Vägen tillbaka……igen!

Idag blev det en lång dag på jobbet. Min arbetsdag skulle ha slutat med ett möte och det gjorde det också men mötet drog ut på tiden och helt plötsligt var klockan 15.45 och då gick min buss. Bestämde mig då för att passa på att jobba lite längre idag och sluta lite tidigare imorgon i stället. Det är ju lite bra träning att stretcha arbetstiden lite en dag så här. Och det fungerade bra. Jag var ganska skärpt på mötet. Helt otroligt  faktiskt för bara en stund innan mötet kände jag mig totalt bombad och bara satt och glodde på skärmen. Det kanske blev någon form av återhämtning som gjorde att jag fick ny energi igen.

Precis innan mörkret föll var jag på en uppfriskande promenad i Lunddalen. Det var så där klart och kallt i luften som det bara blir på hösten. Jag riktigt kände hur jag fick nytt syre i hela kroppen. Underbart härligt!

Eftersom jag fortfarande är lite förkyld blev det ingen träning på gymmet idag. Förhoppningsvis är jag piggare imorgon eller på lördag och kan gå dit då.

Imorgon är det fredag! Det tycker vi om

Idag blev det buss till Norrköping och jobb. Kände mig lite mindre yr idag. Skönt! Däremot håller jag på att bli förkyld. Det kliar och gör ont i halsen och killar i näsan. Jag vill inte bli förkyld nu när jag äntligen kommit igång att träna. Jag håller tummarna för att det känns bättre i morgon.

Ikväll måste jag komma i säng tidigt. Jag förstår inte vad jag gör på kvällarna men jag kommer aldrig i säng tidigt. Helt plötsligt så är klockan 23:00 och jag är fortfarande uppe. Tiden mellan 22:00 och 23:00 måste vara kortare än en vanlig timme . Den bara svischar till och så är klockan 23. Men ikväll ska jag lägga mig före 22:00 så klockan inte hinner bli 23.

Ja, det var lite svammel en onsdag i slutet av oktober!

Det är ju bara jag som kan veta och känna vad som tar energi ifrån mig och vad som gör mig trött i huvudet. Jag blir så irriterad! Min mamma påpekar ofta, säkert i all välmening, att du kan inte gör si och inte göra så. Det orkar du inte. Jag har försökt att säga att vissa saker som hon tror är jobbiga inte alls är jobbiga för mig och tvärtom. Jag försöker att inte bry mig om det och för det mesta funkar det. Men inte idag! Idag blev jag irriterad.

Annars har dagen varit bra och trevlig men jag är lite tröttare just nu. Jag är lite yr i huvudet på mornarna och kroppen vill gärna gå åt vänster. Jag vet inte riktigt vad det beror på men antingen är det att jag gått upp i arbetstid eller också är det att jag börjat träna mera. Förmodligen är det väl en kombination av båda. Men jag hoppas att det ger med sig snart. Träningen gör väldigt mycket gott både för ryggen och själen. Den vill jag för allt i världen inte släppa nu.

Men att jag känner mig tröttare nu beror inte på det min mamma tror. Det är ju inte psykiskt. Det är ju så fysiskt!

Min plan var att ta bilen in till Norrköping och jobba där idag precis som jag brukar göra på måndagar. Men när jag satte mig i bilen och skulle köra iväg så kände jag mig lite yr och att det ”drog åt vänster”. Så jag bestämde hastigt att jag skulle jobba på hemmaplan  i stället. Det var rätt beslut. Jag tog det lugnt på jobbet idag och gjorde en sak i taget och stressade inte. Efter ett tag kändes det faktiskt bättre. Jag tror nog att jag lyckades att återhämta mig lite trots att jag arbetade. Det är positivt!!! Eftersom jag inte hade så långt hem så kom jag hem hyfsat tidigt och lade mig direkt och vilade. Jag sov inte utan lät hjärnan och tankarna rulla på. Jätteskönt!

Sedan bar det iväg till gymmet. Det kändes ännu bättre idag. Första gången jag inte hade kramp i armen. Jipppi, det tar sig .Ryggen känns faktiskt bättre nu än innan jag gick och tränade. Det är verkligen så skönt att ha kommit ända hit i alla fall. Träffade Tina som jag lärt känna på gymmet. Har inte träffat henne sedan veckan före mitt ryggskott. Hon hade inte heller tränat på länge utan också börjat nyss. Hon berättade att hon varit på väg in i väggen och var tvungen att dra i bromsen. Hon hade vilat en massa och gått ner i arbetstid. Jag hoppas verkligen att det räcker för henne med de åtgärder hon vidtagit och att hon börjar må bättre och bättre.

