Det ska visst vara vårdagjämning idag men det verkar vädret ha missat totalt. Det är svinkallt och snön i yr i luften. Inte skönt!!! Skulle mycket väl kunna tänka mig att emigrera till något varmare ställe. Tänk er att ligga i en solstol med en bra bok, solen står högt på himlen och värmer skönt på kroppen. Palmerna vajar stilla och havet är alldeles turkosblått.. Kan tänka mig att smutta på en läskande drink. Blir det för varmt går man ner till havet och svalkar sig. Åh! Jag vill vara där, helst nu!
Herregud vad jag slösar numera. Får nog ta och skärpa mig lite. För två veckor sedan var jag i Stockholm, i fredags var jag i Ullared . Trots sviterna från fredagens besök i Ullared pratade jag med min syster i telefonen i en hel timme. Efteråt hade jag riktigt ont i huvudet. Men det var så länge sedan vi bara pratade skit. Har inte orkat prata i telefonen så länge. Minns just nu vad min ena dotter sa när hon var liten. Hon sa: När jag blir stor ska jag prata så där länge i telefonen som du och Tina gör. Och det gjorde vi , pratade länge och ofta i telefonen. Vi hade alltid en massa att prata om. Men efter att jag blev sjuk 2001 har jag haft svårt att prata i telefonen länge och blivit lite stressad av att prata för länge och därför avslutat samtalet ganska snabbt. Det har gjort att min syster och jag inte alls haft så lika mycketkontakt på senare år. Idag kände jag för första gången att jag faktiskt saknat det. Därför kostade jag på mig att prata länge. Vet inte varför jag kände så idag men det kanske är åldern .
Resten av veckan ska jag vara duktig och bara jobba och återhämta mig! Inte överanstränga mig! Håll tummarna för att mitt möte går bra imorgon!
Jag är just nu i valet och kvalet om jag ska gå en promenad eller inte. Solen håller på och gå ner och det är fortfarande runt nollan. Ser inte heller ut att blåsa lika mycket som det gjorde tidigare idag. Med andra ord så kanske det är riktigt skönt ute. Att jag tvekar beror på att jag är ganska stel i ryggen och har ont i både benen och ryggen. Det är ju inte alls konstigt, det skulle vara mer konstigt om jag inte kände någonting. Frågan är bara om det blir värre av en promenad. Jag vet faktiskt inte.
I morse sov jag ända till klockan tio. Tror att jag behövde det. När jag vaknade så kände jag mig lika bombad som Christer Sandelin såg ut när han blev väckt av Petter i tv-programmet ”Så mycket bättre”. Såg det klippet på tv igen i fredags. Det är ju alldeles underbart. Har aldrig sett någon så yrvaken och totalt borta när han vaknar. Det kändes som om jag såg ut så i morse när jag vaknade:).
Jag skulle behöva en dag till för återhämtning innan jag börjar jobba men det tänkte jag inte på innan, så det blir att gå och jobba imorgon. Dessutom så har jag inte tid att vara ledig mera just nu. Det är ganska hektiskt kommande vecka med flera möten inbokade. I morgon är det åter dags att träffa psykologen igen. Jag är fortfarande tveksam till om han kan hjälpa mig. Vi får se vad han har att komma med.
