Vägen tillbaka……igen!

Jag fick ett ryck för en stund sedan och gick upp i mitt yogarum och körde en timmes gympapass. Ja, jag vet, galet!  Blev klar kl 21.00. Vet inte riktigt varifrån energin kom. Kanske berodde det på alla chips jag hade smällt i mig lite tidigare ikväll. Verkligen vansinnigt! Med chipsen alltså, menar jag .  Men nu är det slut med chipsätandet för min del. Godiset kommer jag nog inte kunna låta bli helt i påsk. Speciellt inte chokladen. Den är verkligen min stora last. Men det sägs att det är nyttigt med choklad, åtminstone den riktigt mörka chokladen . Jag gillar faktiskt den mörka chokladen, men min stora last är Fazer mjölkchoklad. Den är så god! Kan varmt rekomenderas. Tyvärr är den inte så mörk.

Den stora godisätarhelgen har ju precis börjat. Var ska det sluta när jag redan ätit en massa chips + lite godis som dottern hade med sig. Smågodis är livsfarligt. Tar man en så är det som att trycka på en knapp och man bara äter och äter tills man nästan mår illa.

Jag får försöka träna lite under helgen. Blir det fint väder så kanske det kan bli lite promenader i skogen med vovven också.

Nej, dags att hämta kvasten och åka till Blåkulla!

Det har varit en lång dag full av intryck och aktiviteter. Den avslutades med en tur i skogen. Det var lugnt och skönt och meditativt därute. Jag tror att jag uppskattar skogen och lugnet där ute mer och mer för varje gång jag är där. Det är vilsamt för hjärnan och jag känner verkligen att återhämtningen startar. Underbart! Kan det bero på att jag börjar bli äldre måntro? Då får det väl göra det

Annars känns det ordentligt att jag varit igång länge idag och gjort mycket. Jag är så trött så jag skulle kunna stå och somna. Fördelen är att jag inte orkar vara spänd och få spänningshuvudvärk. Inget ont som inte för något gott med sig

Men det blir heltklart tidig sänggång för mig idag.

Tre veckor kvar idag. Sedan bär det av till värmen på Mallorca. Det ska bli så skönt att komma bort från allt ett tag. Just nu är jag trött och känner mig alldeles bedövad i huvudet. En och en halv dags jobb kvar . Sedan är det påskledigt. Förhoppningsvis blir det lugn och skönt! Jag behöver det så himla väl.

I morgon ska jag jobba hemifrån på förmiddagen innan jag skjutsar mamma till sjukhuset. Ska ha två möten via datorn. Hoppas tekniken funkar som den ska. Det brukar faktiskt ibland fungera bättre än på jobbet. Problemet är nu att jag brukar sitta i soffan och jobba men nu är sambon hemma så det blir svårare att jobba ostört. Måste försöka fixa i ordning kontoret hemma så man kan jobba ostört även om någon annan är hemma.

Fasiken vad jag är seg i huvudet nu. Får nog ge upp bloggandet och titta på Biggest loser istället och få dåligt samvete för allt påskgodis jag åt på jobbet idag

I morse var jag uppe med tuppen. Vaknade redan halv fem och kunde inte sova. Jag känner mig lite stressad av att jag måste ta så många komptimmar när jag följer med min mamma på alla hennes sjukhusbesök. Jag får ju inga nya timmar om jag inte jobbar över och det orkar jag ju inte riktigt och ska egentligen inte göra heller.  Men imorse när jag låg där i sängen och vände vred på mig och försökte somna om så bestämde jag mig för att gå upp och jobba istället för att ligga där och stressa upp mig. Så jag började jobba kl 05.00 hemma. jobbade till halv sju. Åt lite frukost, tog sedan bussen till jobbet och fortsatte jobba. 1,5 timme övertid blev det.  Jätteskönt att ha de timmarna till onsdagen när jag ska skjutsa mamma till sjukhuset. Jag känner mig faktiskt inte lika stressad nu över timmarna som försvinner.