Det var den andra idag som berättade att han har stressrelaterade symptom och är på väg in i väggen. Vi var flera som sa att han måste ta symptomen på allvar innan det går för långt. Men även om man vet vad man ska göra så är det inte så enkelt alla gånger. Jag känner verkligen igen det . Men jag är ju också ett bra bevis på att det inte tjänar någonting till att gå och hoppas att det ska bli bättre för det gör det inte Det enda som gäller är att ge sig tid till återhämtning. Och i vilken grad man måste göra återhämtningen beror på hur långt ner man kommit. Ju tidigare man drar i bromsen ju kortare återhämtning och mindre åtgärder behövs. Min kollega var också lite orolig för vad chefen skulle säga om han kom och sa att han ville gå ner i tid. Det är ju tyvärr så att fortfarande är det många människor som inte förstår att utmattningssyndrom är en sjukdom som man bara inte kan rycka upp sig ifrån. Jag slösade massor med energi under min första utbrändhet på att försöka övertyga människor att jag verkligen var sjuk och kunde inte påskynda mitt tillfrisknande på något sätt. Men den här gången har jag släppt det. De människor som betyder något för mig vet att den här sjukdomen är verkligen på riktigt. Och det är det viktigaste. Och jag är väldigt tacksam för det!

Min söndag har gått i trötthetens tecken. Det känns som om jag halvsovit i soffan hela dagen. Men det är inte riktigt sant när jag tänker efter. Jag började faktiskt dagen med några yogaövningar som fick mig att inse att jag är stelare än jag varit på väldigt många år. Det känns lite grand som om jag får börja om med yogan från början. Men skam den som ger sig. Jag är redo att börja nu, sakta och försiktigt, så ska det nog ge resultat.

Jag har faktiskt rensat ur hallbyrån också och plockat undan vantar och mössor som ingen ändå använder. Fick ihop en påse till dottern också som hon inte fått med sig i flytten. Yes, något nyttigt blev det faktiskt!

För övrigt så har det nog mest varit soffan . Fast det är faktiskt helt okej att göra ingenting. Det är till och med bra ibland! Före min första utbrändhet hade jag tyckt att man inte kan hänga i soffan en hel dag och inte göra någonting. Man var ju tvungen att göra någonting nyttigt. Det fanns ju tusen saker som behövde göras. Men nu är det faktiskt helt ok att göra ingenting en hel dag. Skönt att inse att man lärt sig något i alla fall av den här skiten

Nu ska jag fortsätta mitt soffhäng med att kolla på en film innan Solsidan börjar.

Sov ända till 9:40 i morse och det var så skönt. Jag njöt verkligen av att kunna sova länge. Gick sedan en morgonpromenad. Det gick jättebra att gå en dryg halvtimme i rask takt. Efter lunch var jag ute i trädgården och plockade bort gamla blommor och rensade upp i trädgården. Var väl ute i ca 40 minuter. Sedan tog energin slut och jag blev alldeles skakig. Det är konstigt, att gå i rask takt i 40 minuter orkar jag utan att bli för trött men att fixa i trädgården i 40 minuter tar tydligen ännu mer på krafterna trots att jag ätit lunch precis innan.

När jag kom in kom dotter och min lilla sessa och hälsade på en stund. Det är alltid så mysigt att när de kommer. Sedan var jag trött så då bestämde jag mig för att sova en stund. Jag somnade nästan direkt och sov i 45 minuter. Det känns verkligen att jag gått upp i arbetstid. Jag behöver verkligen sova.

Ser fram emot ytterligare en sovmorgon imorgon!

Oj, oj, oj vad trött och seg jag varit idag. Vet inte ur många gånger jag blivit sittande och bara stirrat på datorn och verkligen försökt att komma på vad jag ska göra. Det är väl så att uppgången i arbetstid och många sena kvällar tillsammans med tidiga mornar har tagit ut sin rätt. OCH vad jag ska sova i morgon bitti. Det ska bli så skönt!!

Jag känner att även nu när jag ska uppdatera bloggen går det väldigt trögt. TVn är på, som den brukar vara när jag uppdaterar, men jag har svårt att koncentrera mig. Har suttit länge nu med den här uppdateringen. .

Trots en seg dag har det varit en trevlig och bra dag!!

Idag jobbade jag till 15:30 precis som planerat vilket gjorde att jag fick åka en senare buss hem. När jag kom hem var klockan redan 16:40 och vovven var tvungen att gå ut på promenad. Så det var ingen idé att ta av sig ytterkläderna utan det var bara att gå ut och gå. Träffade min mamma och hennes väninna som var ute och gick. Jag gjorde dom sällskap en bit vilket förde med sig att när jag kom hem var klockan redan 17:30.   Dagen blev ganska kort. Men det är ju så det är för de flesta andra och var för mig också innan jag blev sjukskriven. Och det är ju mitt mål att så mycket som möjligt leva ett liv som de flesta andra gör. Men jag vill ju inte vara så här trött förstås när jag kommer hem. Vill ju kunna orka gå och träna! Jag har hela tiden tänkt att när jag blir lite starkare å ska jag gå på poweryoga på Medley. Men nu slår det mig att eftersom poweryogan börjar redan klockan 17:00 så kommer jag att få svårt att hinna med att gå på den. Förstår inte att jag inte tänkte på det. Mitt tidspussel går ju inte riktigt ihop där . Men det löser sig. Prio 1 är ju självklart att jag ska bli så frisk så att jag kan arbeta heltid. OCH att det fungerar bra förstås!

