Vägen tillbaka……igen!

Oj vad gott jag sov i soffan på eftermiddagen. Solen sken och värmde mig så skönt! Underbart och precis vad jag behövde. Tyckte annars att jag var ganska pigg i morse när jag vaknade vid halv 9-tiden. Och ryggen gjorde ont men ändå inte så farligt. Min plan var att ta en morgonpromenad före frukost men när jag kommit upp och fått på mig lite kläder så orkade jag inte. Jag som tyckte att jag var så pigg. Men jag gjorde några yogaövningar i stället. Det blev några stela solhälsningar som mjukade upp ryggen lite grand.

Promenaden flyttades fram till seneftermiddagen i stället eftersom jag sov lite längre än planerat. Men det var ändå skönt att komma ut och få lite skogsluft. Solen höll på att gå ner men värmde fortfarande lite grand! Det har verkligen varit en vacker och skön höst men nu ryktas det om att snön är i antagande. För min del får den gärna vänta lite till.

I morgon är det ny vecka och dags att gå upp på 90% jobb. Tyckte att jag nyss gick upp i tid. De här tre veckorna som jag har på mig att vänja mig vid den nya arbetstiden går så fort. Det skulle ha varit skönt att haft lite längre tid på mig. Fått vila lite och fått stabilitet arbetstiden och i kroppen. Vet inte om tre veckor egentligen är tillräckligt men det har ju ändå fungerat ganska bra hittills även om jag fått kämpa en hel del. Så nu kör vi igen!

Kände mig som 100 år i morse när jag vaknade. Stel och ont i ryggen som sjutton. Men det var ju väntat. Efter vila hela förmiddagen med varm vetekudde och avslut med varm dusch så kändes det lite bättre. Kunde t o m klara mig utan panodil på eftermiddagen. Det kommer säkert att ta ett tag innan det kommer bli bättre. Så nu är jag verkligen ännu mera övertygad att jag måste träna upp ryggen. Måste ju klara av att gå en dag i Ullared utan att bli helt ledbruten .

Huvudet då? Jo, jag har varit betydligt tröttare där också. Försökte läsa lite i morse men det funkade inte. Framåt kvällningen så var jag tvungen att sova en stund för att klara av resten av kvällen. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse, redan vid sex, för att jag hade så ont i ryggen och det pulserade och gick runt i huvudet. Men jag låg i alla fall kvar till kl 9:00 då dottern ringde och behövde hjälp. Hennes katt hade fått urinvägsinfektion igen och gick och skrek hemma för att han inte kunde kissa. Själv kunde hon inte åka med honom för hon fick njurbäckeninflammation med hög feber och värk igår.  Det är ju inte alls bra . Man kan ju få blodförgiftning. Men hon var hos läkaren igår och fick antibiotika och smärtstillande så det ska väl ge med sig. Men alltid är det något! Typiskt också är att så fort jag gör något när jag tullar på mina krafter så händer det en massa andra saker. Men det löste sig till slut. Efter besök på valla så fick kissen åka hem med smärtstillande han också. Man kan ju nästan tro att det smittar .

Nu får vi hoppas på en lugn skön och fin söndag.Förhoppningsvis orkar jag ut en stund och kanske kan få lite sol på mig. Skulle vara så skönt!

Ja, då är man hemma igen efter en lååång dag med massor av shopping. Vi har verkligen haft jätteroligt!. Ryggen värker och det känns lite som om jag är på sjön. Det gungar lite ibland men vad gör väl det efter en lyckad shoppingresa med trevliga tjejer. När jag jämförde den här hemresan med förra Ullaredsresan i mars någon gång så är det stor skillnad. Förra gången var jag jättetrött och somnade bort en stund. Den här gången kände jag mig betydligt piggare och orkade vara med i samtalen hela hemfärden. Skönt att få ett kvitto på att jag blivit friskare och att det går framåt.

Vad var det som fyllde kundvagnen denna gång då? Förutom det obligatoriska plastpåsarna och bakplåtspappren och så här års julklappspappren så  blev det bl a  en jacka till mig som jag tyckte var snygg trots att min dotter tyckte den såg ut som en matta . Sedan blev det några tröjor och lite annat smått och gott. Riktigt snygga dukar också! Ser att jag också plockat upp ett Nalle Puh pussel ur påsen som jag tänkte ha här hemma och pussla med. Ja inte själv då utan tillsammans med min lilla sessa förstås.

I morgon ska det väl äntligen bli en lugn lördag, peppar, peppar. Min rygg vill i alla fall det.

Ha en fortsatt trevlig fredag kväll!

