över en vecka. Kanske berodde det på att jag slarvade med mellanmålet före träningen. Det blev att snabbt trycka i sig en macka när jag kom hem. Efter det så blev det lite bättre.

Nu har jag tjatat om detta att jobba 75% ganska länge. De flesta kan nog inte förstå hur stort steg det är och hur tufft det kan kännas. När man är frisk är det ju inget jobbigt att arbeta 75%. Jag vet att jag själv tänkte tanken, för ett par år sedan när jag arbetade heltid,  hur svårt det är att förstå att det kan vara jobbigt och ett jättestort steg att börja arbeta 75%.  Inte ens jag som hade gjort den resan tidigare med att sakta men säkert öka arbetstakten kunde minnas att det var så jobbigt. Men nu är jag där igen och klättrar sakta uppåt på stegen igen. Och det är jobbigt och tufft ibland men hittills har det gått över förväntan. Nu vill jag bara uppåt så jag kan njuta av livet igen!

Denna är fortfarande lika fin även om den nu har några år på nacken! Älskar den!

Då var helgen slut för denna gången! Den har varit bra! Har inte direkt gjort något minnesvärt utan vilat och bara tagit det lugnt. Men det viktigaste av allt är att jag inte varit så trött som jag befarade. Jag har visserligen varit tröttare idag än igår men inte på långa vägar så trött som jag var när jag började jobba halvtid.

Att jag mått så pass bra i helgen trots att jag gått upp i tid beror nog kanske på att jag faktiskt var väldigt duktig förra veckan. Ja man får faktiskt vara osvensk ibland och säga att man är duktig. Alla människor borde nog ge lite cred till sig själva då och då. Det är man värd.       I det här fallet så var jag faktiskt väldigt duktig med att vila ordentligt varje dag. Körde mina meditationer så att jag kom ner ordentligt i varv. Och i stället för att sitta framför tvn, som ger en massa intryck, så gick jag ut på en promenad. Jag ”safade” klokt nog och skippade Kick offen.

Nu är det snart ny vecka och det är bara att köra på i samma stil som förra veckan!

Jag håller på att fixa till min bloggsida. Det har visat sig inte vara helt lätt. Men eftersom jag är envis som en gammal get som någon Astrid Lindgren-figur sa så ska jag nog lyckas vartefter! Så håll ut!