Håller på och läser en bok som heter ”När livet stannar” av Malin Sävstam, en tjej som förlorade sin man och två av sina tre barn i Tsunamin 2004 i Thailand. Hennes bästa väninna med man och ett av väninnans tre barn omkom också i Tsunamin. Det är en fruktansvärd bok med detaljerade skildringar av de första dygnen efter Tsunamin. Man slås av några saker när man läser boken. Det ena är att: hur mycket ska en människa behöva stå ut med, hur överlever man? Det andra är faktiskt något positivt mitt i allt elände. Det är att så många vänner och släktingar finns där för Malin och hennes son, hela tiden och dygnet runt den första tiden. Underbart att se att det finns så mycket omtanke och kärlek i världen. Annars är det oftast mest elände som man läser om i dagstidningar och ser på nyheterna på tv.
Nu ska jag fortsätta läsa!