Snart dags att gå och sova. Klockan ringer redan strax efter tre i natt precis som hos tre andra tjejer. Det är äntligen dags för vår tripp till Ullared. Skratt, flams och shopping. Ska bli superkul! Jag har inhandlat god frukostmacka, som vi äter på vägen ner, Cola zero, kaffe och panodil. Det låter väl som en superfrukost. Magen får sitt, huvudet en koffeinkick och ryggen en smärtlindring. Perfekt! Ska gå ut och ladda kaffebryggaren innan jag lägger mig så att det bara är att trycka på knappen när jag vaknar. Kaffe kommer det att gå åt, i massor!

Jag som har hyllat den nya tekniken är lite besviken idag. Här är man smart, tycker man, och skriver in inköpslistan i telefonen. Den ska ju ändå med och man slipper hålla på med papper. Men vad händer? Jo, den försvinner. Fattar inte hur det gick till  men på något sätt lyckades jag radera hela listan. Tänk om jag hade skrivit på ett papper istället. Inte hade jag lyckats sudda bort hela listan med ett suddgummi av misstag. Nja, inte alltid bra med den nya tekniken. Men nu är listan skriven igen och jag tror faktiskt att den blev lite längre denna gång.

Natti, natti!

Ja, nu är inköpslistan färdigskriven inför fredagens utflykt till Ullared. Det ska bli så roligt att åka iväg. Förhoppnin gsvis blir jag inte lika trött som när vi var där senast i mars. Ryggen kommer ju säkert göra ont men jag får ta med mig Ipren och Panodil så hoppas jag att det går bra.

Jag känner fortfarande av i kroppen att jag tränade i förrgår. Kroppen är tröttare och jag har ont lite överallt. Men förhoppningsvis ger det med sig till fredag. Jag känner också av att jag har gått upp i tid. Jag är riktigt trött när jag kommer hem från jobbet men är ändå inte så trött som jag var när jag började arbeta 50%. Då var jag jättetrött. Så det är positivt, det går framåt. Nästa vecka är det dags att gå upp ett steg till. Då kommer jag att arbeta hela 90%. För några år sedan skulle jag inte alls tyckt det var mycket att jobba 90% men nu känns det jättemycket. Men jag känner mig inte orolig utan tror att det kommer att gå bra. Jag är verkligen glad och tacksam att min arbetsgivare tillåter mig att jag får öka på min arbetstid i små steg!

Usch, vad det är jobbigt när energin tar slut! Kallsvetten rinner, kroppen skakar och man känner sig yr. Det var faktiskt ganska länge sedan det hände senast men idag hände det igen, under kvällspromenaden i skogen. Vi var nästan framme vid bilen så jag behövde som tur var inte gå så långt. När jag kom hem kastade jag mig över kylskåpet och fick i mig en bit knäckebröd med smör. Så nu känns det lite bättre! Maten står dessutom i ugnen och när jag får i mig den kommer det förhoppningsvis att kännas ännu bättre. Jag hade bara ätit en kycklingsallad till lunch och borde nog tagit något mellanmål, en banan eller något annat, innan vi åkte till skogen. Får tänka på det till nästa gång.

Hur känns det då efter träningen igår? Jo, det är helt ok faktiskt. Jag har förstås lite ont i ryggen men egentligen inte mer än jag hade innan jag tränade vilket känns oerhört skönt. Jag är så tacksam och glad för det. Jag ska inte ropa hej ännu men det känns som om jag kommer att kunna börja träna regelbundet nu, peppar, peppar . Förhoppningsvis kommer jag att få mindre problem med ryggen när den blir lite starkare. Jag behöver ju verkligen träningen för att rensa huvudet efter en dags arbete. Och för att må bra i själen förstås. På förmiddagen var jag riktigt seg i huvudet när jag satt och försökte jobba. Hörde bara alla andra prata och kunde inte koncentrera mig på det jag skulle göra. Jag bara satt och ”tomglodde” på skärmen. Men efter några koppar kaffe på fikarasten fick jag äntligen igång fokuserandet igen och fram emot lunch fungerade det bra att jobba.

Eftersom jag skulle var med på ett telefonmöte kl 16:30 idag så gick jag hem tidigare och sov en stund (och gud så skönt jag sov:)) och körde sedan mötet hemifrån. Det är verkligen bra med den nya tekniken som möjliggör att man kan vara mer flexibel i sitt arbete. Jag hade inte orkat att jobba över för att vara med på mötet. Det är skillnad mot när jag började arbeta efter min förra utbrändhet. Då fanns inte samma möjligheter.

Sammanfattningsvis så kan man säga att denna dag handlade om bra planering och dålig planering. Bra planering inför mitt sena möte och dålig planering inför kvällspromenaden.

