Vägen tillbaka……igen!

”Det låter mer än vad det är” sa skådespelaren Ingvar Kjellsson om att han fyller 90 år i maj.

Så himla bra! Så ska jag också tänka .

Idag har det varit en riktigt givande dag på jobbet med en massa bra samtal. Härligt! Var också och hämtade barnbarnet på dagis. det är så mysigt att vara med henne. Dagen avslutades sedan med lite shopping. Jag behövde både ny vårjacka och nya vårskor. Hittade faktiskt allt ganska snabbt. En mycket bra tisdag då t o m solen försökte titta fram!

Måste skriva lite om min bok jag håller på och läser. Väldigt spännande, ja, det tycker jag i alla fall:), Den heter Sök inom dig själv och är skriven av en man som heter  Chade- Meng Tan.   Han är en ingenjör på Google som börjat intressera sig för Mindfulness och emotionell intelligens. Tillsammans med en zenmästare, en vd, en forskare och en kille om som kan massor om emotionell intelligens har han utarbetat en kurs för sina kollegor på Google som bl a handlar om hur man genom mindfulness och emotionell intelligens kan lära sig att stressa mindre, öka sin återhämtningsförmåga och bli mer kreativ. Kursen har gjort stor succé och nu har han skrivit en bok om detta.

Jag har inte kommit så långt i boken ännu men förhoppningsvis kan jag lära mig en massa bra tekniker som hjälper mig både privat och i arbetslivet. Jag kommer säkert att återkomma till boken här i bloggen

Idag har jag nog slagit rekord i gäspningar! Somnade gott efter jobbet. Sedan bar det av till gymmet. Precis vad jag behövde, en ordentlig rensning i hjärnan. I morse var det riktigt segt att gå upp. Jag snozade minst 10 minuter Beror väl på helgens övningar, antar jag.

Vilken tur att  Biggest loser började på tv nu. Jag som precis var på väg till kylskåpet:). Nu stannade jag kvar i soffan. Nu gäller det att hålla ut tills det blir frukost i morgon bitti.  Att det ska vara så förbaskat svårt att gå ner några kilon. Träningen älskar jag ju så det är inget problem och maten är faktiskt också helt ok. Det är det där andra, sötsuget som dyker upp alltför ofta. Min största last heter Fazer Mjölkchoklad. Den är så underbart god. Puh!! Vilken tur att reklamen tog slut nu på tv så att jag blir påmind om att jag inte vill bli så där stor. Måste skärpa mig. Jag har ju tidigare, med gott resultat, följt LCHF-metoden. Men nu är det jättesvårt att ta bort kolhydraterna. Jag blir alldeles matt och yr. Yrsel är ju bland det värsta jag vet. Jag hatar verkligen det. Så nu försöker jag att minska på kolhydraterna och äta mer protein och det fungerar faktiskt bra. Som sagt, mitt stora problem är sötsuget och vanan av att äta något när jag sitter framför tvn.

Min söndag har mest bestått av vila och sömn. En hel det sviter från gårdagen alltså. Huvudet har bultat ordentligt och det var knappt att panodilen hjälpte men jag lyckades i alla fall med hjälp av den sova ett par timmar på eftermiddagen. Blev väckt av att sonen ringde. Han och och flickvännen irrade runt på kyrkogården och letade efter kompisens grav. Så fruktansvärt fel! Min son ska inte gå till kyrkogården för att besöka kompisen på hans födelsedag. Han ska fira kompisen hemma hos honom och de ska skratta och ha roligt.

Det var nog bra att jag vaknade i alla fall annars skulle det nog bli svårt att somna i kväll. Kände mig faktiskt lite piggare och spänningarna i huvudet släppte nästan helt och jag fick en massa svettningsattacker. Men det var bra att det släppte och svettningsattackerna brukar vara början på återhämtningen.

Nu ikväll tog jag en uppfriskande promenad i det sköna vädret. Nu äntligen känns det som om våren är på väg. Underbart!

Skit också, Jag kom hem nu från gubbrockfesten. Klockan visar 00:45. Jag som skulle vara tråkig och gå hem tidigt. Min rehabkontakt tyckte att i min situation så måste man vara tråkig ibland och gå hem tidigt. Men det var ju så många man ville prata med som man inte pratat med på länge. Dessutom var ju nästan alla mina barn, bara en saknades, och deras gulliga vänner. Lite dans blev det också och en och annan cider.

I morgon får det bli återhämtning och återhämtning hela dagen.

Nyss hemkommen från kalas hos sonen med flickvän. Mycket god mat och fika. Trevligt också att träffa flickvännens familj. De är en ganska stor släkt som alla är väldigt trevliga. Kul att lära känna lite nya människor.