Om ni inte sett klippet på Christer Sandelin så kommer det här:
Ja, då har man utfört ännu ett maratonlopp men det kändes nog mer som en halvmara denna gång. Ullaredsresan gick över förväntan. Underbart! Det var tur att jag hade tränat lite shopping under Stockholmsresan för två veckor sedan. Jag blev faktiskt inte riktigt lika trött i kroppen igår som jag blev under Stockholmsresan. Jag kunde också vila ganska bra i bilen hem. Strax efter att vi lämnat Ullared och det blivit varmt och skönt i bilen slog tröttheten till ordentligt. Jag satt och halvslumrade ända till Jönköping. Sedan piggnade jag till lite. Vid Brahehus blev det ett kaffestopp. Det smakade riktigt gott men jag var stel som en pinne när vi skulle kliva ur bilen. Inte alls konstigt efter alla timmars shopping inne på Gekås. Vi kom dit strax innan öppningsdags klockan 8:00 på morgonen och klockan var nog runt 14:00 när vi trötta men nöjda styrde kosan hemåt i en bil fullastad med en massa stora gula Gekås-påsar. Det mesta som stod på inköpslistan hittade jag och lite till förstås . Hittade tyvärr ingen vårjacka som jag hade tänkt köpa. Som vanligt när man kommer hem är det en massa saker som man ångrar att man inte köpte. Det brukar faktiskt sällan vara tvärtom, alltså att man ångrar det man köpt. Det som händer är att Ullaredssyndromet slår till. Mycket skumt! När man går där med sin fulla kundvagn så blir man helt plötsligt väldigt dumsnål. Man tycker att man har så mycket i sin kundvagn och så väljer man bort saker som man behöver och som är mycket billigare där än hemma. När man sedan kommer hem och plockar upp sina varor så är det inte så mycket man handlat och man tycker då att man faktiskt kunde köpt det där andra som man valde bort. Det är ”Ullaredssyndromet” som jag kallar det . Och detta händer varje gång.
Jag kände mig hyfsat pigg imorse när jag vaknade men jag kände också att jag inte kommit ner i varv ordentligt ännu. Hade och har fortfarande lite ont i ryggen. Efter lunch gick jag och vilade och somnade som en stock, helt slut. När jag sedan vaknade efter en dryg timme var jag fortfarande ganska trött men jag hade då äntligen kommit ner i varv. Skönt! För det är först då jag kan börja återhämtningen mot att bli pigg igen.
Slutsummering: Som det känns nu i alla fall så känns det som om jag klarat detta över förväntan! Och det var verkligen jätteroligt!!!! Skulle kunna åka nästa vecka igen .
Ikväll blir det att krypa till kojs tidigt. Ska nämligen upp redan halv fyra i morgon bitti för att åka på shoppingtur till Ullared med ett gäng supertrevliga tjejer. Ja, jag vet att det är helt galet . men det ska bli så kul. Jag kommer antagligen vara helt slut i kropp och knopp hela helgen. Men det kan det vara värt. Det säger jag nu i alla fall, får se hur det låter i helgen när jag är helt slut i knoppen och kroppen. Men som jag brukar säga: Man har bara ett liv och får man sedan ett till så är det en bonus.
Idag har varit en jobbig dag på jobbet av olika anledningar. Hade jättesvårt att koppla av när jag kom hem. Jag brukar ju tvinga mig att komma ner i varv. Men idag gick det inte. Efter några andningsövningar gav jag upp och packade träningsväskan och åkte till gymmet. Borde nog gått på ett box och kick-pass. Det hade känts skönt . Men efter en kvart på crosstrainern och några styrkeövningar på maskinerna kände jag att balansen i själen faktiskt var återställd. Det kom som en våg som sköljde över mig: känslan av att balansen nu är återställd och jag mår bra igen.
Dessa olika känslor som jag hela tiden faktiskt känner och är medveten om tyder på att jag faktiskt varit duktig med min Mindfulnessträning.
Jag måste säga att jag upplever alla känslor jag känner som väldigt starka. Lite konstigt för den antidepressiva medicinen ska ju faktiskt ta bort topparna på känslorna. Lika bra det kanske. Undrar hur starka känslorna skulle vara annars .
Idag har jag haft utvecklingssamtal med min chef. Det blev ett långt samtal på nästan tre timmar men vi pratar ju inte så jätteofta i och med att han sitter i Stockholm. Det var i alla fall ett bra och trevligt samtal. Efteråt var jag ganska trött i huvudet och när vi stod och pratade utanför konferensrummet kände jag att balansen var ganska dålig. Det är lite skumt och jag vet inte riktigt varför balansen blir dålig när jag blir trött i huvudet. Kanske har det med att öronen är känsliga för ljud. Jag vet inte. Jag får ju, som jag skrivit tidigare, eksem i öronen. Balansen sitter ju i öronen så det finns väl någon koppling där .
Nu vill jag ha vår! Men innan vårblommorna dyker upp så får vi hålla till godo med blommorna från blomsteraffären!