Äntligen, äntligen, äntligen! Som jag har längtat! Jag har varit på gymmet! Jag tog de lugnt. Använde inte de vanliga styrketräningsmaskinerna utan använde Easyline-maskinerna i stället. De är lite mjukare för kroppen. Motståndet är inte vikter utan luft. Det låter ju väldigt lätt men det är det inte . Ju snabbare man kör ju tyngre blir motståndet. Konditionsmässigt har jag nog inte tappat så mycket sedan jag sist var där. Det är nog tack vare minba promenader de senaste veckorna. Men styrkemässigt har jag tappat massor,massor. Nu ikväll har det känts väldigt, väldigt bra. Men trots att jag var jättenoga med att stretcha så kommer det nog kännas rejält i morgon. Min plan är att leta reda på min forna bästa vän Ipren eller möjligtvis panodil inför imorgon så att jag inte stelnar till pga av värk.

Det var verkligen roligt! Både att träna och att småprata med folk jag känner! Jag vill dit igen! Snart!!! Read the rest of this entry »

Herregud, förstår inte hur jag tänkte när jag häromdagen skrev att jag skulle ha en lugn helg! Jag måste ha förträngt att dottern naturligtvis skulle vilja flytta den här helgen. Tapetserandet är klart och hon är ledig i helgen. Det är klart att hon vill flytta. Och självklart vill jag hjälpa henne. Jag måste fått hjärnsläpp eller någon form av förnekelse att hon ska flytta. I vilket fall som helst så höll vi på hela dagen igår och skruvade möbler. Det kommer att bli  jättebra när allt är klart. Och mamma kommer också att fixa att sista barnet flyttar hemifrån . Hon flyttar ju inte mer än en knapp kilometer härifrån. Tänk att jag har alla barn på samma ort som jag bor. Ingen som hittills flyttat härifrån. Hur många har det så bra .

Nu är det slut på kaffedrickandet och vilandet av ryggen (ja, den tar stryk av bärandet förstås). Dags att gå upp och packa ännu lite mera kläder. Hur mycket kläder kan man han ha egentligen .

Jag slocknade skönt i soffan efter jobbet idag. Det var verkligen välbehövligt. Jag har varit så trött de senaste dagarna. Både i kropp och knopp. Men nu är det snart helg igen och jag har ingenting planerat. Förhoppningsvis mår ryggen lite bättre så jag kan ägna mig åt någon form av träning. Vill verkligen igång nu. Jag blir så fruktansvärt besviken när ryggen blir så trött som den blev idag. Kanske berodde det på min tunga ryggsäck som jag bar till och från bussen idag. Kanske att jag känner av simningen fortfarande. Jag vet inte. Jag är ju livrädd att jag ska bli sämre i ryggen vilket gör att jag inte vågar träna.

Jag är så trött på att vara trött. Nu vill jag vara pigg!

Just nu känns det lite bättre i ryggen så jag ska kanske göra lite yoga innan jag lägger mig ikväll. Tror nog att jag vågar det . Jag brukar sova så skönt efter lite yogaövningar..

Jag är så glad idag för att jag och en kollega funnit varandra genom vår gemensamma sjukdom, utbränd. Jag vet att vissa inte tycker att man ska säga utbränd men jag tycker att det är ett mycket bättre ord en utmattningsdepression som en del fortfarande använder. Jag var inte deprimerad varken vid första utbrändheten eller de andra. Men det var en parentes. Det känns jätteskönt att ha någon att prata med som har samma symptom som jag och dessutom jobbar i samma miljö. Vi har pratat några gånger tidigare och det har känts bra då också men idag pratade vi jättelänge och utbytte tankar och erfarenheter om den här skitsjukdomen. Hon blev sjukskriven efter mig och har därför inte hunnit läka lika mycket ännu. Men det kommer. Jag känner verkligen igen de flesta av hennes symptom. Inser också att vissa av symptomen förekommer mer och mer sällan för mig nu. Det är lätt att glömma bort hur det kändes bara för ett halvår sedan och tänka att det inte gått framåt. Men det har det ju faktiskt .

En annan fördel med att ha en kollega som har samma problem som mig gör ju att vi kan hjälpa och stötta varandra med påminnelser om att inte gå upp i varv och att inte stressa. Ibland när det snurrar bra fort däruppe så är det inte så lätt att inse själv att man måste stoppa och lugna ner sig. Då kan vi hjälpa varandra och säga till att ”Hallå, nu går hjärnan på högvarv. Dags att varva ner lite”.

Fick också positiva nyheter från en annan kollega med samma diagnos. Hon kommer snart att börja arbetsträna. Jag håller tummarna för att det kommer att gå bra och det tror jag säkert att det kommer göra. Vi får hjälpas åt och  stötta varandra men det blir inte lika lätt eftersom vi inte arbetar på samma ort.

En bra dag idag alltså!