Men nu när vi kom hem och det är relativt tyst känner jag att huvudet värker och jag hör lite dåligt. Öronen ”stänger ner” lite när det blir för mycket ljud och jag blir lite öm i öronen. Imorgon får det bli en lugn dag med lite ljud, på dagen alltså. På kvällen blir det att gå och titta på och, framför allt lyssna på förstås, några lokala band. Det blir kul att komma ut och träffa lite folk, det kommer vara en hel del av våra kompisar där. Det är ju inte direkt varje dag man går ut och roar sig precis . Synd bara att det råkade bli två dagar i rad och vara ute och träffa människor. Men så är det ju ibland. Får försöka återhämta mig så mycket jag kan innan imorgon kväll så att jag har en hyfsat bra grund att stå på.

Jag måste bli bättre på att vila ordentligt. Känner att jag nog har fuskat lite med det denna vecka. Det finns vissa saker som lockar en massa och som gör att jag väljer att vila lite kortare tid men å andra sidan ger det en massa energi. Ja, jag pratar förstås om att hämta barnbarnet på dagis .

Har städat hela köket ikväll. Undrar vad man får för straff för det . Ont i musklerna, kanske eller trött i kroppen. Vi får se! Det senare blev jag ju sist. Måste väl träna lite mer på städning kanske.

Kanske har skrivit om det tidigare men det slog mig idag också, att jag blir så mycket tröttare efter en dag med en massa möten än om jag kan sitta lugnt och jobba vid datorn. Det är verkligen jättestor skillnad. Igår hade jag möten hela förmiddagen och var riktigt trött när jag satte mig på bussen. Idag när jag inte haft ett enda möte kände jag mig riktigt pigg när jag gick till bussen. Sedan kom i och för sig tröttheten när jag satte ner rumpan på sätet i bussen men det var ändå inte som igår. Detta måste bero på att det kräver mer koncentration att prata och lyssna på människor än att sitta koncentrerad och jobba vid datorn. Jag kan egentligen tycka att det borde vara tvärtom, speciellt som idag när jag läst en massa engelsk text. det borde kräva mer koncentration. Men av erfarenhet har jag märkt att det inte är så.

Det tog lite emot att åka och träna idag. Det är inte ofta jag känner så men jag har promenerat en hel del idag (till och från bussen i alla fall )+ att jag inte återhämtat mig helt och hållet från träningen i måndags. Hursomhelst, det var skönt efteråt!

Det känns som om det är på sin plats att göra en liten lista över varför jag tränar så att jag inte håller på och tvekar nästa gång .

1. Få en stark kropp som förhoppningsvis håller sjukdomar borta. Om man ändå blir sjuk kan förhoppningsvis en stark kropp bättre klara av en sjukdom.
2. Få en stark rygg som håller min skolios i schack!
3. Må bra mentalt!
4. Bli smal!
5. Att ha förbaskat roligt!

Vilka kämpar dom är, gänget i ”Mot alla odds”.  Trots sina handikapp går de långa sträckor i eländig terräng. De flesta icke-handikappade skulle givit upp för länge sedan. De visar verkligen att det mesta går med massor av envishet och ett glatt humör .

Jag är ganska säker på att min envishet hjälpt mig att ta mig upp ur utbrändheten, speciellt första gången men även denna gång. Att alltid vilja ta ett steg till uppåt, det är det som är min drivkraft. Samtidigt kan ju min envishet stjälpa mig om jag inte slutar i tid. Det är en balansgång men utan envisheten är jag ganska säker på att jag inte tagit mig upp och kunnat jobba heltid efter första utbrändheten.

Jag är glad att jag vågade mig upp till gymmet idag. Funderade på om jag skulle våga mig upp och träna i och med att jag blev så ”drainad” på energi efter min promenad igår. Men jag hade vilat igår kväll och i natt och åkt bil till och från jobbet idag. Dessutom var det nog delvis blodsockret som gick ner på noll. Efter ett litet överslag bestämde jag mig i alla fall att köra ett pass på gymmet. Och det gick bra! Visserligen kände jag, efter ett tag,  av lite trötthet i armarna och framför allt  i fingrarna  men då körde jag lite ben och mage  i stället och värsta tröttheten släppte. Det är det som är stor skillnad nu mot i höstas. Jag återhämtar mig snabbare. Det är underbart skönt! Jag är så glad att det är april 2013 och inte april 2012. Då mådde jag som sämst, slutet på mars och hela april var inte roliga. Jag var nere och vände i slutet av mars och harvade nere på botten under nästan hela april. Det var så det kändes! Men nu ett år senare kan jag träna på Medley igen. Och jag är så glad och tacksam för det. Inga pass ännu, jag orkar inte med tempot, men det kommer. Det är bara att klättra vidare på stegen