Jag kommer alldeles säkert att sova som en stock imorgon bitti. Det börjar kännas nu att jag var uppe tidigt imorse. Men jag känner mig ganska skönt trött eftersom jag varit på Zumba och svängt mina lurviga .

Jag tror att jag sagt det förut men det tåls att sägas igen.  Det är så förbaskat kul med Zumba.

Jag jobbar som sjutton med att återhämta mig. Insåg för en stund sedan under en Mindfulnessövning att det har blivit lite prestationstänk i mitt sätt att försöka återhämta mig. Jag vill återhämta mig så mycket som möjligt inför kommande veckas jobb och så snabbt som möjligt. Jag kände under Mindfulnessövningen att jag ville ha ut så mycket som möjligt av den istället för att bara slappna av och njuta av och känna in stunden. Tänk så fel det kan bli:). Positivt var ju ändå att jag insåg vad jag höll på med. Är man inte medveten om sina känslor och små konstigheter man har för sig så kan man ju inte heller ändra på dem. Och det är ju faktiskt det Mindfulness bland annat  är till för. Att känna in hur man mår och känner just här och nu.

Jag hittade en väldig bra hemsida av en tjej som heter Maria Helander. Hon skriver om hur man ska må bra i kropp och själ. Hon har även några bra mindfulnessövningar på sin hemsida som man kan lyssna på. Hon har givit ut flera böcker om hur man ska äta för att må bra. Funderar faktiskt på att inhandla någon av dem. Jag har lagt in länken till hennes hemsida under ”Bloggar jag följer”.

Om en stund ska jag boosta min energi med lite barnbarnsbus. Tills dess ska jag försöka vila utan att känna prestation

Ha en härlig söndag!

En ganska tuff vecka är snart slut. Nu är det bara det bästa kvar, helgen! Jag hoppas innerligt att den blir lugn och skön med en massa härlig sol. Jag skulle verkligen behöva det. Förhoppningsvis blir det lite träning också. Jag längtar verkligen efter att träna. Men jag måste erkänna att jag är lite rädd också eftersom jag tog slut så totalt i söndags. Vill inte att det ska hända igen. Men jag får väl ta det lite försiktigt så ska det nog gå bra.

Jag har under de senaste veckorna och ännu tydligare häromdagen känt att det håller på att bli ombytta roller i förhållandet till min mamma. Förut var hon den som var den stöttande  och följde med mig på saker. Det är väl i och för sig ett tag sedan som hon följde med mig typ till läkare förstås men i alla fall. Hon var den starka och jag var dotter. Nu har det förändrats i och med min mammas sjukdom. Nu är det jag som är den starka och stöttande och hon är mera osäker och orolig, så klart!. Jag känner verkligen skillnaden i utstrålning. Hon utstrålar något helt annat än hon brukar vilket kanske inte är så konstigt i och för sig. Men det funkar för mig. Jag känner mig inte stressad eller pressad av att ha den rollen. Det är ju naturligt att det blir så. Däremot är det jobbigt med alla extra aktiviteter som hennes sjukdom för med sig. Att fara runt på olika aktiviteter och ta ledigt från jobbet och planera. Det är jobbigt. Det blir mycket information och intryck för min hjärna. Det är sådant som tar på mina krafter och som jag inte riktigt hade blivit återställd ifrån efter min första utbrändhet.

Men nu blir det återhämtning för hela slanten i helgen och lite extra omsorg om mig själv!

Jag försöker verkligen lite extra nu att ta hand om mig. Jag behöver verkligen det just nu.

Idag har jag jobbat i Norrköping på förmiddagen och på eftermiddagen var jag med min mamma till sjukhuset och träffade bl a narkosläkaren inför hennes operation nästa vecka. Det tog flera timmar där och det var en massa information så jag förstår verkligen att de vill att man ska ta med en anhörig.

