Det är märkligt och man blir lika förvånad varje gång när man tänjer på gränsen bara lite grand och tröttheten slår till på en sekund och man kan stå och somna. Upplevde det idag igen när bussen hem var försenad med en kvart. Senaste veckorna har jag åkt hem med bussen 14:45 och jag har varit riktigt trött när jag satt mig på bussen. Då har jag slagit mig till ro och halvsovit hela vägen hem. Nu slog tröttheten till vid samma tid och då stod jag kvar på busshållplatsen. Det var inget bra. Jag kände hur jag stod och vinglade och höll på att somna så jag fick luta mig mot busskuren. Klockan 15.00 kom sedan bussen och jag kunde äntligen sätta mig ner och sluta ögonen en stund. Jätteskönt! Jag känner att jag faktiskt vilar bra på bussen för jag brukar ha piggnat till lite tills det är dag att gå av. Men sedan måste jag ju ändå vila någon timme när jag kommer hem. Min kollega som haft det tufft senaste året och varit delvis sjukskriven säger samma sak, att prick halv två varje dag slog det till för honom under en period. Skumt är det, helt klart!
Eftersom jag känt mig lite förkyld idag så valde jag att simma i stället för att gymma. Det funkade bra och jag ökade på till 750 m från 500 m som jag simmade för ca två veckor sedan. Nästa gång är målet 1000 m. Det känns kul att simma igen. Var lite trött på simning efter att ha simmat i stort sett en gång i veckan i åtta års tid. På slutet simmade jag mest för att det var kul att sitta och gagga i bastun med kompisen efter simningen.