Herregud, vad människan vänjer sig. Det är ju bara knappt två år sedan som jag levde det livet. Arbetade heltid och tränade ett par gånger i veckan, ibland fler. Det känns som om jag glömt hur det var. Men det är ju dit jag vill fast jag vill, i framtiden, ta mig mer tid till att bara hänga i soffan också. Gjorde nog det lite för lite innan jag blev sjukskriven .

Idag har jag jobbat mina 7 timmar som jag skulle göra när jag jobbar 90%. Yes!!! Och det gick bra! Eftersom jag var på hemmaplan och jobbade blev det ingen restid så jag kom faktiskt hem tidigare än igår. Det blev soffan direkt både för att vila ryggen och vila huvudet. Men det gick ändå ganska bra att jobba. Kände egentligen bara den sista kvarten att jag hade svårt att koncentrera mig.  Klockan 17 åkte jag hem till barnbarnet för att vara barnvakt. Och oj, vad mycket kaffe och tårta hon bjöd på . Det blev lite bökigt när jag skulle vika mig dubbel för att ta mig in i hennes lilla tält bärande på kaffekopp, tårtfat och kakor. Tur att det inte var riktigt kaffe och tårta .

I morgon blir det jobb i Norrköping och lite längre dag innan jag får slänga mig på soffan. Får se om jag jobbar fram till 15:30. Nu när jag skriver det så inser jag att jag skulle ju inte jobbat mer än till 15:15 idag eftersom jag började redan 7:45 i morse. Herregud, hela 15 minuter mer än jag behövde . Det är ju massor eller i alla fall ganska mycket för mig. Så skulle jag inte tänkt för typ två år sedan. För att inte tala om före min första utbrändhet, 15 minuter, var ju bara en droppe i havet då. Då var ju 24 timmar ingenting. Jag sa väldigt ofta då att jag behövde mer timmar på dygnet än de 24 timmarna som bara försvann. Helt klart är att tiden och timmarna, t o m minuterna är mer relevanta idag än tidigare. Jag känner av direkt när jag gör saker under längre tid än den tid jag tränat upp mig till. Låter kanske flummigt för den oinvigde men t ex så känner jag av när jag gått upp i arbetstid även om det bara handlar om en ökning av 20 minuter per dag.

Det återstår att se hur länge jag kommer att arbeta imorgon. Om jag arbetar till halv fyra  betyder det att jag måste åka hem med en senare buss. Vi får se! Det är ett privilegium att kunna välja denna vecka men självklart så kommer jag att försöka jobba mina knappa 7 timmar, 6,49 minuter rättare sagt, per dag. Jag är ju en envis jävel som inte ger sig  först taget

Skam den som ger sig. Nu ska ryggen tränas upp vare sig den gör ont eller inte. Idag var jag på gymmet igen. Och idag testade jag några vanliga maskiner. Sist körde jag ju Easylinemaskinerna. Det kändes ganska ok i ryggen men vänsterarmen krampade nästan. Visserligen är jag ganska svag i armarna nu, speciellt i vänsterarmen, men det här var nog mer att jag var så stel. Men det ska vi råda bot på. Med risk för att vara tjatig men jag tycker verkligen om att vara på Medley. Jag mår bra av att vara där. Att träna är så klart viktigast men det är också trevligt att träffa lite folk. Idag träffade jag två tjejer som jag känner lite grand som jag pratade med. Den ena tjejen berättade att hon har det ganska jobbigt just nu. Det får en att känna att vi alla kämpar på med våra liv och gör så gott vi kan.

Idag pratade jag med min chef om att gå upp till 90% idag. Jag sa som det var, att i morse var pulsen jättehög när jag vaknade och att jag kanske inte är riktigt redo att gå upp på 90%. Då bestämde vi att jag skulle känna mig för. Antingen provar jag några dagar denna vecka att jobba lite mer eller också skjuter jag på att gå upp i tid till nästa veckas. Det kändes som ett bra beslut. Så idag gick jag hem samma tid som förra veckan. Det var ett bra beslut för jag hade ordentlig huvudvärk när jag satt på bussen på väg hem. Får se hur jag jobbar i morgon .