Idag ska det ske. Jag har bestämt mig. Det som jag så länge längtat efter men inte varit redo för. Jag ska till gymmet på Medley. Bara ta det försiktigt med knappt några vikter alls. Gå lite på Cross-trainern och göra lite magövningar på bollen. Har verkligen längtat efter det. Misstänker att jag kommer att få hålla hårt i mig själv för att inte ta i för mycket . Jag är ju en envis jävel som gärna ger lite extra i allt
. Är väl delvis därför jag är där jag är idag. Sedan är jag övertygad om att det är den envisheten som tagit mig upp ur utbrändheten, speciellt förra gången när jag var ännu djupare ner. Det gäller väl att lära sig tygla envisheten och kunna känna att nu är det stopp: Gå inte längre! Jag var ganska bra på det de första åtta – nio åren efter min utbrändhet. Det är väl egentligen under förra året som jag tappade bort förmågan att känna när jag måste stoppa mig. Men nu är det dags att leta sig tillbaka i minnet och friska upp förmågan igen. Framför allt gäller det att hålla i den förmågan under resten av mitt liv och inte tappa bort den igen.