Det snurrar många tankar just nu. Har precis kommit hem från psykologen där vi diskuterat bl a min målsättning med min arbetstid. Jag har ju hela tiden tänkt att mitt mål är att komma tillbaka till heltid. Att jag ska fungera så bra som jag gjorde för ett par år sedan. Nu säger Kristofer, som psykologen heter, att det inte är säkert att jag kan komma tillbaka på heltid och samtidigt ha ett liv utanför jobbet. Han tycker att jag ska fundera på vad som är mitt mål. Det kanske är att bara jobba 75% och orka göra mera saker hemma. Jag vet faktiskt inte men helt klart är att jag måste fundera på det. Jobbar jag heltid så kanske jag riskerar att hamna där igen och då kanske jag aldrig kommer att kunna jobba eller i alla fall inte så mycket. Utbrändhet sliter ju väldigt mycket på kroppen säger Kristoffer och det känner jag ju är sant! Att vi började prata om detta berodde på att jag inte har kommit upp i de mål som vi satte på förra rehabmötet. Målet var att jag till jul skulle jobba tre dagar i veckan på Norrköpingskontoret och det gör jag inte. Känner att det beror på allt annat jobbigt som hänt privat. Kristofer säger att Försäkringskassan inte kommer att godta det som förklaring. De tittar bara på jobbdelen. Man kan ju verkligen tycka att de borde se att livet faktiskt hänger ihop och att man bara har en klump med energi som ska räcka både till jobblivet och privatlivet. Men tyvärr så är FKs regler väldigt inskränkta. MEN jag har ju faktiskt jobbat de tider som vi sagt så egentligen tycker inte jag att de kan gnälla.
Hur som helst så finns det en del att fundera på!