Vägen tillbaka……igen!

Har lyxat till det och bastat, på en vanlig onsdag. Det var som bomull med all värme för min onda rygg. Varför gör man inte det i vanliga fall när man har en bastu i källaren. Nej, man pinnar på i sitt lilla ekorrhjul och dagarna blir till veckor som sedan blir till år. Det är när man blir sjuk och livet förändras som man inser hur viktigt det är att kunna njuta i vardagen. Att kunna ta en bastu en vanlig onsdag när när det är regn och rusk ute och man känner sig lite frusen. Eller att gå till fiket och köpa en sån där underbar drömbulle med en massa vaniljkräm i. Det är viktigt för själen att kunna njuta. Innan jag gick in i väggen första gången var jag totalt värdelös på att njuta av vardagen, jag bara gjorde saker för andra hela tiden och hade varje minut av dygnet inrutad. Någon sa t o m till mig att du måste göra något roligt ibland. Och det borde jag gjort men jag tyckte inte att timmarna räckte till för att ha roligt. Verkligen helt knasigt! Efter min första utbrändhet har jag försökt att vara bra på att njuta av vardagen och har väl faktiskt lyckats ibland.  Men under senhösten förra året så for jag iväg och gjorde för mycket saker hela tiden. Borde nog köpt mig min drömbulle lite oftare .