Shit, vilken energi jag fick idag efter gymmet. Blev alldeles klar i huvudet och superpigg. Jätteskönt! Speciellt efter att ha varit så seg och trött på eftermiddagen. Slocknade i soffan efter jobbet och sov jättehårt. Sedan tog det över en timme och en stark kopp kaffe för att jag skulle orka masa mig iväg till gymmet. Men nu är jag superpigg. Nästan för pigg vilket betyder att jag är lite uppe i varv. Jag mår ju psykiskt bra av att vara lite uppe varv. Jag är glad och känner mig pigg menjag vet ju att det tar mycket på hjärnan och jag blir trött i huvudet efteråt. Trist men så är det!
Idag hade jag vovven på lunchen så då bestämde jag mig för att åka hem och äta hemma och jobba hemifrån efter lunchen. Hade jag varit frisk hade jag farit hem snabbt och sedan åkt tillbaka och jobbat. Men nu vet jag att det tar mycket energi att fara fram och tillbaka så nu kostade jag på mig att jobba hemifrån efter lunch. Det är ju inget konstigt med det och jag får nästan mera gjort än när jag är på jobbet. Dessutom är det ju många på mitt jobb som jobbar hemifrån. Men, jag vet inte varför, men jag får en känsla av att jag smitit hem från jobbet när jag sitter hemma i soffan och jobbar. Jättedumt, för som sagt jag får nästan mera gjort när jag jobbar hemma. Antar att det är något jag får vänja mig vid för ibland är det ju smidigt att jobba hemifrån.
Den här tycker jag borde ha vunnit melodifestivalen. Nu kunde den ju inte ha vunnit igår eftersom den redan blev utslagen i andra chansen. En söt trevlig liten låt!
Idag är en sådan dag, igen, då jag undrar: Var det värt det? Vi var bortbjudna till ett par kompisar och kom inte hem förrän vid halv två. Så idag är jag ju trött och har svettats som sjutton nu på morgonen. Ja, med andra ord har jag haft de där välkända symptomen som jag brukar få när jag gjort mer än vanligt. Så det är ju inget konstigt med det, men det är ju jobbigt förstås. Men jag känner att det är dags att ta tag i den sociala biten. Inte bara vara social på jobbet utan umgås med släkt och vänner som alla andra gör. Men det krävs ju en del träning där också. Herregud! Varför ska något vara enkelt? Jag får väl lägga upp en plan och utöka den delen också sakta men säkert. Träna och sedan återhämtning och så träna igen precis som fysisk träning. Den sociala delen var ju den delen där jag aldrig riktigt hann återhämta mig från förra utbrändheten. Och då handlade det om uthållighet. Jag kunde umgås som alla andra med släkt och vänner en kväll då och då. Det funkade bra. Men när jag umgicks flera dagar i sträck, som när vi var på semester med kompisar, blev jag trött och lite yr i huvudet. Det upptäckte jag på våren och sommaren 2011. Vi bilade först några dagar på Irland i maj med några kompisar. Jätteroligt och trevligt! Det blev absolut inga sena kvällar utan jag sov och vilade ganska bra. Men vi pratade och skrattade mycket och hade allmänt trevligt. Men det betydde också mer koncentration än vanligt för mig vilket var uttröttande för min hjärna. I juli samma år var vi med ett par andra kompisar nere i Blekinge och Skåne. Det var samma sak där. Lite senare kvällar blev det nog den resan men det som gjorde mig trött var ju umgänget och koncentrationen. Jag fick faktiskt en tydlig känning när vi var i Skåne och satt och åt glass på en båt. Då började det gunga ordentligt. Jag vet, det var på en båt men de andra sa att det inte gungade och båten låg helt still i hamnen så det var nog min hjärna som spelade mig ett spratt. Jag får ju ”sjögång,” som jag brukar säga, ibland när jag ska lägga mig och sova och gjort mycket under dagen.
Nu ska jag ta mig ut en promenad och fylla på min hjärna med nytt friskt syre. Det kan den nog behöva. Tyvärr verkar solen ha gått i moln men den kanske kommer tillbaka. Oh! Vad jag längtar efter sol och värme nu!
.