När jag kom hem var jag förklarligt nog ganska trött så jag la mig och vilade en timme. Först lyssnade jag på en guidad meditation för att slappna av sedan låg jag bara och vilade. Men det var svårt att slappna av. Tankarna for runt i huvudet.  Så jag bestämde mig för att yoga en stund. Det är verkligen jätteskönt att jag har mitt yogarum där ljusen står färdiga att tändas och yogamattan kan enkelt rullas ut. Jag har sagt det förut men säger det igen. Jag får inte tappa bort yogan den är som balsam för kropp och själ. Jag mår verkligen bra av att yoga. Är det något jag skulle kunna bli hög av så är det ett bra yogapass med flow .

Mitt motto är just nu att ta en dag i taget och försök må så bra som möjligt varje dag!

Idag har jag jobbat, men hemifrån! Mycket bra beslut! Jag kom igång redan vid sju imorse. Satt med datorn och jobbade samtidigt som jag åt frukost. Lite mysigt faktiskt! Eftersom jag började jobba så tidigt kunde jag också sluta tidigt. Och jag slapp restiden. Skönt! Det gick bra att jobba och jag var inte stressad och jag hann med massor. Men jag har ändå huvudvärk ikväll. Jag tror att det är så att min grundspänning i kroppen och min puls är lite högre än vanligt vilket gör att det behövs ganska lite för att jag ska bli speedad och pulsen ska bulta i pannan.

Det jag alltså behöver göra är att få ner grundspänningen i kroppen och sänka pulsen. Och jag har redan börjat! Jag gjorde en lugn yoga där jag gjorde rörelserna extremt sakta. Som tur är har jag kvar styrkan i kroppen så att jag orkar göra rörelserna sakta. Det var väldigt skönt att verkligen fokusera på varje kroppsdel i varje rörelse. Det var verkligen meditativt. Sedan avslutade jag med en lång vila på mattan under en filt och lyssnade på lugn musik. Jag blir lugn bara jag tänker tillbaka på det. Jag kan varmt rekomendera detta för den som känner sig stressad.

Ska försöka komma i säng tidigt ikväll så jag får sova ordentligt! Men först ska jag titta på David Hellenius och hans program Helt sjukt! Bra och intressant program som ikväll skulle handla om träning som drog!

Jag blev hemma idag också. När jag vaknade imorse kände jag hur alla spänningar i hela kroppen släppte och det sprutade svett från hela kroppen men allra mest från huvudet. Så jag bestämde mig för att även denna dag skulle ägnas åt återhämtning. Tråkigt men förmodligen nödvändigt.

Jag pratade med min kollega som också varit utbränd men är på väg tillbaka. Det är så skönt att inte vara ensam utan ha någon som förstår hur det är. Hon använde ett bra ord som jag inte använt så mycket tidigare. Hon pratade om att det är tråkigt att vara begränsad. Begränsad är verkligen ett mycket beskrivande ord hur det verkligen är. Vi är mycket mer begränsade i kropp och sinne än vad andra friska personer är. Det finns en limit som kommer långt tidigare än för friska personer. Vi är begränsade i hur lång tid vi kan fokusera, Vi är begränsade i hur mycket stress vi klarar av. Vi är begränsade i hur lång tid vi kan vara sociala. Vi är begränsade i hur mycket kroppen klarar av. Det finns ingen buffert att ta av som det gör för andra.

Jag fick en fråga av en kollega om vi skulle cykla Tjejvättern. Jag har ju gjort det tidigare tre gånger men det var före min första utbrändhet så det var länge sedan. Då tränade jag en hel del innan men jag blev ju ändå trött men jag tog inte slut för det fanns en liten buffert att ta av.  Men nu har jag inte det. Det skulle vara jättekul att cykla Tjejvättern igen men jag vet inte om jag skulle kunna träna upp sig pass att jag kan cykla nio mil.  Jag skulle bli tvungen att träna mig sakta men säkert uppåt på ett helt annat sätt än tidigare. Det skulle förmodligen ta mycket längre tid denna gång. Det är mycket svårare att skynda på utvecklingen. Frågan är om ett år skulle räcka. Det är inte helt säkert.  Jag är ju faktiskt begränsad.