Åh vad det känns gott att prata med någon som förstår och känner precis likadant som jag. Idag träffade jag en tjej som jag lärde känna på gymmet för två år sedan eller om det var ett år sedan. Herregud vilket dåligt minne jag har.Det var nog bara ett år sedan. I viket fall som helst så tränade hon på gymmet precis som jag. Hon tränade hårt med PT online. Efter att jag träffat på henne några gånger berättade hon att hon höll på att gå in i väggen och mådde riktigt dåligt. Hon gick ner i tid och försökte jobba halvtid och träna och ta hand om sin familj förstås. Sedan har jag inte sett henne på hela det här året förrän idag. Jo, jag såg henne på håll för ett par veckor sedan men jag pratade aldrig med henne då.
Det var verkligen roligt att träffa henne och höra att hon mådde mycket bättre nu. Hon skulle precis börja jobba heltid. Och hon trodde nog att det skulle fungera men att hon kommer att bli tvungen att göra avkall på en del saker för att orka. Jag känner så väl igen mig i hennes mående och hennes tankar. Jag har kommit betydligt längre än henne men jag blev ju sjuk före henne. Vi pratade också om att även det roliga tar energi och att det är så svårt för människor att förstå. Hon hade någon vän som uttryckte sig som så att ”Följ med ut och ha roligt och slappna av”. Vännen menade alldeles säkert väl men det är tyvärr inte så det fungerar. Det roliga tar också på energin och orken. Tyvärr!!! Och det där vet man ju också. Så det är väldigt lätt att bli stressad inför fester eller andra roliga saker man ska göra när det äntligen blir helg! Man är rädd för att ta ut sig för mycket och bli trött och yr. Helgen är ju så kort. Det är svårt att hinna återhämta sig ordentligt. Speciellt som det brukar vara så att när man varit borta en kväll och haft roligt och umgåtts med folk så är man uppe i varv och lite speedad. Det gör att det är svårt att sova. Om man är borta på lördagskvällen sover man väldigt lätt och vaknar tidigt. Man kan ju tro att vi som varit utbrända kommer somna som en stock och sova jättelänge dagen därpå. Men så funkar det inte, tyvärr utan man måste först komma ner i varv och sedan blir man trött och kan sova. Det brukar ju tyvärr visa sig framåt måndag eller tisdag när man är i full gång på jobbet och kan absolut inte vila eller ligga och sova på morgonen. Nu har jag kommit så pass långt i min rehabilitering att jag med hjälp av lite guidadade meditationer brukar kunna koppla av hyfsat på dagen efter en parmiddag eller en fest. Men jag sover fortfarande lätt på natten och vaknar tidigt. Men jag känner att jag kan hantera det ganska bra nu. Jag är så pass högt upp på stegen nu att jag vet att jag då och då kan göra roliga saker på helgen. Och jag blir inte så orolig Däremot som nu när det blir flera roliga saker under flera helger i rad så kan jag känna lite oro. Men jag vet också att jag måste vara hård mot mig själv och tvinga mig till att vila emellanåt så att jag inte överanstränger hjärnan för länge. Tråkigt men sant. Man kan inte ha roligt för länge 
.