Jag sover och sover och sover och är ändå fortfarande trött. Jag kallsvettades och blev yr igår kväll och ramlade nog ner ett litet pinnhål. Men det är väl så att tröttheten efter nyår håller i sig. Och så har det ju faktiskt varit en tuff höst. Men än har jag ju några dagar på mig att vila innan jobbet sätter igång nästa vecka. Det är bara att kämpa på. Jag ska uppåt på stegen. Sedan är ju frågan vad jag ska ha för mål gällande min arbetstid. Om jag ska nöja mig med 75% för att orka ha en mer givande fritid eller om jag ska sikta på heltid och ändå försöka orka med att träna och ha ork att umgås med släkt och vänner. Jag vet inte. Det är ju också så att pendlingen till Norrköping också tar tid och ork. Jag känner i alla fall att jag kommer inte jobba mer än 75 % detta år i alla fall oavsett om jag får ersättning från Försäkrinskassan eller inte. Psykologen har ju skrämt mig lite genom att säga att jag kanske inte kan komma upp i den nivån som jag var tidigare och att om jag gör det så kanske jag riskerar att ramla tillbaka igen. Jag har hela tiden tänkt att jag kommer att kunna jobba heltid men att det handlar om att jag måste lära mig att hantera ”saker och ting” bättre. Det viktigaste är i alla fall att inte ramla ner igen.
Antar att jag får se tiden an och se vad som händer.